Min svärmor erbjöd sig att hjälpa oss med barnpassning under sommaren – nu när hon är pensionär och har gott om ledig tid, tackade vi ja. Vi har båda heltidsjobb och tre barn, men har egentligen aldrig möjlighet att ta ut en ”riktig” semester. Vanligtvis får vi turas om att ta ledigt när något av barnen är sjukt eller har något viktigt på gång. Ibland lyckas vi åka iväg över en helg om inget akut händer hemma, men det är sällan. Sedan tre år tillbaka har vi dessutom ett 20-årigt bolån. Vi har tröttnat på att flytta runt i hyresrätter, så vi valde att köpa ett eget hus, även om det innebär högre månadskostnader. Trots att vi arbetar hela sommaren, har vi inte råd med någon semester eftersom så mycket av vår lön går till amortering och räntor. På sommaren finns ju ingen skola heller, så någon måste vara hemma med barnen. Vi är åtminstone glada att de kan vara trygga och ha det skönt hemma under de varma månaderna! Min svärmor har alltså erbjudit sig att hjälpa till med barnen på sommaren. Eftersom hon är pensionär och har mycket fritid, tackade vi självklart ja. När sommaren närmar sig och vi lämnar barnen hos min mans mamma tar vi alltid med oss matvaror och ger henne pengar till godsaker. Hon säger att hennes pension är låg och köper aldrig något till barnen för egna pengar. Vi brukar ge henne kontanter direkt – det blir trots allt mycket billigare än att anlita barnvakt. Alla verkar nöjda med lösningen. Men nu har min mans bror, som själv har tre barn, också börjat lämna sina barn hos farmor. De är yngre och mer krävande än våra och behöver ständig tillsyn. Tyvärr kom han aldrig med någon mat eller några pengar – vi fick alltså mata dem ur egen ficka. Det är helt normalt att känna som du gör. Jag har ofta bett min man prata med sin bror, men han vill inte konfrontera honom eller skapa bråk. Varför ska jag kämpa för att någon annan ska kunna lägga över ansvaret för sina barn på mig? Vad är det bästa sättet att prata med hans bror utan att det blir en konflikt?

Min svärmor erbjöd sig att hjälpa oss med barnpassningen under sommaren. Hon är pensionär nu och har gott om tid över, så vi tackade ja.

Både jag och min man har heltidsjobb och tre barn, men vi har egentligen inte möjlighet att ta ut “vanlig” semester. Oftast får vi turas om att ta ledigt vid vab eller om något av barnen har en viktig aktivitet. Ibland lyckas vi komma iväg på en helgutflykt, om vi har tur, men mycket mer än så blir det inte.

Vi har suttit på ett 20-årigt bolån i tre år nu. Vi var trötta på att flytta runt bland hyreslägenheter och bestämde oss för att köpa ett eget radhus i en förort till Stockholm, trots att månadskostnaden blev högre. Även om vi jobbar hela sommaren har vi helt enkelt inte råd med någon semesterresa; det blir inte mycket över när vi betalat lånet. Utöver det finns det ingen fritids under sommarlovet, så det finns ingen som kan se efter barnen när vi arbetar. Men åtminstone vet vi att de är trygga hemma, där de hör hemma!

Min svärmor erbjöd sig att hjälpa oss med barnen under sommaren. Hon har gott om tid nu efter pensionen, så vi tackade ja. När sommaren närmar sig och vi åker hem till min mans mamma, brukar vi alltid ta med matvaror och ge henne lite extra pengar till fika och glass. Hon säger att pensionen inte räcker till för utsvävningar till barnbarnen, så vi brukar ge henne kontanter direkt i handen det är ändå billigare än att betala för en barnvakt. Det känns som en schysst lösning som alla är nöjda med.

Men min mans bror, som också har tre barn, bestämde sig för att också lämna sina barn hos svärmor. Hans barn är yngre och ganska busiga, så de kräver ännu mer tillsyn. Problemet är bara att han varken skickade med mat eller pengar till sina barn och vi blev tvungna att stå för matkontot även för dem, ur egen ficka.

Det är klart att man känner sig frustrerad. Jag har försökt få min man att prata med sin bror om det här flera gånger, men han skjuter upp det och vill undvika konflikt. Varför ska jag arbeta så hårt för att någon annan ska slippa ta ansvar för sina egna barn? Hur kan man ta upp det här med honom utan att det blir bråk?

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Min svärmor erbjöd sig att hjälpa oss med barnpassning under sommaren – nu när hon är pensionär och har gott om ledig tid, tackade vi ja. Vi har båda heltidsjobb och tre barn, men har egentligen aldrig möjlighet att ta ut en ”riktig” semester. Vanligtvis får vi turas om att ta ledigt när något av barnen är sjukt eller har något viktigt på gång. Ibland lyckas vi åka iväg över en helg om inget akut händer hemma, men det är sällan. Sedan tre år tillbaka har vi dessutom ett 20-årigt bolån. Vi har tröttnat på att flytta runt i hyresrätter, så vi valde att köpa ett eget hus, även om det innebär högre månadskostnader. Trots att vi arbetar hela sommaren, har vi inte råd med någon semester eftersom så mycket av vår lön går till amortering och räntor. På sommaren finns ju ingen skola heller, så någon måste vara hemma med barnen. Vi är åtminstone glada att de kan vara trygga och ha det skönt hemma under de varma månaderna! Min svärmor har alltså erbjudit sig att hjälpa till med barnen på sommaren. Eftersom hon är pensionär och har mycket fritid, tackade vi självklart ja. När sommaren närmar sig och vi lämnar barnen hos min mans mamma tar vi alltid med oss matvaror och ger henne pengar till godsaker. Hon säger att hennes pension är låg och köper aldrig något till barnen för egna pengar. Vi brukar ge henne kontanter direkt – det blir trots allt mycket billigare än att anlita barnvakt. Alla verkar nöjda med lösningen. Men nu har min mans bror, som själv har tre barn, också börjat lämna sina barn hos farmor. De är yngre och mer krävande än våra och behöver ständig tillsyn. Tyvärr kom han aldrig med någon mat eller några pengar – vi fick alltså mata dem ur egen ficka. Det är helt normalt att känna som du gör. Jag har ofta bett min man prata med sin bror, men han vill inte konfrontera honom eller skapa bråk. Varför ska jag kämpa för att någon annan ska kunna lägga över ansvaret för sina barn på mig? Vad är det bästa sättet att prata med hans bror utan att det blir en konflikt?