Fastän Agneta var en godhjärtad svärdotter och hustru, lyckades hon förstöra inte bara sitt äktenskap, utan även sig själv.
Agneta hade vuxit upp som föräldralös på ett barnhem i Sundsvall. Redan vid arton års ålder gifte hon sig, utan den blekaste aning om vad det innebar att vara hustru eller hur det var att leva i en familj. Hon kände knappt någon som var gift och alla hennes vänner hade vuxit upp under andra omständigheter. När hon flyttade in hos sin make i Göteborg, försökte hon ivrigt lära sig allt om hur en perfekt hustru skulle vara. Hennes främsta läromästare blev svärmodern, Ingrid.
Naturligtvis hade Agneta hört berättelser om elaka svärmödrar, men hon tänkte innerst inne att eftersom hon saknade egen mamma, kanske Ingrid kunde fylla det tomrummet och önska henne väl. På många sätt hade Agneta rätt; Ingrid ville egentligen inget ont, men så blev det ändå… Med stor iver började Ingrid undervisa Agneta i familjelivets regler och påstod bland annat: “Det är hustruns fel om maken är otrogen.”
Varför då? Agneta hade alltid trott att den som bedrar bär skulden. Men i verkligheten, sade Ingrid, berodde otroheten på att hustrun troligen vanvårdat sig själv, slutat vara lockande som kvinna. Svärmodern rådde henne att även på äldre dagar behålla sin getingmidja. Agneta skrev lydigt i sin dagbok: “inte gå upp i vikt, och började träna på gymmet.
Agneta var redan smal och spänstig, men i rädslan för att gå upp i vikt började hon hårdbanta. När svärmodern märkte detta, gav hon nästa vishetsord: “I en riktig familj arbetar båda.”
Agneta argumenterade inte. Hon ville själv gärna arbeta och var redo att ta vilket arbete som helst. När hon frågade hur hon skulle göra under föräldraledigheten, svarade svärmodern: “Hur du löser föräldraledigheten är bara ditt problem!”
Agneta skrev inte ner det i sin bok, men när hon några år efter bröllopet blev föräldraledig, tog hon genast extrajobb som barnvakt på halvtid. Hon kände sig nöjd, men svärmodern och maken började klaga på att hon inte drog in tillräckligt med pengar.
Agneta tänkte att hon åtminstone kunde lägga de slantar hon tjänat på ett besök hos frisören. Men då kom nästa råd: “Det finns ingen anledning att klä upp sig under föräldraledigheten! När du återvänder till jobbet, kan du ordna hår och smink men nu måste du spara!”
Agneta brukade lämna över varje krona till maken. Under åren gick Ingrids devis som en röd tråd genom äktenskapet: En duktig fru gör allt hushållsarbete själv!
Och så blev det. Agneta tog hand om allt och slet ut sig, men sa aldrig emot. Hon svimmade allt oftare av utmattning. Ofta när hon hade lagt sista barnet vid niosnåret, började hon städa och laga mat till nästa dag. Under tiden låg maken på soffan, stolt över sitt bidrag till hushållskassan och i djupt behov av sin tionde tupplur.
Att Agneta till slut hamnade på sjukhus var ingen överraskning. Hon vande sig vid att ignorera både smärta och varningstecken på sjukdom. Hon låg inne i över två veckor varken maken eller svärmodern besökte henne ens en gång. Lyckligtvis hade Agneta mobilen med sig och kunde ringa sin väninna Elisabet, som genast hämtade vad Agneta behövde och tröstade henne. När Agneta skrevs ut, gick hon raka vägen till tingsrätten och ansökte om skilsmässa.
Det är med tungt hjärta jag ser tillbaka och förstår hur snabbt Agneta förlorade både sig själv och sitt äktenskap, för hon ville bara göra rätt men glömde bort att också värna om sig själv.
