DUMMA LILLA
Alla ansåg alltid att Märta var dum i huvudet. Hon hade varit gift med sin man i femton år. De hade två barn: Ylva, fjorton år, och Leif, sju år. Hennes man Gustav var otrogen nästan helt öppet. Första gången han bedrog henne var andra dagen efter bröllopet, med en servitris. Sedan tappade man snabbt räkningen. Väninnorna försökte få henne att se sanningen, men Märta bara log vänligt och teg.
Märta arbetade som bokhållare på en leksaksfabrik. Lönen, enligt henne själv, var pytteliten och arbetsbördan växte henne över huvudet. Ofta behövde hon arbeta även på helgerna, och inför kvartals- och årsbokslut brukade hon ibland inte komma hem alls under natten.
Gustav tjänade bra. Men som husmor ansåg folk att Märta var usel. Hur mycket pengar hon än fick räckte de ändå aldrig till mat, kylskåpet stod ständigt tomt och det mest avancerade hon lagade var köttbullar och makaroner, eller en tråkig ärtsoppa. Så gick åren. Alla i grannskapet förundrades när de såg Gustav med en ny kärlek på armen. Inte sällan kom han också hem, som man säger, torr som ett fnöske.
Hon är då rakt inte klok, den där Märta. Varför står hon ut med honom?
Den dag Leif fyllde tio år kom Gustav hem och meddelade att han ville skiljas.
Bli inte arg, Märta, men jag tänker lämna dig. Jag har blivit kär och hela vår familj känns fel för mig.
Det är ingen fara, jag går med på skilsmässa.
Gustav höll på att tappa balansen på stolen. Han hade väntat sig ett gräl, en scen med tårar och skrik. Men ett sådant lugn från hennes sida hade han inte väntat sig.
Samla ihop dina saker då, så ska jag inte störa dig. Lämna nyckeln under dörrmattan när du går.
Märta gav sin man en besynnerlig, nästan road blick. Något var skumt, tänkte Gustav, men han släppte snabbt oron. Istället började han fantisera om sitt nya lyckliga liv, utan barn och den evigt tråkiga frun.
Nästa dag kom han hem med sin nya förälskelse. Han tittade under dörrmattan men hittade ingen nyckel, vilket genast gjorde honom irriterad.
Nåja, jag byter lås, det är snabbt gjort.
Han försökte öppna dörren med sin egen nyckel, men den passade inte längre. Han ringde på, och dörren öppnades av en storväxt man i tofflor och morgonrock.
Vad vill du?
Det här är min lägenhet, svarade Gustav, men rätt osäkert.
Det kan vi återkomma till. Har du papper på det? Visa gärna.
Självklart hade Gustav inga papper på sig och blev inte insläppt. Plötsligt kom han på att hans adress stod i passet. Han började febrilt leta och hittade till sist sitt pass.
Här, adressen står där, utropade han.
Mannen bläddrade ointresserat i passet, drog på munnen och lämnade tillbaka det.
När såg du senast på din folkbokföring?
Gustav kände hur svetten bröt fram och slog snabbt upp sidan med folkbokföringen. Där fanns två stämplar: en på inflyttning och en på utflyttning, daterad två år tillbaka.
Hur kunde det ha hänt? Han vågade inte bråka med den ståtlige främlingen mer. Han försökte ringa Märta, men hon gick inte att nå.
Han ställde sig utanför grindarna till fabriken och väntade, men fick veta att Märta slutat där för över ett år sedan. Dottern Ylva hade rest för att studera utomlands, men sonen då? Men Leif hade tydligen börjat på en annan skola redan förra året, och läraren ville inte säga mer till Gustav, eftersom han uppenbarligen inte hade koll.
Utslagen av allt som hänt sjönk Gustav ner på en bänk med huvudet i händerna. Hur kunde tystlåtna, snälla Märta vända på allt så här? Och hur hade hon lyckats sälja lägenheten? Han försökte trösta sig med att saken skulle klaras upp i domstol vid skilsmässan, som var planerad till nästa vecka.
Han gick till rätten fylld av ilska och beslutsamhet att avslöja bedragaren och ta tillbaka sitt liv. Men där, i rättssalen, kom sanningen fram. Han hade själv, för två år sedan, gett Märta en fullmakt på all sin egendom, när han förälskat sig i en viss Elin. Märta behövde pappret för dotterns universitetsansökan, och då gav han henne allt. Han mindes hur han svävade på moln av förälskelse just då och brydde sig inte om detaljer.
Nu stod han där allt hade han skrivit över på Märta själv. Han stod utan bostad, och som mest upprörd blev han när han fick höra att Elin, som han trodde var början på hans nya liv, försvann ur hans liv så fort hon hört att han inte hade någon bostad längre.
Nåja, tänkte Gustav, Märta kommer säkert söka underhåll men det ska hon få se på annat! Men även där väntade en överraskning. Istället för en stämning om underhåll fick han en kallelse till domstol för att bestrida faderskapet. Det visade sig att båda barnen inte var hans.
Märta hade på bröllopsdagen själv sett sin man vara otrogen med servitrisen. Något brast i henne hämnden skulle bli hennes liv. Först svarade hon svek med svek. Sedan började hon snåla alla pengar Gustav gav henne till hushållet stoppade hon undan. Kylskåpet hemma gapade tomt, men barnen gick klädda och mätta hemma hos mormor. Märtas egen mor försökte stoppa henne:
Hämnd kommer förstöra dig och förgifta barnen.
Men Märta var enveten och följde sin plan till slutet. Hon gjorde DNA-tester, även om hon redan visste vem som var pappa till barnen.
Det var ett dråpslag. Förlusten av bostaden var ingenting mot insikten att Märta burit två barn som inte var hans.
Akta er för sårade kvinnor, för i vrede kan de uträtta vad som helst.








