Det var en gång för länge sedan då jag minns ett av mina besök hos min faster i Stockholm. Jag hade tagit spårvagnen genom stan bara för att lämna några viktiga papper till henne. Vi brukade egentligen bara träffas till jul, men den här gången var det ett ärende som inte kunde vänta.
Min faster levde inte särskilt gott, men det handlade inte om pengar det var snarare hennes vanor som gjorde besök obehagliga. Jag har aldrig varit snål, men jag tycker att renlighet och ordning utgör grunden i ett hem. Att leva enkelt är inget fel, men städning är ändå viktigt.
Hennes lägenhet var riktigt rörig. Längs väggarna stod massor av dammsamlande prydnadssaker porslinsfigurer, gamla kaffeserviser och rad på rad med urdiskade sillburkar staplade till små torn. I badrummet stod kattlådan som bara verkade rengöras på söndagar, och på golvet låg sopor utspridda. Det luktade avlopp och gammal mat i hela lägenheten.
Faster ville genast bjuda på mat och började duka fram på köksbordet. Jag såg med en gång att porslinet fortfarande var kladdigt. Medan hon öste upp något ur en kastrull på tallrikarna, tog jag snabbt fram mina våtservetter och började torka av gafflarna från min väska.
Hon såg förstås vad jag gjorde. När jag satt där och petade i maten, frågade hon plötsligt:
Är du inte hungrig, eller tycker du inte om maten?
Vad skulle jag ha sagt? Har någon av er varit med om något liknande? Jag undrar ibland hur många som suttit där och kämpat med artigheten i liknande svenska hem.
