För pengar blev jag yngre. Efter många år fick min man veta sanningen och vi skilde oss.
Jag föds i en liten by i Småland. När jag hade gått klart nionde klass började jag på ett hotell- och restauranggymnasium i Växjö. Efter fyra år tog jag studenten. Sedan jobbade jag på ett café i närheten, men efter fem år insåg jag att jag inte ville stanna där resten av livet. Lönen var usel och jag drömde om något större.
På jobbet lärde jag känna Tomas, en kille från Stockholm med bra kontakter. Jag tog tåget till Stockholm för att träffa honom och bad om hans hjälp för att komma in på universitetet. Han sa inte nej, men påpekade att det skulle kosta. Jag hade sparat undan en slant. För hans hjälp betalade jag mycket pengar.
Samtidigt lyckades jag köpa ett nytt personbevis. Jag betalade för nya papper detta var under den tiden då allt var manuellt. På de nya handlingarna stod det att jag var fem år yngre och mitt gymnasiebetyg var plötsligt mycket bättre.
Tomas hjälpte mig. Jag kom in på universitetet.
Mitt liv tog en helt ny vändning. Plötsligt omgavs jag av yngre, glada studenter och ett år senare gifte jag mig. Min make var Axel, då nitton år gammal och från Östermalm i Stockholm jag flyttade in hos hans föräldrar.
När jag tagit min examen förändrades hela Sverige. Folkhemstiden gick i graven och det blåste nya vindar. Tillsammans med Axel hyrde vi en liten lokal och öppnade en krog på Södermalm. Senare lyckades vi köpa loss lokalen och blev egna företagare.
Vi levde gott ihop, även om vi aldrig fick några barn. En dag bestämde vi oss för att åka tillbaka till min hembygd i Småland för att hälsa på. Jag träffade gamla klasskompisar och vänner från förr. Livet mitt var så annorlunda jag såg mycket yngre ut än dem och levde ett mer spännande liv. Avundsjukan var påtaglig och en gammal vän berättade för Axel att jag jobbat på café och att jag var äldre än jag sagt.
Axel konfronterade mig och kände sig sviken. Han förändrades totalt, började dricka mer och mer. Vi gick skilda vägar. Vi var tvungna att dela vårt gemensamma företag. Jag köpte en lägenhet i Hägersten, medan Axel satt kvar med stora banklån på skyhög ränta. Allt rasade samman.
Idag arbetar jag fortfarande, trots att jag är pensionärsålder. Jag tänker ofta på Tomas från Stockholm, som brukade säga att jag var dumdristig som fuskat med mina handlingar. Ingen kan ändra det förflutna; ingen kan återställa misstagen från ungdomen.
Nyligen besökte jag mamma och stötte på en gammal klasskompis. Hon har varit pensionär i två år redan, tar hand om barnbarnen och odlar potatis och rotfrukter på kolonilotten. Själv måste jag fortfarande arbeta, även om kroppen säger ifrån. När vi är unga gör vi saker vi får betala för senare.
Jag undrar om någon kan ge mig råd om hur jag kan ställa tillrätta det dumma jag gjorde som ung.
