Märta gick hem till sin väninna Linnéa för att vattna blommorna och mata hennes sköldpadda. Linnéa och hennes man hade åkt på semester. Märta öppnade dörren med nyckeln som väninnan lämnat åt henne, klev in i hallen och blev stum av förvåning! Överallt lyste lampor, granen gnistrade av ljusslingor och tv:n stod på med hög volym. Från badrummet hördes ljud. Märta öppnade badrumsdörren och slog händerna för munnen av överraskning.
Märta skulle fira det nya året ensam i år. Eller rättare sagt, inte stolt ensam utan sorgligt ensam…
Hennes bästa vän Linnéa hade rest till Åre med sin man fem dagar innan nyårsfirandet.
Hon hade gett Märta, som var den mest pålitliga av alla hennes väninnor, i uppdrag att vattna blommorna och mata sköldpaddan.
De bodde i samma hus men i olika trappuppgångar.
Märta tackade ja. Då visste hon ännu inte vilken prövning ödet förberedde för henne.
En vecka innan nyår gav hennes pojkvän Algot för henne bara Allis det oväntade beskedet vid middagsbordet att han hade blivit kär i en annan.
Och dessutom var denna nya kärlek redan i fjärde månaden hon skulle bli pappa! Självklart måste han, som en anständig man, gifta sig med henne.
Det krävdes både av henne, hennes mamma och hennes mormor. Algot själv försökte inte ens protestera utan gick glatt med på deras önskan.
Och vad händer med mig? frågade Märta förvirrat.
Algot svalde sista tuggan, torkade sig kring munnen med servetten och sa:
Du? Oroa dig inte för det. Ärligt talat, det är ingen större förlust. Du vet ju själv att vår kärlek svalnat för länge sedan, kvar fanns bara tomma skal.
Det händer rätt ofta. Du borde vara tacksam för att jag räddar dig från mig själv.
Kan du hjälpa mig att packa? Inte? Nåja, jag klarar mig.
Och han började lugnt packa sina saker…
…Märta grät i fyra dagar utan att lämna lägenheten. Sen kom väninnan Ylva, och under samtalets gång kom det fram att Märta inte hade ätit något på flera dagar, bara druckit kaffe.
Ylva, Märta och Algot hade tidigare planerat att fira nyår tillsammans i ett kompisgäng.
Bord var bokat på en mysig restaurang i Vasastan. Nu skulle Algot ta med sin nya fru till deras sällskap.
Märta ville inte heller fira nyår hemma hos föräldrarna. Då skulle de genast börja tycka synd om henne. Hennes mamma hade förresten aldrig gillat Algot…
Den 31 december gick Märta, som alltid, och väntade på ett mirakel. Varför? Kanske av gammal vana.
Alla vet nog egentligen att mirakel inte händer, men som barn hoppas man ändå varje nyårsnatt och önskar sig någonting speciellt…
Dagen gled sakta över i kväll. Ingenting särskilt hände. Märta kom ihåg att hon aldrig gett Algot hans present när de skildes åt nu hade hon kvar en underbar, mjuk tröja i blåklintsblå ull.
Hon hade köpt den precis innan han stack. Tröjan hade kostat henne en rejäl slant, drygt elva hundra kronor ingenting man bara slänger bort.
Hon packade upp den, provade den själv. För stor, axlarna på tok för breda.
Förmodligen var den för stor för Algot också, bestämde sig Märta och stoppade ner den i påsen igen av vana.
Sen sminkade hon ögonen, lovade sig själv att inte gråta och gick ut.
Hon trodde stenhårt på att hur man firar in det nya året avgör hur resten av året blir. Hellre en promenad genom stan på nyårsnatten än att sitta ensam hemma.
Det var bara en och en halv timme kvar till midnatt. Märta trodde tiden skulle gå snabbt och att hon snart skulle komma hem igen.
Det kändes tomt och ensamt i bröstet. Ute regnade det.
Märta gick in på ICA. När hon stack ner handen i fickan hittade hon lappen som Linnéa skrivit innan hon reste.
Punkt två efter blommorna var att mata sköldpaddan två gånger i veckan.
Nu blev Märta riktigt orolig.
Så typiskt! Jag har ju bara tänkt på mina egna problem. Vad händer om något har hänt med sköldpaddan? Linnéa skulle aldrig förlåta mig
Vem bryr sig om nyår då?
Märta ilade bort mot väninnans lägenhet för att mata sköldpaddan.
Hon öppnade dörren med nyckeln, klev in i hallen och blev helt tagen!
Alla lampor var tända, granen glittrade av ljusslingor, och tv:n stod på med hög volym.
Från badrummet hördes ljud. Märta öppnade dörren och häpnade.
I badrummet stod en okänd man och rakade sig, trallandes på någon svensk visa.
Första tanken var att någon hade brutit sig in. Men varför skulle han då stå och raka sig?
Vem är du? frågade Märta strängt.
Mannen tvättade snabbt bort raklöddret, vände sig mot henne och log.
Du, ta det lugnt, sa han. Jag är inte farlig. Jag är Linnéas kusin, bor och jobbar i Göteborg. Åkte till Stockholm för ett jobb. Skulle ha åkt hem, men det blev trassel. Som tur är har jag nyckel till syrrans lägenhet. Vi snackade nyss och hon gav mig grönt ljus att bo här så länge.
Du har inte sett sköldpaddan? frågade Märta plötsligt.
Jo då. Jag har redan matat den. Den kröp bort dit, sa han och pekade mot hörnet bakom soffan.
Han drog på sig skjortan.
Får jag presentera mig? Jag heter Mattis.
Märta sa sitt namn. Han räckte fram handen och föreslog:
Ska vi inte fira nyår ihop? Det är bara tio minuter kvar!
Märta blev plötsligt alldeles stressad, sprang ut ur lägenheten och nerför trappan. Mattis följde efter, förvånad.
Vänta! Har jag skrämt dig? Vart springer du?
Men Märta hann hem, ryckte åt sig presentpåsen och kutade tillbaka.
När hon kom upp igen stod dörren fortfarande på glänt och klockan slog tolv.
Mattis räckte fram ett glas mousserande vin och hon överlämnade påsen.
Till dig! Gott nytt år! sa Märta.
Mattis öppnade påsen. Där låg en fluffig blåklintsblå ulltröja. Han höll upp den mot sig och den satt som gjuten, till och med över axlarna.
Jag har varit med om många överraskningar på nyår, men det här är nog den bästa, var Mattis första ord för det nya året.
Själv har jag fått två överraskningar skilsmässan från Algot och att träffa Mattis, tänkte Märta och log för sig själv.
Nästa nyår firade Märta, Mattis och deras lilla dotter hemma hos honom.
