Min fars kvinna blev min andra mamma
Min mamma gick bort när jag bara var åtta år gammal. Pappa drack alldeles för mycket, och ofta fanns det knappt någon mat hemma. Jag bad om smörgåsar i skolan, hade dåliga betyg, och kläderna var slitnatill sist reagerade skolans elevvårdare på min situation.
Socialtjänsten kom hem till oss flera gånger och snart gav de min pappa strikta krav: om han inte tog sitt ansvar skulle han kunna mista vårdnaden om mig. Lyckligtvis tog pappa sig själv i kragen, slutade dricka och sedan gick inspektionerna utan några problem.
Efter en tid berättade pappa att han ville att jag skulle träffa en kvinna han tyckte om. Vi gick hem till moster Maria i Uppsala. Jag var rätt ovillig i början; minnena av mamma var fortfarande så färska och jag kände inte att jag kunde acceptera pappas nya förhållande.
Men direkt när moster Maria och jag började prata kände jag värmen i hennes personlighet. Jag blev vän med hennes son, Henrik, som var ett år äldre än jag själv. Tillsammans började vi träna friidrott på idrottsplatsen. Pappa blev väldigt glad när jag tog till mig hans nya partner, och efter en månad flyttade vi in hos moster Maria. Vår gamla lägenhet i Sundsvall hyrde vi ut för att få in lite extra pengar.
Pappa hann aldrig gifta sig med moster Maria. Han blev påkörd av en rattfull förare och dog omedelbart. För myndigheterna var jag ingen närstående till Maria och därför skickades jag till ett barnhem. När jag åkte därifrån lovade Maria att ta tillbaka mig så snart hon kunde.
Hon höll sitt löfteefter bara två månader fick jag återvända till hennes hem. De där två månaderna räckte för att jag skulle få känna av barnhemmets karga miljö. Jag var väldigt tacksam mot Maria för att hon aldrig övergav mig, att hon blev min riktiga andra mamma. Hon är en fantastisk kvinna och hennes son är min riktiga bror idag.
Nu är vi vuxna, har egna familjer, men Mamma Maria är fortfarande den nära personen för både mig och min bror. Hon är dubbelt svärmor, men aldrig har hon grälat med någon av oss eller fått höra det där ordet “svärmor.” Både min fru och Henriks hustru säger Mamma Maria, på grund av hennes godhet och förståelse. Och varje gång någon kallar henne så, ser man en äkta glädje tändas i Marias ögon.
