Erik och Linnea
Erik har aldrig längtat bort från den lilla byn i Småland där han vuxit upp. Han älskade de öppna ängarna, sjön och skogarna, och människorna i bygden. Han beslutade sig för att satsa på lantbruket, föda upp grisar och sälja köttet på marknaden. Om det gick bra kunde han kanske utvidga verksamheten. Han drömde om att bygga ett stort hus, bilen hade han redan även om den var gammal och sliten, och pengarna han fått efter att ha sålt mormors hus investerade han i gården.
Han bar också på en innerlig dröm: att gifta sig med Linnea och göra henne till fru på sitt framtida stora hus. De hade varit tillsammans ett tag, och Linnea såg förstås att Erik inte hade så mycket pengar än, huset var knappt påbörjat.
Linnea var vacker, och hon hade aldrig funderat över att kämpa sig till något själv.
Jag är ju född vacker, det är meningen att min man ska ta hand om mig. Jag ska bara hitta någon som klarar av allt så jag slipper bekymra mig, sa hon ofta till sina väninnor.
Erik bygger hus och har bil, du får bara vänta lite, han lär ta fart snart, tyckte kompisen Majken.
Jag vill ha allt nu, suckade Linnea, när ska han egentligen “ta fart”? Han har ju inga pengar.
Erik älskade Linnea, men han förstod att hennes känslor för honom inte var lika starka som hans var för henne. Ändå hoppades han att kärleken skulle växa fram med tiden. Allt hade varit frid och fröjd, om inte Amir dykt upp den där sommaren.
Amir och en kompis besökte hans mormor på semester från Stockholm. Han såg skeptiskt på de lokala tjejerna på bygdegårdsfesten men blev riktigt intresserad när han såg Linnea.
Till en början brydde Linnea sig inte om Amir, men när hon hörde att hans far var kommunalråd och familjen hade gott om pengar skiftade hon snabbt fokus. Amir var äldre och van att prata med tjejer, uppvaktade gärna och överdådigt. Han köpte blommor till Linnea, och eftersom det inte fanns några blomsterbutiker i byn, förstod hon att de levererades från stan det imponerade.
Erik märkte snart att Linnea tackade ja till blommorna och blev sårad.
Måste du ta emot Amirs buketter? Det gör mig faktiskt ledsen, sa han.
Det är bara blommor, vad bråkar du om? svarade hon skrattande.
Till sist gick Erik fram till Amir och sa ifrån:
Ge inte Linnea dina blommor. Hon är min tjej. Jag har planer för oss.
Amir brydde sig inte och det hela slutade i gräl som vännerna fick sära på. Efteråt blev det stelt mellan Erik och Linnea. Hon undvek honom, och han blev sårad. Linnea visste att Amir bara skulle vara där sommaren ut.
Jag måste ta chansen, försöka hålla kvar Amir och följa med honom till Stockholm. Här i byn finns ändå inget för mig. Men det gäller att agera snabbt, tänkte hon.
Det krävdes inte mycket för att bjuda hem Amir när föräldrarna var bortresta på marknaden i Växjö. Linnea såg till att de kom hem så att de överraskade henne och Amir tillsammans. Hon satt och drog på sig morgonrocken, Amir fick snabbt slita på sig byxorna när dörren öppnades.
Vad är det här för fasoner? frågade hennes pappa bistert.
Dottern teg och Amir såg obekväm ut.
Så här ligger det till, Amir. Nu får du anständigt nog gifta dig med vår dotter, annars ser jag till att du får ångra dig, sa pappan och kallade in honom på rummet.
Vad som sades därinne visste ingen, men redan nästa dag följde han med Linnea och hennes pappa till stadshuset där de lämnade in pappren för giftermål. Mamman började packa för flytten till Stockholm. Nyheten spreds som en löpeld genom byn.
Erik blev djupt sorgsen men visade inget utåt.
Inombords ångrade Amir allting.
Varför var jag så dum och föll för en “lantistjej”? Hon var slugare än jag trodde, meddelade han för sig själv.
Men Linnea drömde om storstad, lycka, och ett bättre liv.
Han kommer vara tacksam att han fann mig. Jag ska visa att jag är den bästa frun, och hans föräldrar kommer säkert acceptera mig, intalade hon sig. Men hur skulle hans föräldrar ta emot henne?
Men tvärtom blev hans föräldrar glada över att Amir gift sig med en vacker, vänlig tjej från landet. De var trötta på “Stockholmsflickor” som Amir tidigare haft med sig hem, som bara ville åt pengar. Amir visste att Linnea var duktig och praktisk.
Kom in Linnea, känn dig som hemma, välkomnade svärmor Margareta och svärfar Håkan log vänligt.
Linnea ansträngde sig från början för att vara en god värdinna hemma. Lägenheten i Vasastan var stor och bekväm, och hennes svärföräldrar var vänliga. Amir insåg så småningom att Linnea kanske inte var så beräknande som han först trott.
Hon fick visserligen till giftermålet snabbt, men verkar ärligt tro på vår lycka, tänkte Amir, även om han själv tvivlade. Han kände att de var från olika världar.
Amir planerade ändå att fortsätta sitt glada singelliv hindrad av giftermålet. Men vid middagen överraskade Linnea familjen:
Jag är gravid. Vi ska få barn.
Underbart! Snart blir vi morföräldrar! utbrast Margareta. Amir insåg att det var omöjligt att argumentera mot.
Snart firades bröllopet. Amirs föräldrar gav dem en egen, möblerad lägenhet. Efter bröllopet märkte Linnea att Amir inte var glad över sitt nya faderskap.
Det blir annorlunda när barnet kommer, han kommer förstå han vet bara inte om det än, trodde hon hoppfullt. Hon visste inte att han höll på att dra sig undan ännu mer.
Efter bröllopet påstod Amir att hans nya jobb innebar många resor och övernattningar borta. Linnea trodde honom och klagade aldrig för svärföräldrarna. Hon lagade alltid god mat och längtade efter honom, men ännu mer började hon sakna byn, sin mamma och sina vänner. Ofta tänkte hon ofrivilligt på Erik.
Allt oftare tvivlade hon på sitt val, och när hon frågade Amir om han älskade henne fick hon svävande svar. Margareta märkte hennes sorg och förstod att hennes son inte var den bästa maken.
När sonen Viktor föddes blev hela familjen glada. Amir mjuknade först men blev snart frustrerad av gråt och sömnlösa nätter. Linnea, trött och stressad, hann inte längre laga festmat. Amir längtade bort.
Samtidigt märkte han att många av hans festglada bekanta inte längre var intresserade av honom.
Ingen bryr sig om en gift man, tänkte han.
Han berättade aldrig om Linnea. Hon hade ingen utbildning, bara en enkel bakgrund från landet.
Vad ska hon kunna jobba med senare? Jag vill inte ha min fru som städerska. Dåligt för reputationen. Jag får väl försörja oss själv, men underhåll hade säkert blivit billigare, funderade han.
Amir hade en stadig älskarinna, Sofia, som hade egen lägenhet i Vasastan och gott om pengar, och ville inte ha barn. Hos henne kopplade han av från hemmakaoset.
Du skulle veta hur less jag är på allt hemma. Linnea är vacker men bonnig. Jag orkar knappt visa mig med henne, hon kan ju ingenting om livet utanför sin by, klagade han.
Linnea började förstå att det aldrig skulle bli det liv hon hoppats på med Amir. Hon anade att han var otrogen; han luktade ibland av främmande parfym eller hade läppstiftsmärken på skjortkragen. Han var ständigt irriterad, brydde sig inte alls om sonen, och kunde både höja rösten och knuffas.
Desperat ringde Linnea sin mamma i Småland.
Vi tvingade dig aldrig att gifta dig med Amir. Du valde själv. Vi trodde du skulle välja Erik, men du gjorde ditt val. Lev med det och kom hem först när du är säker på vad du vill, svarade mamman.
Linnea kände sig krossad. Hon snokade i Amirs mobil när han sov och fann sms från Sofia som fick henne att stelna av sorg. Hon berättade för Margareta, men svärmor svarade:
Ska du lämna Amir får du veta att vi kommer kämpa för vår sonson. Vår familj har bra kontakter, och Amir har stor inkomst och bostad. Vad har du? Varken utbildning eller jobb.
Viktor var sjuk och hade feber när tänderna kom, och Amir blev galen på barnskriket. Sofia skickade meddelanden, väntade på honom, föreslog till och med att han skulle ge Linnea och barnet sömntabletter så han kunde komma.
När Amir gick till duschen, såg Linnea sms:et hon blev skräckslagen att han faktiskt skulle göra det.
Medan han duschade, ringde hon Erik och berättade vad som stod på.
Jag kommer och hämtar er, sa Erik.
De hotar med att ta Viktor ifrån mig, svarade Linnea panikslaget.
De försöker bara skrämmas. Ligg lågt och se till att Viktor somnar. Låt Amir gå, ring mig när du kan. Jag väntar i närheten, lovade Erik.
Linnea vaggade Viktor tills han somnade, lade sig själv brevid och låtsades sova. Hon hörde Amir kika in, sedan gick han ut. Då rusade hon upp, packade snabbt ihop det viktigaste och ringde Erik som genast styrde mot henne. Natten tillbringade de i Eriks hus.
Amir kom hem sent dagen därpå, och Linnea och Viktor var borta. Han ringde orolig till föräldrarna.
Nej, Linnea och Viktor har inte varit här. Har hon gått? Ska vi ringa polisen? frågade Margareta.
Nej, låt bli, det är lika bra att hon försvann. Jag är bara lättad, snälla mamma, bad han till slut.
Efter en tid skilde sig Linnea och Amir i all stillhet. Så småningom gifte sig Erik och Linnea. De bor i sitt stora hus i byn, och snart väntar de tillökning.
För Linnea tog det tid att inse att gräset inte var grönare långt bort, och att lycka bygger man nära hjärtat, tillsammans med någon som sätter värde på kärlek och omtanke. Den som vill ha glädje utan ansvar mister så småningom bådadera men den som bygger sitt liv på trygg gemenskap kan finna lycka där den tog allra första steget.
