DUMSNUTEN Alla trodde att Anna var lite bakom flötet. Hon hade varit gift med sin man i femton år, och tillsammans hade de två barn – Alice på fjorton och Sigge på sju. Maken var ständigt otrogen, och första gången var redan på andra dagen av bröllopet, med en servitris. Efter det blev det bara fler och fler affärer. Väninnorna försökte få henne att öppna ögonen, men Anna log vänligt och sa inget. Anna arbetade som ekonom på en fabrik som gjorde leksaker. Lönen, enligt henne, var minimal och arbetsbördan enorm, ibland även helger. Vid kvartals- och årsrapportering kunde det bli att hon inte ens sov hemma. Maken tjänade bra, men som husmor var Anna inget vidare. Oavsett hur mycket pengar hon fick räckte de aldrig till mat. Kylskåpet gapade oftast tomt och det enda som stod på bordet var borsjtj och makaroner med köttbullar i bästa fall. Folk blev förvånade när de såg Valter, hennes man, med nya älskarinnor, och han kom ofta hem “torr som fnöske”. — Gud vad korkad Anna är, varför står hon ut med den där slarvern? Den dag Sigge fyllde tio år kom maken hem och sa att han ville skiljas eftersom han blivit kär och den gamla familjen inte dög längre. — Ta inte illa upp Anna, men jag lämnar in papper på skilsmässa. Du är kall som is, och nån bra hemmafru har du inte heller varit. — Okej, jag går med på skilsmässa. Valter höll på att ramla av stolen. Han hade förväntat sig drama och tårar, inte denna märkliga lugn. — Bra, då packar du ihop dina saker så låter jag dig vara. Lämna gärna nyckeln under dörrmattan imorgon. Anna bara log underligt och iakttog honom tyst. Valter funderade ett ögonblick men avfärdade oron och började drömma om sitt nya liv utan tråkig fru och barn. Nästa dag dök han upp med sin nya kärlek. Ingen nyckel under mattan. — Äh, byter lås, inget problem. Han provade låset, men det gick inte. Han ringde på och dörren öppnades av en man stor som en björn i morgonrock och tofflor. — Vad vill du, grabben? — Det här är faktiskt min lägenhet… — Det kan du försöka bevisa, har du papper på det? Självklart hade Valter inga papper på sig. Han fiskade i panik upp sitt pass och såg att där fanns två stämplar – inflytt och avflytt, den senare två år gammal. Han försökte ringa Anna – inget svar. Han väntade på henne vid fabriksporten och fick då veta att hon slutat för ett år sedan. Dottern pluggade utomlands, och när han letade upp sonen i skolan fick han veta att även Sigge bytt skola – men ingen kunde ge nya adressen. Fullständigt förkrossad satte han sig på en bänk med huvudet mellan knäna. Hur kunde hans tysta lilla myra till fru ha hämnats så här? Hur hade hon sålt lägenheten? Nå, det tänkte han lösa i domstol. Skilsmässa om en vecka. När det var dags för skilsmässan var Valter rasande och redo att avslöja Annas bluff. Men allt klarnade: för två år sedan hade han själv skrivit en fullmakt till henne, bara för att dottern skulle söka till högskola. Han mindes nästan inget – allt kretsade ändå kring hans nyförälskelse i Elisa. Han hade därmed gett Anna rätten till allt och stod nu utan både familj, hem och Elisa, som försvann när hon hörde vad som hänt. Tja, då får väl Anna ta ut underhåll tänkte Valter hämndlystet. Men också den planen gick i stöpet – istället för en rättegång om underhåll kom en stämning om faderskapstest. Båda barnen var i själva verket någon annans. På bröllopsdagen såg Anna sin make vara otrogen och beslöt att hämnas på ett ovanligt sätt: otrohet för otrohet. Hon sparade undan alla hushållspengar till barnen, som åt hos mormor och var välklädda, medan Valter aldrig märkte något. Ansvarsfull men beslutsam genomförde Anna hämnden till slut. Det var slaget under bältet. Förlusten av lägenheten gjorde mindre ont än avslöjandet om barnen. Akta dig för sårade kvinnor – i vrede är de kapabla till vad som helst.

TOKIGA ELLINOR

Alla i Norrköping kallade Ellinor för tokig. Hon och hennes man Leif hade varit gifta i femton år. Tillsammans hade de två barn: Linnéa, fjorton år, och Mattis, sju. Leif var nästan öppet otrogen. Redan på bröllopets andra dag bedrog han henne med en servitris. Och sedan blev det bara fler gånger än man skulle kunna räkna. Vänner försökte öppna Ellinors ögon, men hon bara log sitt varma leende och teg.

Själv arbetade Ellinor som ekonom på en leksaksfabrik. Lönen, enligt henne själv, var löjligt låg, och belastningen skyhög. Helgarbete var regel snarare än undantag. Under kvartals- och årsrapportering brukade hon knappt hinna hem alls.

Leif tjänade riktigt bra. Men enligt honom var Ellinor usel på att sköta hushållet. Oavsett hur mycket pengar han än gav blev det aldrig tillräckligt för mat, kylen gapade ofta tom, och middagsmaten blev i bästa fall köttbullar och makaroner eller någon trist köttfärssås. Så rullade livet på. Grannarna skakade på huvudet när de såg Leif hand i hand med ännu en ny kvinna. Ofta kom han hem sent, ibland nästan nykter och ibland inte.

Jösses, den där Ellinor är inte klok! Varför står hon ut med honom?

När Mattis fyllde tio kom Leif hem och sa rakt ut att han ville skiljas. Han hade träffat någon ny och var inte nöjd med familjelivet längre.

Bli inte ledsen, Ellinor, men jag lämnar in skilsmässopapperen. Du är kall som en isbit. Och du kan ju inte ens sköta ett hem.

Okej, jag godkänner skilsmässan.

Leif höll på att tappa hakan av häpnad. Han hade förväntat sig gräl, gråt och kaos. Men Ellinor var lugn och samlad.

Bra, då packar du ihop dina saker. Jag ska inte störa. Lämna bara nyckeln under dörrmattan när du går imorgon.

Ellinor såg på honom med ett underligt leende. Leif tyckte det var märkligt, men släppte det snabbt och började istället tänka på sitt nya, fria liv utan barn och en tråkig hustru.

Nästa dag dök Leif upp med sin nya kärlek. Han stack handen under mattan men fann ingen nyckel. Humöret sjönk.

Nåja, jag får väl byta lås, tänkte han, och försökte låsa upp som vanligt, men det gick inte. Han ringde på. Dörren öppnades av en storväxt man i tofflor och morgonrock.

Vad vill du? frågade mannen.

Det här är min lägenhet, svarade Leif, men osäkert.

Jasså? Har du papper på det? Om så är fallet vill jag se dem.

Leif hade såklart inte några papper på sig, så han blev inte insläppt. Han kom plötsligt ihåg att hans folkbokföringsadress fanns i passet. Han letade desperat fram det och visade mannen.

Mannen bläddrade snabbt, drog på munnen och räckte tillbaka passet.

När tittade du senast i ditt pass?

Leif svettades. Han slog upp sidan med folkbokföringen. Där fanns två stämplar: en för inflytt, en för utflytt daterad två år tillbaka.

Hur kunde det här ha hänt? Han vågade inte diskutera med jätten i dörren, så han försökte ringa Ellinor, men hennes telefon var avstängd.

Han väntade vid porten, men förgäves. Det visade sig att Ellinor hade slutat på fabriken redan året innan. Dottern Linnéa hade börjat plugga utomlands och sonen Mattis hade bytt skola förra året. Eftersom Leif inte visste om det fick han inga uppgifter.

Utan hopp satte han sig på en bänk och tog sig för huvudet. Hur kunde allt bli så här? Hans lugna, snälla Ellinor hade vänt upp och ner på hela hans värld. Hur kunde hon sälja lägenheten? Tja, det får väl domstolen reda ut, tänkte han. Skilsmässan skulle gå igenom om en vecka.

Till skilsmässan dök Leif upp ilsken och redo att avslöja Ellinor som bedragare. Men allt klarnade snabbt under förhandlingen. Plötsligt slog det honom: för två år sedan, när han träffat Sanna den där fantastiskt vackra kvinnan hade Ellinor bett om hans signatur på en fullmakt eftersom Linnéa behövde papper och tillstånd för sina studier. På advokatens inrådan skrev han på och därmed gav han Ellinor makten över allt de ägde ihop.

Nu stod han ensam på gatan. Sanna, som hoppats på en lyxig bostad, försvann också lika snabbt som lägenheten.

Nåja, tänkte han, hon ska väl försöka kräva underhåll. Det kan hon glömma!

Men snart fick han ytterligare en stöt. Istället för kallelse till underhåll fick han brev om bestridande av faderskap. Genom DNA-test visade det sig att varken Linnéa eller Mattis var hans barn.

Ellinor hade redan på bröllopsnatten sett Leif med servitrisen. Något slog slint i henne, och hon bestämde sig för att ge igen. Hennes första impuls var hämnd genom otrohet. Därefter började hon spara samtliga hushållspengar och gömde dem. Barnen fick mat och kläder av Ellinors mamma, medan kylen hemma stod tom.

Hämnd kommer att förstöra dig, Ellinor, och skada barnen, varnade hennes mor.

Men Ellinor vägrade ge upp. Hon genomförde ett DNA-test, även fast hon redan visste sanningen.

Slutet blev en kalldusch för Leif. Att förlora lägenheten var en sak men att förstå att barnen han älskat inte var hans egna, slog hårdare än allt annat.

Akta er för kvinnor ni sårar, för när de blir sårade kan de göra vad som helst.

Livet lär oss att den som uthärdar för mycket kan till slut vända på hela spelplanen. Respekt och ärlighet lönar sig alltid och den som sår svek, får ofta skörda ensamhet.