Som ett minne av sitt äktenskap med alkoholisten Håkan får Elsa nu ta hand om hans mor, Gunhild. Elsa och Håkan har varit skilda i tio år. Det var långt ifrån bara hans missbruk som ledde till skilsmässan; han kunde inte heller behärska humöret och blev ibland våldsam. Efter skilsmässan bröt de all kontakt, och deras gemensamma son Erik har sedan länge gift sig och flyttat till Göteborg. Håkan har Erik inget att göra med vem vill egentligen ha en pappa som är beroende? Håkan hade knappt någon kontakt med Erik heller.
Så, en stilla söndagsmorgon ringer telefonen, och Elsa möts av ett oväntat samtal: Håkan har dött. Ingen annan finns kvar som kan ordna begravningen, så Elsa och Erik får ta hand om allt det praktiska. De ordnar en fin begravning.
Men Gunhild, Håkans gamla och krassliga mamma, bor kvar i sitt trähus i utkanten av en by utanför Västerås. Vad ska hända med henne nu? Gunhild har aldrig varit lätt att ha att göra med. Under alla år Elsa känt henne har hon mest varit ett bekymmer alltid något nytt på gång, aldrig nöjd.
Efter begravningen återvänder Erik till sin egen familj i Göteborg, och det blir Elsa som får ansvar över sin buttera före detta svärmor. Något annat går inte man lämnar ju inte en försvarslös människa ensam.
Nu åker Elsa ut till Gunhild några gånger i veckan. Hon handlar mat, även om Gunhild alltid klagar på vad hon får hem, men ändå äter. Elsa klyver ved till kaminen i köket, trots att det är tungt. Men hon kan inte låta bli att hjälpa så gör man i Sverige.
Så går tre månader. Då dör Gunhild stilla en natt. När Elsa ordnar efter alla papper och rensar i huset, hittar hon Gunhilds testamente. Där har Gunhild lämnat allt till Elsa huset och hela sparkapitalet på drygt tvåhundratusen kronor. Ja, så kan tacksamhet se ut ibland.
