Min makes kusin kom på besök.
Kanske är jag lite gammaldags, kanske har tiderna ändrats nu, men jag har svårt att tro att det verkligen är så.
Min mamma sa aldrig specifikt till mig att när du hälsar på släktingar, ta med dig en present… Det var inget hon lärde mig. Men ändå sitter det i mig lika självklart som enkel matematik. Varifrån det kommer vet jag inte riktigt, kanske är det bara en känsla för uppförande, format av böcker, filmer och teater.
I lördags fick vi besök av min makes kusin. Han kom hit på grund av en begravning, men inte från vår sida av släkten.
Eftersom de hade frågat i förväg hade vi sagt att de självklart kunde övernatta, det var inget att oroa sig för.
Senare på kvällen kom de, tre stycken kusinen, hans son och sonhustrun. Jag lagade middag, stekte ett stort fat med kött, gjorde sallader och fixade allt runt omkring. Vi satte oss ner och skålade för återseendet, det var så längesen vi sågs sist. Efter maten bäddade jag åt alla och morgonen därpå lagade jag frukost smörgåsar, te och kaffe.
Sen åkte de till begravningen. De kom tillbaka, satt ett tag, och sen reste de hemåt.
Allt verkade okej på ytan. Men de kom tomhänta; inte ens en flaska vin hade de med sig.
Min makes pappa Gud vila honom var faktiskt fadder åt den här kusinen, och nu bor hans änka, min svärmor, med oss. Kusinen visste mycket väl om det. Jag menar, vi har det inte dåligt ekonomiskt, men han kunde väl ha tagit med sig en ask praliner till den äldre damen. Hon väntade på det, hela lördagen satt hon i fönstret och tittade ut. Hon blev riktigt rörd, en tår föll till och med.
Jag vet att jag skulle ha gjort annorlunda.
Först och främst skulle jag tagit med alkohol, och inte bara en flaska. Alla barn och äldre skulle fått godis eller någon liten minnessak. Jag skulle verkligen tänkt efter vad som kunde passa var och en.
Dessutom hade jag tagit med eget sänglinne, bara för att inte krångla till det för värdarna.
Det är inte som att de här är fattiga människor då hade jag inte reagerat på samma sätt. Den här kusinen kommer sällan, men han kommer alltid tomhänt. En annan gång blev han skickad hit i tjänsten, stannade bara över natten och åkte hem nästa dag, och inte ens då hade han något med sig.
Hela den tiden berättade han om hur de fiskar och vad de får upp. Det hade varit trevligt om han åtminstone hade tagit med sig en abborre till mig.
Det är verkligen inte maten jag sörjer när vi har gäster, men jag tycker bara att det är obekvämt. Känns som om jag blir utnyttjad.
Så här blir det nästan varje gång…
