Oskar hade aldrig haft någon lust att lämna sin lilla by utanför Växjö för storstan. Han gillade ängarna, sjön, skogen och folket. Så han bestämde sig för att bli bonde, föda upp grisar, sälja kött och kanske, om det gick bra, expandera till nya marker. Han drömde om att bygga ett stort hus, körde omkring i sin gamla Volvo 740 och investerade alla pengar från farmors husförsäljning i företaget.
Men han hade en stor dröm till att gifta sig med Elin och göra henne till fru på sitt (framtida) stora hus. De var redan tillsammans, och även om Elin såg att Oskars affärer gick ganska trögt och att huset bara låg som en betongplatta på tomten, höll hon ändå ena ögat på honom.
Elin var nämligen byns vackraste. Själv var hon inte den som tänkte kämpa för något i livet.
Jag har ju mitt utseende, varför ska jag anstränga mig? Det är bara att hitta en man som gör allt för mig. Ansiktet kostar ändå, brukade Elin säga till vännerna.
Men Oskar bygger ju hus, och han har bil, även om den är ganska skruttig, sa kompisen Majken. Det är ju bara att vänta, han kanske slår igenom!
Jag vill ha allt NU, snörpte Elin och himlade med ögonen. Oskar har ju ingenting. När händer det egentligen?
Oskar var kär i Elin, men förstod att hennes känslor för honom inte var lika stora. Men han hoppades att hon skulle lära sig älska honom, med tiden. Och allt hade kanske fortsatt så om inte Emil dykt upp i byn på sommarsemester hos sin mormor. Emil var stadskille från Stockholm, och på byns lilla gård skenade storstadsattityden. Han såg på tjejerna med skeptisk blick och var uttråkad på dansen tills Elin trippade in i lokalen.
Först ignorerade hon Emil, men när hon råkade höra att hans pappa satt i riksdagen och de bodde flott på Östermalm, ändrade Elin snabbt strategi. Emil var äldre, ganska världsvan och hal som en abbore. Han bjöd Elin på blommor, och inte vilka som helst, utan såna som levererades i fina askar och det imponerade på Elin, som mycket väl visste att ICA i byn bara sålde vissna tulpaner i mars.
Oskar såg förstås Elin ta emot blommorna och kokade inombords.
Ta inte emot blommor av honom, måste du reta mig? utbrast han.
Men Elin bara skrattade:
Sluta nu, det är ju bara blommor. Lugna ner dig.
Till sist gick Oskar och sa till Emil:
Sluta nu, ge inte Elin fler blommor. Hon är min, och jag har egna planer för oss.
Emil brydde sig inte. De rök ihop ordentligt tur att Oskars polare bröt isär dem innan IKEA-pallarna flög. Där tog det slut på Elins och Oskars romans. Elin drog sig undan, och Oskar blev sårad.
Snart insåg Elin att Emil bara var sommar-noja. Pappa och mamma var på torghandel i Malmö, och Elin såg till att hon och Emil blev påkomna hemma i hennes lilla rum, lagom oborstade båda två, när föräldrarna kom hem.
Vad pågår här?! morrade pappa Sven.
Dottern stirrade ner i golvet, Emil tryckte sig mot väggen och funderade på att påbörja sitt liv som munk.
Jaha, så nu gifter du dig med vår dotter, annars blir det besvär, sa Sven och tog med Emil in i köket.
Vad de sa förblev en hemlighet, men dagen därpå åkte de in till Växjö och lämnade in hindersprövning. Elins mamma började genast packa, nu skulle det bära av till huvudstaden!
I byn skvallrades det som aldrig förr, Oskar blev förkrossad. Men han höll masken.
Emil å sin sida funderade på varför han tvunget skulle trassla in sig med en byflicka. Elin visade sig vara lika listig som vacker. Men Elin längtade nu bara till stan och det lätta livet.
Ingen fara, tänkte hon, jag ska älska honom ordentligt, vi får barn och han kommer vara tacksam. Bara hans mamma gillar mig.
Men tvärtemot hennes oro blev de föräldrarna överförtjusta: äntligen en flicka som kunde både laga kroppkakor och prata om väder, ingen fjantig influencer. Inger och Bengt log från örat till örat.
Kom in, Elin lilla, känn dig som hemma! sa Inger, och Bengt bjöd på prinsesstårta från konditoriet.
Elin ansträngde sig för att vara en duktig värdinna. Fyra rum och kök, och hon och svärföräldrarna trivdes rätt bra ihop. Emil började också mjukna.
Hon var väl inte så klurig som jag trodde… Men att snärja mig så där? Äsch, låt gå så länge hon inte ställer frågor, tänkte Emil.
Emil hade samtidigt andra planer. Han kände halva Stureplan. Men så, mitt under en tacokväll, meddelade Elin glatt:
Emil, jag är gravid! Vi ska få barn!
Men åh, Elin! Äntligen får vi barnbarn! jublade Inger, medan Emil visste att det bara var att svälja nyheten.
Snabbt blev det bröllop; en lägenhet med möbler i inflyttningspresent. Men Elin såg hur Emil inte precis dansade av glädje över att bli pappa.
Han ändrar sig nog när barnet kommer, tänkte hon godtrogen. Hon hade dock ingen aning om ormen i makens hjärta.
Efter bröllopet påstod Emil ständigt att jobbet “krävde eviga tjänsteresor,” och Elin, den lilla naiva, misstänkte ingenting. Inte till svärföräldrarna klagade hon heller. Hon höll ut, lagade köttbullar, städade och saknade Hemsorten, väninnorna och till sin egen överraskning: Oskar.
Nu började Elin tvivla på sitt val. När hon frågade om Emil ens älskade henne blev svaren svävande. Svärmor Inger såg hur olycklig svärdottern var, men kunde inte göra så mycket.
När sonen föddes var det ändå glädje. Emil var rörd i fem minuter, men rätt snabbt krävde skrik, blöjbyten och noll sömn sitt pris. Han ville helst rymma. Dessutom hade han nu märkt att gamla flammor höll sig undan.
Vem vill ha en gift karl med mjölkfläck på tröjan? tänkte han.
Han sa inget om Elin till någon. Hon hade ju bara tagit studenten på folkhögskolan.
Men vad ska hon jobba med utan utbildning? Ska hon sälja korv på ICA? Det klarar inte mitt rykte! Då får jag själv försörja familjen varför kunde vi inte bara skilt oss, det hade varit billigare i längden.
Under tiden träffade Emil sin Katrin egen lägenhet i Vasastan, ekonomi som en mindre bank, noll intresse för snoriga barn. Där kunde han vara sig själv, skratta, dricka dyrt kaffe och gå på konsert.
Katten, du fattar inte vilket kaos det är hemma. Jag står ut bara för att Elin är snygg, men det är verkligen bonde på bonde, hon fattar inget om stan. Hur ska jag kunna visa mig på krogen med henne?
Sakta började Elin inse att familjelivet inte blev som tänkt. Hon misstänkte en annan. Parfymdoft, läppstift på skjortan, irritation och ibland ett försiktigt hot med handen. Hon längtade tillbaka till sin by.
Vi tvingade dig inte att ta Emil, sa mamma i telefon. Vi trodde du skulle välja Oskar. Du gjorde ditt val. Får du nog kom hem. Men då stannar du.
Elin kände sig helt platt. En kväll, när Emil låg och snarkade, sneglade hon i telefonen. Där fanns meddelanden till Katrin, rakt och brutalt. Hon berättade allt för svärmor men fick till svar:
Om du tänker skilja dig, så vet du att vi tar barnet. Du vet vad min man jobbar med. Emil har fast inkomst, stor lägenhet. Vad kan du ge med bara byskola i bagaget?
Lille Erik skrek, tänderna sprack, Emil fick nog och stack till Katrin, som nu hetsade på honom att ge både Elin och barnet sömntabletter så de kunde somna fort.
När Emil gick in i duschen, läste Elin sms:et och paniken slog till.
Herregud, tänk om han verkligen gör det?
Hon ringde Oskar, grät och stammade fram allt.
Kom till mig så fort du kan, sa Oskar. Oroa dig inte, de skrämmer dig bara. Lägg dig hos pojken, när Emil drar ringer du igen. Jag väntar i närheten.
När Emil lämnat lägenheten packade Elin ihop lite grejer, ringde Oskar och smet iväg. Oskar skjutsade dem till sitt hus på landet.
Emil kom hem dagen därpå och Elin var borta, likaså Erik.
Inte varit här, sa svärmor när han ringde. Kanske rymt? Jag ringer polisen nu!
Låt bli, mamma, snälla. Jag är bara glad att hon är borta, tjatade Emil. Till slut gav mamman upp.
Det gick ett tag. Oskar och Elin gifte sig, efter skilsmässan, och snart väntade de sitt andra barn. Och nu förstod Elin äntligen: Det var Oskar som var hennes lycka.
