Det blir inget bröllop
Varför är du så ovanligt tyst idag? frågade Matilda. Vi hade ju bestämt att vi skulle åka och titta på sängmöbler på lördag. Men du ser så nedstämd ut. Vad är det som har hänt?
Oskar visste att det var nu eller aldrig. Han måste säga det nu.
Matilda Jag måste prata om bröllopet.
Matilda hade väntat länge på det här samtalet. De hade enats om att fira enkelt, men hon märkte att Oskar ändå drömde om ett riktigt svenskt bröllop med många gäster, fotograf, och hela baletten. Hon väntade faktiskt på det samtalet.
Bara säg vad du tänker då, Oskar. Jag tror att jag vet redan, log Matilda.
Men Oskar sa:
Ska vi inte skjuta upp… skjuta upp bröllopet ett tag?
Det var inte alls så hon trott att samtalet skulle bli.
Skjuta upp? Matilda såg förvånad ut. Vad är det för utspel? Vi diskuterade ju precis inbjudningskorten… Det var du som valde dem! Vi har pratat om vilka vi skulle bjuda! Har du ångrat dig om att gifta dig med mig?
Hon väntade sig nästan att han skulle säga att känslorna svalnat, som i någon billig TV-serie.
Men Oskar följde inte manus.
Det är dåligt med pengar just nu, mumlade han. Jag får inte min lön i tid, vi lyckas inte spara alls… och vi har ju bara bott ihop i ett halvår. Är det inte lite tidigt, ändå?
Tidigt? utbrast Matilda. Oskar, vi har varit tillsammans i tre år! Tre år och ett halvt år som sambos och det är *för tidigt* för dig?
Nu såg Oskar inte längre rädd ut.
Börja inte nu, Matilda. Jag vill inte bråka. Det är bara… en paus. Jag har inte ångrat mig, men bröllop är dyrt.
Okej, men då kan vi ju bara gå till rådhuset själva och fira lite med vänner sen.
Matilda, men då får vi ju aldrig ett riktigt bröllop.
Och strunt samma!
Men du har ju drömt om det…
Jag överlever!
Konstiga ursäkter han hittar på.
Matilda…
Säg nu, ärligt. Har det hänt något? Är du inte säker på att du älskar mig? Eller har du träffat någon annan? För “bröllop är dyrt” känns inte alls trovärdigt.
Oskar skakade på huvudet.
Nej, Matilda, jag svär. Jag vill bara att allt ska vara perfekt, förstår du? Och just nu kan jag inte ordna det bästa för dig. Och ja, vi har bara bott tillsammans ett halvår. Vi måste ju förvissa oss om att det här funkar, eller hur…
Det låg något i hans ord. Han verkade ärlig, men Matilda fick ändå en dålig känsla. Oskar brukade aldrig vara så här ivrig att övertyga henne om något. Och det var ju han själv som hade föreslagit att de skulle gifta sig snart.
Men hon låtsades tro på honom.
Efter det där samtalet förvandlades Oskar till den perfekta pojkvännen. Plötsligt började han fråga vad hon ville i affären, diska utan att hon bad om det, och såg verkligt hjälpsam ut nästan som om han ville gottgöra för det uppskjutna bröllopet. Men han var så dyster, suckade när han låg vaken om nätterna och undvek hennes frågor: “Nej, det är inget, bara trött.”
Matilda försökte låta bli att pressa honom. “Sen, sen, sen”, viskade hennes inre röst.
Några veckor senare blev de bjudna till Oskars föräldrar. Matilda drog sig länge för att åka. Hon hade ingen lust. Bröllopet nämndes aldrig längre, men hans föräldrar skulle garanterat fråga pinsamt.
Det var bara att åka ändå.
Och självklart kom samtalet på bröllopet.
När får vi egentligen besked? frågade hans mamma Siv när pappan stack för att se på hockeyn. Vi har redan tittat ut en festlokal för tjugo personer. Vilket datum ska jag boka?
Oskar såg lika bister ut som Matilda just då. Vad skulle de boka? Det skulle ju inte bli något.
Vi har skjutit upp det, mamma, kraxade han.
Skjutit upp? Varför då? Är det pengarna? Oskar, du borde väl ha tänkt på det här innan!
Efter middagen, medan männen fascinerade sig över den trasiga tvättmaskinen, gick Matilda in i badrummet för att fräscha upp sig.
Det var skinande rent därinne. Inga spår av kosmetika, bara ett schampo och lite duschgel svärmor förvarade alltid allt sitt i sitt eget rum. Matilda förundrades alltid lite över att Siv orkade bära in och ut allting varje gång.
Medan Matilda torkade ansiktet hörde hon röster. Ljudet gick rakt igenom väggarna när någon viskade hemligheter. Oskar var tillbaka i köket och pratade med sin mamma. Och Matilda kunde höra…
…Oskar, har du funderat klart om Matilda? Ska ni göra slut?
Matilda frös till mitt i rörelsen. Hon kunde inte låtsas att hon hört fel. Hon tryckte örat mot kaklet för att höra bättre.
Mamma, vi har bara skjutit upp det. Men vi har inte gjort slut.
Skjutit upp det där är bara snack! väste Siv. Jag ser ju att du lider. Varför ska du ha henne? Hon är ingen riktig fru! En fru ska lyssna på sin man den där… Varför gifta sig alls, när ni ändå skiljer er om ett år?
Jag älskar henne, mamma, svarade Oskar.
Matilda blev faktiskt lite varm i hjärtat.
Men så sa svärmor något som fick henne att glömma allt det där.
Du säger att du älskar henne? Hon är slug, Oskar. Jag har varnat dig! Hon har redan vänt dig emot oss innan ni ens är gifta. Du hjälper inte din syster längre, du kommer inte ut till stugan… Hon förändrar dig, och inte på ett bra sätt.
Matilda stod kvar med örat mot väggen, iskall. Har hon någonsin försökt vända Oskar mot hans familj? Hon hade alltid varit vänlig mot Oskars föräldrar, även när Björn skrattade åt hennes nya frisyr. Det var sårande, men hon sa aldrig emot.
Matilda mindes inte ett enda tillfälle när hon någonsin uppmuntrat Oskar att välja bort sina föräldrar. Tvärtom, hon hade alltid peppat honom till kontakt, eftersom hon visste hur viktig hans familj var för honom.
Då slog det henne: det där ´uppskjutna bröllopet´ handlade aldrig om pengar. Det handlade om hans mamma, som låg henne rakt i ansiktet hon vill inte ha ett bröllop!
Matilda gick direkt ut till köket.
Jaha, Matilda är klar! Vi pratade precis om att ni inte ska vänta för länge med vigseln. Visst, man är ung, men “sambo” är inte något jag tycker om, sa Siv.
Så vänligt, tänkte Matilda.
Självklart, Siv. Vi väntar inte länge alls. Bara spara ihop lite sen blir det till Stadshuset, visst Oskar?
Ja, Matilda, vi är ju redan som gifta, svarade han direkt.
Den kvällen, när de körde hem, försökte Oskar lägga armen om henne men Matilda gled undan. Hon visste inte hur hon skulle ta upp samtalet. Skulle hon ens fråga? Om han inte lämnat henne för mammans skull, då betyder det väl att han älskar henne… Men bröllopet det blev avblåst.
Du betedde dig konstigt när din mamma började prata, sa Matilda och stirrade ut genom bilfönstret på ljusen som försvann bort över älven.
Jag? Nä, hon stressar bara för att vi ska gifta oss och…
Ljug inte. Hon pressar dig inte alls. Hon vill inte att vi ska gifta oss. Hon sa att jag har vänt dig mot henne. Hon vill att vi gör slut.
Oskar stirrade stint på vägen och höll hårdare i ratten.
Så du hörde det? Matilda, mamma är bara rädd att jag ska gifta mig och glömma bort henne. Det är klassiskt, ta det inte personligt. Hon slutar snart, det är bara såna mammor är…
Matilda tog det inte personligt. Det var Oskars brist på beskydd hon undrade över. Han försvarade henne aldrig. Han höll bara med, för att slippa ta strid med sin mamma.
Bröllopet låg kvar i luften, ogjort. Oskar gick omkring som om han tuggat på en citron, och nu när Matilda försiktigt antydde framtidsplaner svarade han bara “kanske sen…”
En dag låg Oskars oblockerade mobil på köksbordet.
“Jag ska bara kolla klockan,” övertalade hon sig. “Jag ska inte läsa sms. Bara… en snabb titt”
På skärmen låg ett färskt meddelande från hans syster, Ella. Ella var bara två år yngre än Matilda, men betedde sig fortfarande som tolv. Ingen utbildning, inget jobb, bor hemma och lever på föräldrarna.
Meddelandet var övertydligt:
Jaha, jag får inga pengar igen. Du är helt styrd. Var med henne då, om en tjej är viktigare än din familj.
Matilda läste om orden. “Du är helt styrd”.
Då mindes hon…
Redan före bröllopsavbokningen, när Ella återigen ringde och bad Oskar om pengar, hade Matilda till slut sagt:
Oskar, hon är tjugosju, bor hemma och vill ha pengar till nöjen är det inte dags att börja jobba? Vår budget är inte oändlig.
Matilda hade annars inte lagt sig i, men hon lade ju lika mycket pengar i hushållet som Oskar, och kände sig inte skyldig att försörja hans syster. Oskar höll till sist med. Motvilligt, men ändå “Du har rätt, Matilda. Nog får det vara slut på det.”
Nu blev allt klarare. Det var Ella som vände familjen emot Matilda.
Hon tog Oskars telefon, öppnade chatten med Ella, kopierade sms:et och skickade det till sin egen mobil, för att ha som bevis. Sen lade hon tillbaka telefonen där den låg.
Oskar kom in med snö på axlarna:
Tog bröd och köpte din favorit-choklad, den med hasselnötter. Tänkte, vi kanske skulle gått…
Oskar, sa Matilda, och avbröt honom.
Men du skulle väl inte vänta på någon annan? va? skojade han.
Men Matilda skrattade inte denna gång.
Vad skriver Ella till dig egentligen? frågade hon.
Oskar försökte först byta ämne:
Har du kollat i min mobil när jag var borta, alltså??
Klassiskt försvar attackera först.
Det spelar ingen roll. Jag vill att du förklarar. Nu.
Oskar blev först arg, sedan rädd, sedan tyst.
Men Matilda, lägg av. Hon är bara barnslig. Hon blir sur för allt.
Sur för vad? För att jag bad henne bli vuxen?
Ja… hon är van att brorsan alltid ger. Det är svårt att sluta med gratispengar, du vet. Det går över.
Hon har alltså påverkat dina föräldrar?
Ja… jo, erkände Oskar. Jag har försökt förklara att våra pengar är våra, Ella borde skaffa eget jobb… Men mamma gick i taket: Matilda styr dig, du sviker familjen! Men det tycker inte jag…
Fast du avbokade bröllopet… Okej. Din familj har vänt sig mot mig. Men vad vill du själv? Vill du gifta dig, eller skjuter du bara upp det för att du är rädd att säga ifrån till din mamma?
Klart jag vill gifta mig! Men just nu går det inte… kanske sen… när allt har lugnat ner sig.
Där fick hon sitt svar.
Vet du, Oskar… Jag har insett en sak. Jag vill inte gifta mig med någon som är osäker på sina känslor och hoppar till varje gång hans syster skriker. Det var lika bra att bröllopet blev inställt.
