Tänk om hon inte är min dotter? Jag måste göra ett DNA-test Niklas satt fundersamt och betraktade hur hans fru Olivia pysslade med deras nyfödda dotter, men kunde inte släppa en gnagande misstanke. Han började på allvar tro att flickan inte var hans. Förra året var Niklas tvungen att åka på tjänsteresa i en månad. Bara ett par veckor efter att han kommit hem avslöjade frun glatt, enligt henne själv, att de väntade barn. Till en början blev Niklas glad. Men när Olivias syster hälsade på några dagar senare, berättade hon en fascinerande historia om hur hon själv tagit ett DNA-test på sin son, för att sambon inte skulle tvivla på sitt faderskap. – Olivia, vi borde också göra ett DNA-test. För min sinnesro. Reaktionen från hustrun lät inte vänta på sig. En stormig gräl bröt ut med kastade saker och högljudda grannar som började banka i väggarna. – Vad är det för fel med det? insisterade Niklas, allt mer övertygad om sina misstankar. Om hon inte varit otrogen, varför blir hon då så hysterisk över en oskyldig fråga? Jag vill bara veta, inget mer. – Hur kan du ens tänka tanken? fräste Olivia och kastade ännu en kudde på honom. Har jag någonsin gett dig anledning att tvivla? – Jag var borta en månad, svarade Niklas torrt. Hur ska jag veta vad du haft för dig här hemma? Vi gör testet, jag får resultatet, och sen tar vi aldrig upp det här igen. När går vi? Din syster har säkert adressen till kliniken. – I nästa liv, väste Olivia och smällde igen dörren till barnkammaren. *************************************************** – Du mamma, hon reagerar som om jag bett om något helt galet. Varför blir hon så arg? klagade Niklas hos sin mamma Anette när han hälsade på. – Det är nog för att hennes samvete inte är helt rent, svarade Anette medan hon hällde upp kaffe. Du ska se, hon har skaffat barn med någon annan och är livrädd att bli avslöjad. Och förresten, när du var borta, hände det en sak… – Vadå? frågade Niklas genast. – Jag vill inte lägga mig i, men… Jo, när jag kom för att prata om din pappas 60-årsfest, då tog det evigheter innan Olivia släppte in mig, trots att hon var hemma. Och när hon öppnade såg hon väldigt rufsig ut… Dessutom stod där ett par herrskor i hallen. – Och vad sa hon då? brann Niklas av nyfikenhet och ilska. – Hon påstod att det var ett rör som gått sönder, suckade Anette. Hon kunde väl hittat på något bättre. – Varför sa du inget till mig? – Jag kom aldrig in i lägenheten, så jag hade inga bevis, svarade Anette. Ville inte förstöra ert förhållande i onödan. – Du borde ha sagt något! Och vad ska jag göra nu? – Se till att få det där testet gjort, föreslog Anette nöjt. Du har rätt som pappa att få veta. ************************************************ – Du kan vara lugn, sa Niklas och la det redan öppnade kuvertet på bordet. – Arvid är min dotter. Jag kommer aldrig ta upp det här igen, det lovar jag. – Vänta lite nu… Olivia såg misstänksamt mot kuvertet. Gjorde du testet utan min tillåtelse? – Ja, svarade Niklas likgiltigt. Passade på när jag ändå var ute och gick med henne, det gick snabbt. Hon är min, så var är problemet? – Problemet finns, sa Olivia lågt. Och jag är ledsen att du inte förstår det. Nästa morgon gick Niklas som vanligt till jobbet, ovetande om vad som skulle vänta honom på kvällen. När han kom hem var lägenheten tom – både Olivia och dotterns saker var borta. Kvar på soffbordet låg bara en ensam lapp. ”Ditt misstroende har förstört allt mellan oss. Jag vill inte leva med en förrädare. Jag ansöker om skilsmässa. Jag vill inte ha något från dig – varken lägenhet eller underhåll. Jag vill bara att du försvinner ur vårt liv.” Niklas blev rasande. Hur vågade Olivia lämna honom – och dessutom ta dottern? Han grabbade tag i telefonen och började ringa. Det var en man som svarade. Efter att Niklas kastat ur sig all sin ilska, bad mannen honom att inte ringa igen. – Jag visste det! Hon har varit otrogen, fräste Niklas. Hon hann inte ens lämna mig innan hon gick till en annan man! Dra dit pepparn växer! Han tänkte inte ens på att Olivia kanske åkt hem till sina föräldrar, och att det kanske var hennes bror som svarade och inte ville väcka sin nyss insomnade syster. Niklas var säker på sin sak. Skilsmässan gick igenom snabbt, av gemensam vilja. Lilla Arvid stannade hos mamman och fick aldrig mer se sin biologiska pappa…

Tänk om hon inte är min dotter? Jag borde göra ett DNA-test

Erik betraktade sin fru Linnea när hon sjöng lågmält för deras nyfödda dotter, fastnade i en seg, tjock tanke som inte ville släppa taget. Han kunde helt enkelt inte sluta tvivla på om flickan verkligen var hans.

Förra året hade jobbet fört honom till Malmö, borta i fyra veckor. Några veckor efter att han kom hem berättade Linnea, i vad hon själv tyckte var triumferande ton, att de väntade barn.

Erik blev först glad. Men, som om någon lade en isbit i nacken på honom, såddes tvivlet när Linneas syster, Klara, kom på besök. Hon delade en egendomlig berättelse om hur hon gjort ett DNA-test för sin egen son, för att hennes sambo skulle kunna vara lugn i själ och hjärta.

Linnea, varför gör inte vi också ett test? Bara för tankens frid, sa Erik till slut.

Linnea reagerade innan orden knappt hunnit eka klart i rummet. En storm av hårda ord och flygande böcker. Grannen ovanför började dunka i golvet.

Vad är det för märkvärdigt? envisades Erik, allt mer övertygad om att Linnea dolde något. Han tänkte: varför denna storm, om allt är som det ska? Jag vill bara vara säker. Är det så konstigt?

Hur kan du ens tänka så om mig?! skrek Linnea rasande och slängde ännu en kudde mot Erik. Har jag nånsin gett dig anledning?

Jag var borta en månad, logiskt eller hur? flinade han snett. Hur ska jag veta vad som hände här? Vi gör testet, jag får svar, och vi släpper det. När går vi? Din syster vet ju var man gör det.

I nästa liv, bet Linnea av och smällde igen dörren till barnkammaren så tavlorna skakade.

***************************************************

Förstår du, suckade Erik när han besökte sin mamma, jag begär inget orimligt. Men ändå tar hon det så hårt?

Hon har smuts på samvetet, svarade Elsa, som just hällt upp kaffe i en kopp från Rörstrand. Du ska se att hon roat sig under din resa. Och vet du, hon tvekade ett ögonblick som om hon vägde orden på en gammal köksvåg, när du var borta var det en sak som hände

Vadå för sak? Erik spetsade öronen, som om han hörde en hemlighet från en drömvärld.

Jag vill inte lägga mig i, sa Elsa och såg ut genom fönstret mot de höstgula björkarna. Men jag kom för att prata inför din fars femtioårsdag. Linnea öppnade nästan inte alls, fastän jag visste att hon var hemma. När hon till slut öppnade var hon rufsig och i hallen stod främmande herrskor.

Och när du frågade henne? Erik var röd i ansiktet nu.

Hon mumlade något om en vattenläcka, suckade Elsa. Kunde hon inte fantiserat bättre

Varför sa du inget? Erik reste sig så att kaffekoppen nästan for i golvet.

Jag fick ju inte ens komma in i lägenheten. Ingen bevisning. Ville väl inte ställa till det för er.

Dumt! utbrast Erik. Och nu då?

Kräv dna-testet. Eller gör det själv. Det har du rätt till, som pappa.

************************************************

Ja ja, nu kan du pusta ut, sa Erik och kastade det vita kuvertet från Sahlgrenska på köksbordet. Saga är min dotter. Jag lovar att jag aldrig nämner det igen.

Vänta ett ögonblick, sa Linnea, rösten spänd som ett piano vars strängar är på väg att brista, gjorde du testet utan mitt samtycke?

Japp, svarade Erik, nästan nonchalant. Jag tog med Saga till kliniken när vi ändå var ute. Det gick snabbt. Saga är min, så det är inga problem.

Du förstår verkligen inte, sa Linnea så tyst att han nästan inte hörde. Det där är problemet.

Nästa morgon klev Erik som vanligt i sina kängor, tog sin väska och gick till jobbet i diset. Men när han kom hem möttes han endast av stillhet och ett tomt hem. Linneas och Sagas saker var borta. På soffbordet låg en ensam papperslapp.

Ditt tvivel har förstört allt mellan oss. Jag vill inte leva med någon som misstror mig. Jag söker skilsmässa. Jag vill inte ha något ingen lägenhet, inga pengar från dig. Jag vill bara att du försvinner ur våra liv.

Ilska krälade längs Eriks ryggrad. Han greppade genast mobilen.

Efter några signaler svarade en okänd mansröst, lyssnade till svadan och bad honom aldrig ringa igen.

Jag visste det! ylade Erik åt väggen. Hon var otrogen, och nu sticker hon iväg till någon annan! Försvinn då!

Tankarna på att Linnea kanske flyttat hem till sina föräldrar, och att brodern kanske svarat, slog aldrig Erik. Hans drömvärld var redan besluten.

Skilsmässan blev klar snabbt, på papperet blev båda överens. Den lilla Saga stannade hos sin mamma och kom aldrig att minnas sin biologiska far.