Det här är inte ens en diskussionsfråga – Nina ska bo hos oss, det är inte ens en diskussion, sa Zakarias och lade bestämt ifrån sig skeden. Han hade inte rört middagen, uppenbart samlade han sig för ett allvarligt samtal. – Vi har ett rum klart, renoveringen blev precis färdig. Så om två veckor flyttar dottern in hos oss. – Har du glömt något? räknade Ksenia tyst till tio innan hon svarade. – Till exempel att rummet egentligen var till för vårt framtida GEMENSAMMA barn? Och har du dessutom missat det faktum att Nina faktiskt har en mamma, som hon borde bo hos? – Jag minns att vi har pratat om barn, nickade Zakarias bistert. Han hade hoppats att hustrun skulle lyda, så att vidare diskussion inte skulle behövas. – Men det kan vi skjuta upp ett par, tre år. Du har ändå studierna kvar, så det passar inte med barn nu. Och Nina vill ändå inte ha några syskon. När det gäller hennes mamma… – Zakarias log snett, – jag tänker ansöka om ensam vårdnad. Det är farligt för flickan att vara ensam med den kvinnan! – “Flickan?” Ksenia höjde förvånat på ögonbrynen. – Är hon inte tolv? Riktigt stor tjej alltså, för övrigt. Och vad är faran? Att din dotter inte får vistas ute efter klockan tio på kvällen? Eller att hon måste göra sina läxor, annars ryker mobilen eller internet? Din exfru måste vara en helig kvinna som inte redan tagit till hårdhandskarna! – Du vet ingenting, fräste Zakarias mellan tänderna. – Nina har visat blåmärken och visat mig sms med förolämpningar och hot! Jag tänker inte låta min dotters liv förstöras! – Men det är ju precis det du gör nu, du låter henne styra dig. Ksenia reste sig lugnt från bordet och lämnade nästan orörd soppa. Aptiten var borta och bara åsynen av den irriterade maken gav huvudvärk. Hon hade blivit varnad – skynda dig inte till giftermål! Lev ihop några år först, känn efter ordentligt… Men nej, hon skulle vara smartast, hon visste minsann vad som var bäst! Dessutom ville hon vara först bland vännerna… Varför var då många bekanta skeptiska till ett hastigt bröllop? Svaret var enkelt – för Zakarias var det andra äktenskapet, han var femton år äldre och han hade redan en ganska vuxen dotter som han avgudade. Tre saker som på egen hand kanske inte var så allvarliga, men tillsammans… närapå en katastrof. De två första orsakerna hade egentligen aldrig stört Ksenia. Tvärtom, hon trivdes med att mannen var äldre och redan hade erfarenhet av familjeliv. Hon visste från första hand att skilsmässan varit ömsesidig och att det inte fanns några kvarstående tvister mellan Zakarias och hans exfru, Annika. Men så var det den tredje orsaken… Nina. En på gränsen till ouppfostrad unge med massor av vilja, som tillbringat nästan hela uppväxten hos mormor eftersom föräldrarna slitit hårt för att ge henne en bra framtid. Skilsmässan mellan föräldrarna bekymrade henne knappt – pappa skulle ju aldrig överge henne, inte ens om han gifte om sig. Men när mamman gifte om sig… där gick gränsen. Inte nog med att styvpappan tog tag i uppfostran, nu var dessutom mamman mycket mer hemma och stöttade honom till hundra procent. Utegångsförbud, läxor, extralärare för att ta igen alla missade ämnen… Allt detta irriterade Nina, som sedan liten var van vid att ägna all tid framför tv:n eller datorn. Så mycket att hon började hitta på historier som fick pappan att bli nervös. Ja, Nina ville flytta till pappa, fullt medveten om att hans jobb gör att hon får vara ensam större delen av tiden. Ksenia räknade hon inte med – hon tänkte definitivt inte lyssna på en styvmor som bara var nio år äldre. Och för att få “ett friare liv” var hon beredd till nästan vad som helst. ********************** – Nina kommer idag. Gör i ordning hennes rum och snälla, reta inte upp henne – flickan har haft det tillräckligt svårt, sa Zakarias bestämt medan han valde slips till sin nya kostym. – Hade jag vetat att Annika skulle börja ge sig på dottern på grund av en ny man… men nu är det för sent att gräla om sånt. – Så du har alltså inte ändrat dig? Du tänker verkligen ta hit din dotter? Ksenia hade hoppats in i det sista att maken skulle misslyckas med det. – Och vem ska hålla koll på henne då? Du kommer ju hem tidigast åtta. – Du får hålla koll, ryckte Zakarias på axlarna. – Hon är inte tre år, hon är rätt självständig. – Jag har tentaperiod snart, du sa själv att jag måste fokusera på skolan, svarade Ksenia hämndlystet. – Det betyder att Nina får hålla sig lugn och inte störa mig när jag pluggar. Hoppas hon kan diska och städa, för det är hennes ära de närmaste veckorna. – Hon är ingen hemhjälp… – Och det är inte jag heller, avbröt Ksenia honom. – Men om hon ska bo här får hon ta ansvar hemma. Och du borde nog prata med din dotter om vilka regler som gäller. ************************ – Pappa, tänker du verkligen låta henne plåga mig? Jag kan knappt gå ut med kompisar, din kära fru har lagt allt hushållsarbete på mig medan hon sitter framför tv:n och myser. Ksenia råkade höra samtalet och kunde inte låta bli att le snett. Javisst, få henne att jobba – snarare flyger jorden ur sin bana först! – Jag ska prata med Ksenia, lovar jag. Men du måste också försöka hitta rätt med henne. Jag förstår att det är tufft, men jag kan inte övervaka dig konstant. Försök hitta ett sätt att komma överens. – Okej, jag ska försöka, muttrade Nina, medveten om att hon inte skulle få något mer gjort hos pappan just nu. – Och är det sant att du har köpt bil till henne? – Ja, varför undrar du? – Inget särskilt! Men du sa att du inte hade råd att skicka mig utomlands på lovet – och jag har drömt om det så länge! – Du kan ändå inte resa själv, kom ihåg att du bara är tolv, och jag jobbar. Vi reser hela familjen i sommar. – Men jag vill inte med hela familjen! Du älskar mig inte alls, eller hur? – flickan snyftade tydligt – Varför tog du mig från mamma då? Din kära hustru störs bara av mig och du själv är alltid upptagen… Där slutade Ksenia lyssna. Hon insåg att Nina skulle få sin vilja igenom, vad det än gällde. Och inte bara resan. Den listiga flickan ville bli av med ännu en rival om pappas pengar. Och det såg ut att kunna lyckas. Efter att ständigt ha fått kritik från maken bestämde sig Ksenia – blir det ett gräl till så blir det skilsmässa. Och som ett sista litet stick skulle hon påminna Nina om att även efter en skilsmässa skulle Zakarias tvingas betala underhåll. Som ett sorts “barnbidrag”. ********************** Ja, Ksenia fick rätt – kvällen blev en enda lång rad av anklagelser. Hon lyssnade lugnt och sa sedan att hon tänkte ansöka om skilsmässa. – Jag vill ha ett lugnt liv, inte höra spydigheter dagarna i ända. Och ja, jag sa ju att det var en dålig idé att låta dottern styra familjen, sa hon och såg Ninas triumferande leende. Hon skyndade sig att dra ner henne på jorden. – Och du ska inte vara för glad – man vet aldrig hur livet blir. Till exempel kan jag ge din pappa ett ultimatum: Om han vill träffa vårt barn – sa hon och smekte magen demonstrativt – så måste du tillbaka till din mamma. Eller något liknande. Medan Nina försökte hitta ord och Zakarias insåg vad som hänt, tog Ksenia sin redan packade väska och lämnade lägenheten. Egentligen var hon inte gravid, men hon ville att flickan skulle bli nervös. Och lära mannen en läxa – han kunde inte ett dugg om barnpsykologi… Det här är inte ens en diskussionsfråga – när vuxna fattar dåliga beslut om barnen