Så vet du vad, det här är så typiskt jag måste bara berätta. Vi hjälpte min faster med att få ordning på huset, du vet, steg för steg. Först fixade vi vattenledningen, sedan såg vi till att hon äntligen fick gasen installerad också. Efter det gjorde vi allt för att få huset att bli mer bekvämt, renoverade lite och piffade upp trädgården. Sen en dag råkade jag faktiskt hitta hennes hus på Hemnet!
Min faster, Agneta, är 78 år gammal och har två systrar, varav min mamma är en av dem. Du vet, Agneta har varit gift säkert tio gånger sista mannen dog för tio år sen. Hon har aldrig haft några egna barn. Hon och hennes man bodde i ett gammalt hus med två rum, och hon hade utedass på gården. Det fanns ju aldrig några bekvämligheter tidigare.
Hennes man, Bengt, var verkligen en färgstark person sån där som folk pratar om. Vi hälsade ofta på hos dem när jag var yngre. Agnetas yngsta syster bor i Malmö, och de höll mest kontakt via telefon.
Efter att Bengt gick bort, var vi hos Agneta mycket oftare. Vi åkte dit flera gånger och köpte ved och kol med egna pengar så hon skulle klara vintrarna. Vi hjälpte henne med att plantera och rensa i trädgården. Vi tog aldrig emot nåt från henne, och varje gång vi föreslog att hon kunde flytta in till oss i Göteborg, sa hon bara att hon absolut inte passade för stadsliv.
Vi fixade vatten och gas till huset, byggde henne ett litet badrum på gården, och vi la till och med nytt tak. Allt för att Agneta skulle ha det så bekvämt som möjligt på landet. Som tack lovade hon att huset skulle gå i arv till våra barn.
Vi ställde alltid upp för henne, kom när hon ringde. Men så, plötsligt får vi höra att hon åkt till Malmö och flyttat in hos sin lillasyster Ingrid. Lite konstigt, för innan hade de inte direkt haft bästa relationen, sen var det plötsligt bara systerkärlek. Och huset då? “Ni kan låta det stå tills vidare,” sa hon.
Jag tänkte så många gånger på hur det där egentligen fungerar mellan systrar. Kanske kommer Agneta tillbaka, vem vet. Ingrid har ju egen familj med man och vuxen dotter, och nu bor de alla tillsammans.
Vi hade spare nycklar till hennes hus och bestämde oss för att kolla läget nästa helg. Men när vi kom fram passade inte vår nyckel längre, och på staketet stod det med stora vita bokstäver: “Till salu”.
När vi kom hem igen satte jag mig vid datorn och fann huset på Hemnet. Jag ringde mäklaren och fick veta att det redan sålts för nästan två miljoner kronor. Jag ringde aldrig Agneta, för jag var så himla besviken.
Alltså, hade det inte varit för allt vi lagt ner på det där huset hade det knappt varit värt någonting. En månad senare ringer Agneta och berättar att hon sålt huset och gett pengarna till sin systerdotter Ingrids dotter Malin. Nu har jag ingen aning om vad jag ska säga till min man, för han har ju också gått in med pengar och tid på huset. Hur förklarar man det här, liksom?
