Svärmor i kvadrat – Vad i hela friden! – utbrast Egor istället för ett vanligt hej när han såg en liten, spänstig gammal dam i jeans stå i dörren och le med en finurlig min. Under hopknipna ögonlock glimmade busiga, retsamma ögon. ”Det är ju Irinas mormor, Valentina Petrovna”, kände Egor igen. ”Men hur kan hon bara dyka upp utan förvarning, inte ens ett telefonsamtal…” – Hej på dig, gubben min! – sa hon leende. – Ska jag få komma in, eller? – Javisst! – Egor blev lite stressad. – Välkommen in. Valentina Petrovna rullade in en liten resväska på hjul i lägenheten. – Ta starkt te till mig! – beordrade hon när Egor bjöd, – Irina är väl på jobbet, lilla Olli är på förskolan, så varför slappar du bara? – Jag blev hemskickad på semester, – suckade han. – Två veckor för att det behövdes på jobbet… Nu försvinner mina drömmar om två veckors vila. Han sneglade hoppfullt på gästen: – Stannar du länge? – Du gissade rätt, – hon nickade kort, och krossade hans hopp, – länge. Egor suckade ännu en gång. Förtroende mellan honom och Valentina Petrovna var det inte så gott om. Han hade bara sett henne kort på sitt och Irinas bröllop – hon kom resande från en annan stad. Men han hade hört mycket om henne från sin svärfar, som brukade viska räddhågset när han nämnde sin svärmor, så det var tydligt att gubben respekterade henne till darrande knän. – Diska nu, – befallde hon, – och gör dig redo. Jag tar dig på en stadsvandring, du får vara med och visa runt! Egor försökte inte ens protestera. Tonläget påminde honom om kompanichefen från lumpen. – Du får visa mig Strandvägen! – kommenderade Valentina Petrovna. – Hur tar vi oss dit enklast? – Hon tog Egor under armen och marscherade bestämt iväg, storögt och nyfiket bland stockholmsgatorna. – Med taxi, – ryckte Egor på axlarna. Valentina Petrovna satte plötsligt fingrarna i munnen och gav ifrån sig en öronbedövande vissling. En förbipasserande taxi stannade tvärt. – Men snälla! Vad ska folk tro om dig? – förmanade Egor när han hjälpte henne in i framsätet. – De tror säkert att det är du som uppför dig så där ouppfostrat, – fnissade den spinkiga lilla damen glatt. Taxichauffören skrattade tillsammans med Valentina Petrovna, de klappade handflatorna mot varandra som gamla vänner när skämtet lyckades. – Du, Egor, är en hygglig och ordentlig karl, – sa den gamla släktingen när de promenerade längs vattnet. – Din mormor är säkert städad och proper, men jag kan inte vara det. Irinas morfar, min man – frid över honom – hade ett boksamlarhjärta, men fick lära sig plötsligt action! Jag tvingade honom med ut på bergsvandringar, lärde honom hoppa fallskärm. Enda han aldrig vågade var hängglidare – där väntade han på marken tills jag var klar med mina cirklar på himlen. Egor lyssnade förvånat. Irina hade aldrig berättat något om mormors alla äventyr. Det förklarade mycket. Hon granskade honom strängt: – Har du hoppat fallskärm? – I armén, fjorton gånger, – sa Egor, nästan stolt. – Bra där! – godkände Valentina Petrovna och började sjunga en gammal fallskärmsjägarsång. Egor stämde glatt in och isen mellan dem hade smält. – Vi måste vila och äta, – föreslog hans ledsagare. – Därborta verkar grillen vara fenomenal – känner du doften? Grillmästaren, en mörkhårig man med glödande ögon, såg ut som han skulle sticka shashlikspettet i folk om de inte betedde sig, men log brett när Valentina Petrovna stämde upp i en georgisk skålvisa tillsammans med honom: – Skål, kära vän, synd vi inte sjunger på bröllop! – Varsågod, ärade dam, – sa grillmästaren och bjöd på grillspett, bröd och grönt, samt två glas iskall Khvanchkara. På doften av grillat stack en grå kattunge fram nosen och blinkade sakta mot dem. – Dig har vi väntat på, – log Valentina Petrovna, – kom hit, vännen. – Och till grillmästaren: – Kan vår nye vän få en bit kött – skuret smått, tack! När kattungen slukade maten fick Egor en ny moralpredikan: – Ni har en liten flicka – hur ska hon lära sig empati och omsorg om det inte finns en katt i huset? Den där lilla killen är precis vad ni behöver! Efter promenaden badade Valentina Petrovna kattungen och skickade Egor att köpa kattlåda, mat, klösbräda och säng. När Egor kom hem och kånkade på alla saker var det ett lyckligt kvinnoskratt i lägenheten. Irina och Olli hängde lyckliga på mormor som överöste dem med pussar, och kattungen satt häpet på soffryggen och konstaterade att den nu hade fått ett nytt hem. – Det här är till dig, Olli, sommarkostym, – delade mormor ut presenter, – och till dig, Irina. Inget får män att uppskatta en kvinna lika mycket som spetsunderkläder… Nästa vecka gick Olli inte på förskolan. Varje morgon försvann hon och mormor ut på äventyr, och kom hem trötta men lyckliga. Hemma väntade Egor och kattungen, döpt till Leo. På kvällen anslöt Irina, och hela gänget gick på kvällspromenad med Leo i famnen. – Jag måste prata med dig, Egor, – sa Valentina Petrovna allvarligt en kväll. – I morgon reser jag. Efter att jag gått ska du ge det här till Irina. – Hon räckte honom ett papper i plastficka. – Det är mitt testamente. Lägenheten och allt där får Irina. Till dig, min mans bokbibliotek – det är värdefullt, med rariteter och autografer av kända människor… – Men snälla Valentina Petrovna! – protesterade Egor, men hon avbröt honom med en handgest. – Jag säger inget till Irina. Du måste få veta – jag har hjärtproblem, allvarliga sådana. Allt kan ta slut när som helst. Man måste vara förberedd. – Hur kan du vara själv? – utbrast Egor. – Måste ju alltid finnas någon hos dig! – Det finns alltid någon, – log hon. – Och sen finns min dotter, din svärmor, i grannstaden. Men se till att ta hand om Irina, och uppfostra Olli. Du är en bra och pålitlig karl. Och tänk – för dig blir jag ju svärmor i kvadrat! – Hon klappade honom på axeln och skrattade hjärtligt. – Stanna lite till! – bad Egor. – Det blir så tomt annars. Valentina Petrovna skakade tacksamt på huvudet och log varmt. Hela familjen följde henne till tåget, till och med Leo, som såg lite ledsen ut. Valentina Petrovna satte fingrarna i munnen och visslade – en taxi stannade tvärt. – Kom, måg min, du får skjutsa mig till stationen! – sa hon och kramade Irina och Olli innan hon klev in. Taxichauffören stirrade häpet på den pigga mormorn med den ovanliga visseltekniken. – Vad glor ni på? – fräste Egor. – Har ni aldrig sett en proper kvinna förut? Den spinkiga damen kastade tillbaka lockarna och skrattade så alla hörde, och gav Egor en rejäl high-five innan hon for.

Nämen titta här! utbrast Erik, när han öppnade dörren och möttes av en kort, spenslig gammal dam i jeans, med ett pillemariskt leende över de tunna läpparna. Bakom de kisande ögonen glimmade en busig glimt.

Det är ju Malins mormor, Valborg Andersdotter, kände han igen henne. Men hur kan hon dyka upp så här, utan att höra av sig, ens ett SMS

Hej på dig, pojkvasker! hälsade Valborg med samma leende. Ska du inte släppa in mig, eller?

Javisst, förlåt! Erik skyndade sig åt sidan. Kom in, bara.

Valborg drog sin kabinväska in i hallen och såg sig omkring med ett snett leende.

Gör kaffet extra starkt! beordrade hon, när Erik hällde upp. Malin på jobbet, lilla Elsa på förskolan, och du bara dräller omkring?

Fick tvångsledigt från jobbet, suckade Erik. Fabriken stänger för underhåll, två veckor. Drömmen om ledighet smälte snabbt bort. Han sneglade hoppfullt på gästen: Blir du kvar länge?

Rätt gissat! nickade hon och krossade hans förhoppningar länge.

Erik suckade djupt. Han kände Valborg knappt alls bara snuddat vid henne på bröllopet med Malin, då hon rest från Kiruna. Han hade däremot hört en hel del om henne av sin svärfar, som ofta gick över till tyst viskning när han beskrev svärmor, med en respekt så djup att det bara kunde jämföras med rent skräckslagen vördnad.

Diska och gör dig klar! kommenderade Valborg. Nu ska du följa med mig ut på stan; jag behöver en guide!

Erik försökte inte ens invända. Tonfallet fick honom att tänka på fänriken på lumpen, en som var farligare att säga emot.

Du visar mig strandpromenaden! förkunnade Valborg. Hur tar vi oss enklast dit?

Hon hakade arm med Erik och gav sig beslutsamt ut på trottoaren, nyfiket spanande åt alla håll.

Taxi, föreslog Erik och ryckte på axlarna.

Valborg plockade plötsligt ihop pek- och långfingret till en ring, satte dem mellan läpparna och klämde i med en kraftig busvissling. En förbipasserande taxi stannade tvärt.

Måste du vissla? Vad ska folk tro? Erik hjälpte henne in i framsätet.

De tror nog att det är DU som är ouppfostrad! skrattade Valborg, och den tunna gammelkärringen glimmade av bus. Taxichauffören skrattade han med, och de slog taktfast ihop handflatorna som gamla vänner när ett lyckat upptåg gått i lås.

Du verkar lugn och väluppfostrad, Erik sa Valborg medan de promenerade längs Mälarstrand. Din farmor är säkert alltid korrekt och proper, men sån har aldrig jag varit. Min man, Malins morfar, frid över hans minne, behövde lång tid att vänja sig vid min stil. Han var bokmal, tystlåten och försiktig. Och så kom jag in i hans liv, och då började äventyren! Jag släpade med honom upp på fjällen och lärde honom hoppa fallskärm. Bara skärmflygning sa han blankt nej till, så han väntade på marken medan jag svävade ovanför huvudet på honom.

Erik lyssnade storögt. Malin hade aldrig sagt något om mormors vilda ungdom. Plötsligt förstod han varifrån hennes egen otåliga energi kom. Valborg gav honom en skarp blick:

Har du hoppat fallskärm själv?

Javisst, under lumpen. Fjorton hopp, svarade Erik med viss stolthet.

Snyggt! nickade Valborg gillande, och nynnade lågmält:
Lång är vägen genom rymden, i det fria fall

Erik kände igen visan och sjöng med:
Molnet svävar över jorden, som en mås vid min rygg

De skrattade tillsammans och plötsligt kände Erik ingen oro inför den märkliga, barska damen.

Dags för fika! sa Valborg. Ser du ståndet där borta, känner du doften av grillat?

Mannen vid grillen var svartmuskig och allvarlig, skicklig där han trädde shashlik på spett. Hans min spelade över i något vilt, så att Erik för en sekund ville utbrista Ajdå, nu blir det drag! och dansa vilt kring elden.

När de satt sig bredvid honom började Valborg sjunga:
Tjenare, kära vännen min, här sjunger vi nog på bröllop i skrin!

Grillmästaren hajade till, fick eld i blicken, och tillsammans tog de upp en improviserad duett.

Varsågod, goda dam, sa kocken och ställde fram grillspett, tunnbröd och grönsaker, och hällde upp två kalla glas Lappländskt öl. Han bugade djupt, handen på hjärtat.

Doften från köttet lockade fram en liten grå kattunge från buskarna. Tyst kom den fram till bordet och såg på dem med bedjande blick.

Precis dig vi behöver, log Valborg. Kom, lilla vän.

Hon vände sig till grillmästaren: Kan du skära lite färskt kött i små bitar, så vår nya vän får?

Katten åt glupskt ur sin skål medan Valborg föreläste för Erik:

Ni har barn i huset, dessutom en flicka! Hur ska ni lära henne omsorg och kärlek utan katt? Den här sötnosen blir er nya familjemedlem.

Efter promenaden badade Valborg den lilla katten, medan Erik skickades att köpa kattlåde, matskålar, klösträd och mjuk sovkorg. När han släpade hem påsarna hördes glada tjut från hallen. Malin och Elsa kramade om mormor, som skrattade och överöstes med pussar. Katten, nu döpt till Lille-Leif, satt på soffkanten och betraktade de nya människorna.

Till dig, Elsa en somrig shortsdräkt, mormor delade ut paket och till dig, Malin. Inget imponerar mer på en man än ett par spetsiga trosor

Hela nästa vecka struntade Elsa i förskolan. Hon och Valborg försvann ut varje morgon och kom hem före lunch, trötta men lyckliga.

Hemma väntade Erik och Lille-Leif. På kvällen anslöt Malin och tillsammans promenerade de hela familjen, katt och allt.

En kväll blev Valborg allvarlig:

Jag måste prata med dig, Erik. Imorgon reser jag hem. Det här, hon räckte honom ett papper i plastficka ska du ge Malin efter jag farit. Det är mitt testamente. Lägenheten och allt jag har får hon. Till dig testamenterar jag min mans bibliotek det är unikt, många rariteter och signerade utgåvor. Ta hand om det.

Men varför, Valborg?! Erik försökte protestera, men hon höjde handen.

Jag säger det bara till dig mitt hjärta är dåligt nu, det kan gå fort. Dags att förbereda sig för slutet.

Men du ska inte vara ensam! Någon borde vara hos dig!

Någon har alltid funnits där, log hon. Dottern min bor kvar i Luleå, och din svärmor finns nära. Ta hand om Malin och Elsa. Du är pålitlig. Och vet du, jag är ju nästan som svärmor i kvadrat för dig! Hon slog honom vänskapligt på ryggen och brast ut i ett smittande skratt.

Kan du inte stanna lite längre? bad Erik.

Valborg skakade tacksamt på huvudet.

Hela familjen följde henne till taxin, till och med Lille-Leif bars av Elsa och såg sorgsen ut.

Valborg stoppade fingrarna mellan läpparna och gav en kraftig busvissling ännu en taxi stannade direkt.

Kom nu, svärson, du får skjutsa mig till Centralen! Hon kramade Malin och Elsa och satte sig i framsätet.

Taxichauffören såg förbluffad ut över tanten med den ovanliga stilen.

Vad glor ni på? muttrade Erik. Har ni aldrig sett en ordentlig dam?

Den spensliga, lockiga Valborg skrattade högt och slog sin hand i Eriks, som lyfte på mungipan i ett snett, varmt leende.