– Du är inte en hustru, du är en hushållerska. Du har ju inga barn! – Mamma, Helena flyttar in här. Vi renoverar lägenheten och det går inte att bo där nu. Det finns ett ledigt rum, varför ska hon sitta kvar i byggdamm? sa Helenas man. Uppenbarligen hade han inget emot idén, men detsamma kunde inte sägas om hans fru och mamma. Svärmor tålade inte sin svärdotter. – Jag måste jobba, jag kan inte vara här, viskade Helena. Hustrun jobbade på distans och behövde lugn och ro. Jacek var på jobbet hela dagen, så det var inte lätt att sitta hemma med svärmor under samma tak. Och Helena var van vid att vara ensam hemma utan att bli störd. Helena tittade på svärmor och blev stum. Svärmor ville inte ha Helena i sitt hem, men det fanns ingen annan utväg. De satte sig vid bordet och började äta middag. – Helena, kan du bjuda på din fantastiska sallad? sa Jacek. – Jacek, ät inte den där kemiska röran. Jag har gjort en annan åt dig, den är mycket nyttigare, suckade svärmor. Helenas ansikte förändrades. Hennes man var allergisk mot tomater – hur kunde svärmor ha glömt det? När Jacek var liten brydde sig svärmor aldrig om sådan. “Ingen idé springa till doktorn, ta en tablett och det går över,” sa hon alltid. – Han är allergisk. Varför har du lagt tomater i salladen? sa Helena. – Vad hittar du på nu? Det är bara en tomat, inget kommer hända, svarade svärmor. – Han blir sjuk. – Men Helena, lugna dig. Han har ingen allergi. Hans egen mamma känner honom bättre än du. – Jag är hans fru. Det är mitt jobb att ta hand om min man. – Du är ingen fru, du är bara hushållerskan. Du har inga barn! Skaffa barn, så kan vi prata. Helena reste sig abrupt från bordet och rusade till sovrummet. Svärmor visste alltid precis var hon skulle trycka till. Jacek skyndade efter för att trösta sin fru. – Jacek, förlåt. Jag flyttar hellre hem till mina föräldrar. Eller till kontoret. Jag tänker inte bo under samma tak som din mamma. – Låt mig prata med henne. Hon kommer sluta! – Nej, vi har gjort det här tusen gånger. Vi klarar inte att komma överens i samma hus. De var tvungna att hyra en lägenhet ett tag för att undvika ännu en familjeskandal. Svärmor klagade förstås, men hade inget val. Och Helena kunde inte vara gladare över att ha en så omtänksam och förstående make.

Du är ingen fru, du är en hushållerska. Du har ju inga barn!

Mamma, Elin kommer bo här ett tag. Vi renoverar lägenheten och det går verkligen inte att bo där nu. Det finns ett ledigt rum här, varför ska hon sitta inne i byggdammet? sa Elins man, Erik.

Han verkade tycka att det var en självklar lösning, till skillnad från både hans fru och hans mamma. Svärmor tålde nämligen inte sin svärdotter.

Jag måste jobba, jag kan inte vara här hela dagen, viskade Elin.

Elin jobbade hemifrån och behövde lugn och ro. Erik var på jobbet hela dagarna, så det var inte direkt enkelt att sitta hemma med svärmor under samma tak. Elin var så van att ha egentid hemma, ingen som störde henne.

Hon sneglade på sin svärmor utan att riktigt hitta orden. Svärmor ville verkligen inte ha henne där, men ibland finns det liksom inget alternativ. De satte sig vid bordet och började äta middag.

Elin, kan du inte ta fram din goda sallad? frågade Erik.
Erik, ät inte den där kemiska sörjan. Jag har gjort en annan sallad, mycket nyttigare, klagade svärmor.

Elins min förändrades direkt. Hennes man var ju allergisk mot tomater hur kunde hans mamma glömma det? När Erik var liten brydde sig inte hans mamma så mycket om allergier redan då. Det är ingen fara, ta bara en tablett, brukade hon säga.

Han tål ju inte tomater. Varför har du lagt det i salladen? undrade Elin.
Men snälla, det är bara EN tomat. Världen går inte under, suckade svärmor.
Han blir sjuk av det.
Elin, nu får du väl slappna av. Han har ingen allergi. Hans egen mamma känner honom bättre än du gör.
Jag är faktiskt hans fru. Det är jag som tar hand om min man.
Nej, du är ingen riktig fru. Du är bara någon slags tjänsteflicka. Du har inte ens barn! Kom tillbaks när du har det, då kan vi prata.

Elin reste sig hastigt från bordet och gick in i sovrummet. Svärmor visste alltid exakt vad som gjorde mest ont. Erik följde snabbt efter för att trösta henne.

Förlåt, Elin. Jag kanske borde bo hos mina föräldrar istället… eller så jobbar jag från kontoret, jag vill inte bo med din mamma mer.
Låt mig prata med henne. Hon lugnar sig!
Nej, vi har försökt det här tusen gånger. Vi kommer ändå aldrig överens om vi bor ihop.

Så de fick hyra en lägenhet ett tag för att undvika ännu ett familjebråk. Svärmor var självklart missnöjd, men vad kunde hon göra? Och Elin var faktiskt lycklig för att hon hade en så vänlig och förstående man.