3 februari
Jag måste erkänna att jag har haft en väldig tur som fann min hustru. Hon är så nära den perfekta partnern man kan tänka sig här i livet! Men, att vara helt felfri är kanske något som bara finns i sagordet finns alltid någonting litet. Min fru, som jag älskar så mycket, har en liten egenhet: hon är otroligt social, öppen och ibland lite för charmig med andra. Många skulle säkert säga att det bara är positivtmen…
Anna har flera manliga vänner, och ett särskilt brevväxlande med en gammal kompis från universitetet, Erik. Han flyttade för länge sedan till Köpenhamn när han gifte sig, men på något underligt vis är hans namn fortfarande ett stående inslag i vårt hem. Jag kan inte låta bli att lägga märke till att när något märkligt eller roligt händer Annaantingen på jobbet eller när hon är ute och reserdå är det två personer som snabbt får reda på det: jag och den där Erik.
När något stort beslut ska tas hemma eller i livet överlag, konsulterar Anna alltid både mig och honom. De pratar ibland om saker bortom det allmänna, sådant som rör vårt eget liv. Det gör mig faktiskt lite ställd.
För att vara tydlig: Anna är en exemplarisk hustru. Vi delar på hushållssysslorna, ekonomin är stabilhon tjänar till och med bra med pengar och vi hittar alltid tid för varandra. Vi går på bio, äter middag ute, ibland ser vi någon teater i Malmö eller Lund. Men fortfarande förstår jag inte varför hennes relation med Erik ska hålla sig kvar.
Kanske framstår mitt gnäll som barnsligt, men för första gången har jag börjat känna svartsjuka gentemot min hustru. Jag känner inget liknande när det gäller de andra männen hon jobbar med, bara just denne Erik.
Jag försöker förstå vad jag saknarvad är det egentligen som Anna får från den här vänskapen?
Men dagboken, nu när jag skriver av mig här, inser jag att mitt riktiga problem kanske inte har med Anna eller Erik att göra, utan med mig själv. Jag måste arbeta på min tillit och släppa rädslan att stå utanför. Jag lärde mig i dag: i en svensk relation är öppenhet och tillit större än gamla osäkerheter. Och jag tänker försöka leva så också.
