Jag orkar inte längre! Viktor slängde ifrån sig skeden och stirrade argt på sin fru. Det här kan man väl knappast kalla mat? Överkokt makaronipudding, grötliknande, och några halvråa köttbullar! Vad har du gjort hela dagen? Pluggat fast i mobilen som vanligt?
Hur kan du säga så? snyftade Lovisa dramatiskt, medan hon snabbt gömde sin mobil bakom kudden. Jag har faktiskt haft fullt upp med vår lille Emil! Han är så vild han tar efter dig, såklart, tillade hon giftigt och iakttog hur Viktor började koka inombords. Det är så svårt för mig, förstår du? Allting faller ur händerna på mig! Att bli mamma var tufft
Emil har fyllt två och ett halvt, började Viktor med behärskad röst. Det är dags att han börjar i förskolan, och du kan gå tillbaka till jobbet. Det kommer bli lättare för alla.
Varför ska jag lämna honom på dagis, bland alla baciller? svarade Lovisa upprört. Vill du att vi ska bo på sjukhuset?
Du måste stimulera honom, ge honom utveckling, om du inte visste det!
Vi gör det! Emil är väldigt framåt för sin ålder, det sa barnläkaren också! Lovisa stod på sig. De hade diskuterat det här flera gånger, och det skrämde henne varje gång att Viktor skulle låta Emil börja på förskolan. Hon ville absolut inte börja jobba igen! Under föräldraledigheten hade hon vant sig vid att surfa på Instagram halva dagarna och hade inga planer alls på att ändra det.
Och vem ska vi tacka för det? Viktor tappade tålamodet och slog näven i bordet, så tallriken hoppade till. Min mamma! Det är hon som kommer hit och leker och läser med Emil! Under tiden sover du eller sitter klistrad vid mobilen. Du skulle kunna städa lite eller laga god mat! Ska jag behöva komma hem efter jobbet till det här? Viktor lät blicken vila på ett fat med sorglig pastagryta.
Jag är inte din piga! Och inte din städerska! Jag är din fru! Och som man ska du ge mig ett bekvämt liv!
Lovisa trodde på orden hon sa. Efter att ha plöjt svenska morgonprogram och timmar på mammagrupper på nätet, hade hennes föreställning om vad det innebär att vara hustru förändrats. En gång i tiden trodde hon på att visa omtanke, sköta hemmet, ta ansvar för barnen, men nu hade hon fått för sig att så gör bara hushållerskor. Och det var hon minsann mer värd än.
Jaså, är det så? väste Viktor, röd i ansiktet. Så jag ska slita hela dagarna och försörja oss, medan du ligger på soffan? Det är så du vill ha det?
Jag vill satsa på mitt självförverkligande, sa Lovisa stolt. Du kommer vara stolt över mig inför dina vänner min fru, så smart, hon hänger med i allt!
Kan du verkligen det? Vilken var den senaste boken du läste? Vad nytt har du lärt dig egentligen? Viktor reste sig, gick fram till Lovisa, och såg henne i ögonen. Varför är du tyst? Just ja, du har inget att säga! Sociala medier är inte intellektuell stimulans, och de där idiotiska debattprogrammen lär dig ingenting. Så säg mig allvarligt tänker du ta ditt ansvar hemma och med Emil, som en vanlig fru, eller inte?
Nej! Jag har redan sagt att jag inte är någon tjänare
Lovisa slet upp en flod av klagomål mot honom han tjänade för lite, han var diktator hemma, han var knappt någonsin där Viktor lyssnade, och när hon tystnade, svarade han entonigt:
Skilsmässa.
Va? Lovisa stirrade dumt. Hon hade precis dragit efter andan för en ny omgång kritik.
Skilsmässa, upprepade Viktor kallt. Jag hittar en riktig kvinna som vill vara en bra fru och mamma åt min son. Du är ändå aldrig med Emil, han är alltid hos farmor eller mormor. Du kan inte kalla dig mamma. Och inte hustru heller.
Lovisa blev först orolig, men fnydde sedan. Viktor skräms bara han kommer aldrig begära skilsmässa på riktigt! Och dessutom, han kan väl inte vara säker på att Emil skulle bo hos honom? Hon är ju mamman, det säger allt!
Men Viktor förändrades. Han ignorerade Lovisa, gick förbi utan att hälsa. Emil åkte med farmor till västkusten i ett par veckor det ordnade Lovisa själv glatt så hon kunde slippa spring i lägenheten och sitta ostörd med sin mobil. Men efter några dagar började hon sakna sin lilla pojke och ringde ofta till svärmor.
Två veckor efter bråket kom en stämning från tingsrätten. Viktor hade menat allvar skilsmässa. På förhandlingen väntade nästa chock: hennes egen mamma gick på Viktors sida.
Jag är säker på att Emil bör stanna med sin pappa, sa modern lugnt och såg strängt på Lovisa. Tyvärr fick Lovisa aldrig några riktiga moderskänslor, allt ansvar har legat på mig och Britt, Viktors mamma. Och Viktor jobbar mycket, men hinner ändå ge Emil massor av tid och kärlek.
Domaren nickade, och kastade en menande blick på den nervösa Lovisa. Hon hade ingenting, varken egen lägenhet, jobb eller en riktig relation med sitt barn. Fadern hade bättre chans till vårdnad.
Jag ber om betänketid! Snälla, skilj oss inte, ge mig en chans! Lovisa grät. Viktor, jag svär, jag kommer ändra mig. Jag ska sluta tänka att jag är någon hushållerska och bli en mönsterfru! Du måste tro mig!
Okej
*************************
En månad tidigare.
Min dotter har blivit fruktansvärt bekväm, jag skäms, skakade Nina på huvudet. Viktor, jag förstår, varför skulle du vilja ha en sån fru? Hon är hemma hela dagarna, men får inget gjort. Och Emil skulle lika gärna kunna vara min son, så lite som hon är med honom… Så vill du skilja dig, kommer jag inte klandra dig. Låt mig bara träffa Emil ibland, inget mer.
Jag älskar Lovisa, trots allt, suckade Viktor tungt. Men det här börjar bli ohållbart Jag vill ge henne en chans till.
Varför inte? Jag vet precis hur du ska göra. Sök skilsmässa. Lovisa kommer bli livrädd då får ni tre månaders betänketid. Det kommer få henne att tänka om.
*************************
Lovisas läxa blev lärorik. Lägenheten blev skinande ren igen, dofter från nybakt bröd och färska kanelbullar spred sig återigen. Hon själv blev vänligare, mer närvarande. Hon såg äntligen Emil på riktigt och han njöt, för han älskade sin tokiga men älskvärda mamma.
