Spring ifrån honom
Hej där, vännen! Helena slog sig ner på stolen bredvid Agneta. Oj vad längesen! Hur är läget?
Hej, Helene, svarade Agneta stelt. Jo, allt är bara bra.
Men varför undviker du min blick då? Helena betraktade henne vaksamt. Har Erik hittat på något igen? Vad är det nu då?
Åh, överdriv inte nu! Agneta himlade med ögonen och ångrade genast att hon ens kommit in på det där mysiga kaféet. Allt är fint med mig. Och mellan mig och Erik är det toppen. Han är snäll, faktiskt. Kan vi lämna det där nu?
Utan att lyssna på vad Helena försökte säga, reste sig Agneta och gick, med bara en liten bit prinsesstårta kvar på tallriken. Hon ville inte höra på någon, och trodde enfaldigt att folk bara var avundsjuka.
Erik var ju så Fantastisk. Snygg, framgångsrik, omtänksam. Visst, ibland kunde han komma med rätt märkliga krav. Till exempel hade han förbjudit Agneta att färga håret ljust.
Det var första gången de verkligen bråkade. Det var nära att de gjorde slut! Och allt över en liten sak!
Agneta hade varit hos frisören för att klippa till frisyren. En vän där brukade säga att hennes utseende passade bäst som blondin. Hon kunde inte hålla sig gick ut från salongen med isblonda lockar.
Erik blev kritvit av ilska. En bok, som han nyss suttit och läst i soffan, flög genom rummet mot henne. Han sade en massa hårda saker och krävde att hon genast skulle byta tillbaka till mörkt. Det var inte plats för blondiner hos honom, påstod han.
Under tårar sprang Agneta till närmsta salong igen. De försökte övertala henne att hon var så fin i sitt nya hår, men när hon började gråta gjorde de som hon ville.
Erik såg bara nöjd ut åt det, sade inget. Nästa morgon fick hon dock ett dyrt armband som kompensation.
Och vitt fick Agneta aldrig bära. Rött, blått, grönt Vad som helst, bara inte vitt. Hon skojade en gång och undrade vilken färg hennes bröllopsklänning skulle vara, men fick tillbaka en så underlig blick att hon aldrig mer tog upp det.
Spring från honom, varnade Helena då. Fort, och titta dig inte om. Idag är det förbud mot vitt imorgon kanske han förbjuder dig att gå ut? Oavsett hur bra han är, så ska du hitta någon rimligare, Agneta.
Alla har vi våra konstigheter, sa Agneta och ryckte på axlarna. Det är allvar mellan mig och Erik. Vi har till och med bestämt oss för barn. Han vill så gärna ha en dotter, och har redan ett namn Märta. Men du säger spring.
****************************************
Agneta borde ha lyssnat på sin vän. Helena hade rätt om hans konstigheter. Och det skulle inte dröja länge innan det blev alldeles tydligt.
I lägenheten fanns ett rum där Agneta aldrig fått gå in. Det var alltid låst. En dag frågade hon:
Är du släkt med Blåskägg, eller?
Oroa dig inte, svarade Erik med ett leende som inte nådde ögonen, jag förvarar inga ex-fruars lik där inne.
Mer än så blev det inte sagt om det mystiska rummet. Tills den dag då Agneta av en slump fick en glimt in. Hon kom hem tidigare eftersom sista föreläsningen blev inställd. Hon visste att Erik var hemma, men hittade honom ingenstans. När hon passerade förbi den förbjudna dörren hörde hon en röst därinne. Hon la försiktigt handen på dörren och kikade genom springan och det hon såg fick henne att frysa till is.
Ett porträtt av en ung kvinna täckte hela väggen. Och där stod Erik på knä framför det.
Tjejen på tavlan log hemlighetsfullt och räckte någon händerna. Hon var skrämmande lik Agneta själv de kunde nästan vara systrar, utom att kvinnan på målningen var blond.
Vänta bara, Märta. Snart är vi tillsammans igen, upprepade Erik. Agneta fylldes av ilska och ville storma in, men hejdades av det han sade sen.
Hon kommer att ge mig en dotter, det vet jag. Och då kan din själ flytta över i det lilla barnet. Då får vi äntligen vara tillsammans för alltid. Jag ska ta hand om dig. Och när du blivit stor älskar vi varann igen.
Sinnessjuk, tänkte Agneta och flydde i panik. Väninnorna hade haft rätt. Men vad skulle hon göra nu? Hur kommer man undan från en galning? Allra värst var att Agneta faktiskt väntade barn. Det var tidigt än, men ändå.
Föräldrarna var långt borta, och förutom Helena hade hon ingen nära vän. Så det var dit hon vände sig.
Jag kunde aldrig tro att Erik var sån, viskade Agneta, alldeles blek. Om jag inte hade sett det själv hade jag aldrig trott det!
Ta det lugnt, sade Helena och räckte henne ett glas vatten, som Agneta drack upp direkt. Du måste bestämma dig för vad du vill nu. Tänker du stanna?
Aldrig! svarade Agneta och skakade på huvudet. Han är galen! Jag är rädd för både mig och barnet. Hon log snett. Nu fattar jag varför han förbjöd mig att färga håret ljust och bära vitt. Jag blev för lik henne då.
Tur att du fick veta allt innan ni gifte er. Helena konstaterade nöktert. Du har inte berättat för honom om barnet?
Tänkte överraska
Bäst så. Säg att du träffat en annan och försvinn. Helena suckade. Kanske bäst för dig att åka hem till dina föräldrar. Du kan börja läsa på universitetet där istället. Det viktigaste är att komma långt bort från honom.
Ja, det får nog bli så.
*****************************************
De följande sex månaderna var tunga för Agneta, inte så mycket fysiskt som psykiskt. Flytten, samtalen med föräldrarna Hon blev tvungen att hoppa av studierna på grund av barnet abort vågade hon inte, för det lilla livet kunde ju inte hjälpa situationen. Och visst, det blev en flicka, precis som Erik hade drömt om.
Erik lät oväntat lätt henne gå. Han antydde bara att hon inte skulle prata för mycket. Han frågade aldrig ens var hon skulle, det var som om det faktiskt var honom likgiltigt.
Ibland undrade Agneta om hon gjort rätt som lämnat Erik, och inte berättat om dottern. Den här kvällen stod hon vid fönstret medan lilla Märta sov, och tankarna snurrade.
Det ringde på dörren en hemleverans från Foodora. Agneta hade aldrig lärt sig laga mat. När hon snabbt fått i sig middagen vände hon sig mot sina kursböcker hon ville börja plugga igen, på allvar.
Men bokstäverna flöt ihop. Hon kände sig yr, försökte ta sig till mobilen för att ringa efter hjälp, men kroppen lydde inte. Innan hon förlorade medvetandet såg hon Erik hålla om deras lilla dotter.
***********************************************
Agneta vaknade upp på sjukhuset. Hennes mamma hade blivit orolig och hälsat på i precis rätt stund.
Polisen försökte hitta barnet men utan resultat. Erik var som uppslukad av jorden.
Först flera år senare skulle Agneta få ett livstecken. Ett foto Erik som kramar om en vacker, liten blond flicka.
