Svägerskan drömmer sig bort på ett semesterhem vid Vänerns södra strand, medan vi renoverar och sliter i timmar. Nu vill hon plötsligt bo bekvämt.
Vi föreslog att vi tillsammans kunde lägga ihop pengar till renoveringen av huset, men hon sa bestämt att det inte behövdes för hennes del. Och nu vill hon bo hos oss, eftersom hennes halva saknar alla bekvämligheter. Hon har sig själv att skylla!
Huset hade tillhört min mans mormor. Han och hans syster fick det när hon gick bort. Byggnaden var gammal, men vi bestämde oss för att rusta upp den och flytta in. Det fanns två separata ingångar, så två familjer kunde leva där utan att störa varandra. Gården och förrådet var gemensamma, och antalet rum var lika på båda sidor.
Arvet delades när vi redan var gifta. Allt gick stilla och utan bråk. Min svärmor ville inte ha husethon var van vid stadsliv och sa direkt till sin son och dotter: Gör vad ni vill.
Min man och svågern tjänade ihop lite pengar och lade nytt tak, stärkte grunden, bytte ett par fönsterluckor. Vi ville fortsätta renovera, men svägerskan brann av ilska. Jag tänker inte investera i detta ruckel, sade hon om och om igen, som om huset stod på hönsben. Hennes man böjde huvudet och försvann uthan brukar aldrig gräla mot henne.
Min man och jag började planera för ett liv där. Byn låg inte långt ifrån stan, vi ägde en Volvo och kunde lätt pendla till arbetet. Trångboddheten i vår etta hade vi fått nog av, länge hade vi drömt om vårt eget husmen att bygga nytt skulle kosta för mycket pengar, alldeles för många kronor.
För svägerskan var detta ett sommartorp. Hon planerade besök när lillblommorna slog ut, tända grillen under björken eller vila på verandan, men bara i små doser. Räkna inte med mig, sade hon, och synten var alltid rättframt.
Under fyra långa år renoverade vi vår halva. Vi tog lån, men det viktiga var att vi skapade vårt hem: vi byggde toalett och dusch, lade in modern uppvärmning, drog om elen, bytte fönster och glasade in verandan. Arbetet gick i skift, dygnet runt, men vi höll fast vid drömmen.
Svägerskan reste till fjällen, till Gotland, till Köpenhamn, aldrig brydde hon sig om huset eller osshon levde för sitt eget nöje. Och så en dag fick hon barn och gick på föräldraledighet.
Då var det färdigrest. Pengarna tog snabbt slut. Plötsligt mindes hon sin gamla halva av huset. Med barn i famnen kändes det instängt i deras tvåa, och ute på landet kunde pojken springa fritt bland blåklockor och syrener.
Vid det laget hade vi för längesedan flyttat in och hyrde nu ut vår lägenhet. Vi hade inte rört hennes halva, men den hade ruttnat bit för bit. Jag förstår inte hur hon tänkt bo där utan värme hon dök bara upp med en resväska och bad om att få stanna en vecka. Snäll som jag var lät jag henne komma in.
Hennes son är en virvelvind, högljudd och rastlös, precis som hans mor. Hon tog aldrig hänsyn, och jag som jobbade hemifrån blev snart galen. Jag flyttade till en väninnas lägenhet medan hon ändå var bortrest, så doppade jag huset åt henne, så att säga.
Av olika skäl blev jag borta hos väninnan i nästan en månad. Först en vecka, sedan blev mamma sjuk, så jag stannade kvar länge och tog hand om henne. Glömde helt bort svägerskan där hemmatänkte att nu var hon säkert borta.
Men vad mötte jag när jag kom hem? Hon satt där i vårt vardagsrum och såg ut som drottningen av huset. När har du tänkt åka? frågade jag.
Åka vart då? svarade hon med ett leende. Jag har ett litet barn, och vi har det bra här.
Vi kör in dig till stan imorgon, svarade jag.
Jag vill inte till stan.
Du har inte ens försökt att städa din egen halva. Här är inte ett hotell.
Med vilken rätt slänger du ut mig? Det här är mitt hem också!
Din del är på andra sidan muren. Gå dit.
Hon försökte få min man att bli arg på mig, men han sa ifrån; hon hade gått för långt. Hon blev sur och stack iväg. Några timmar senare ringde svärmor.
Du hade ingen rätt att sparka ut henne, det där är hennes egendom.
Hon kunde stannat på sin sida, där är hon husets härskarinna, sa min man.
Hur ska hon kunna bo där med barn? Inte ens värme, utedass dessutom. Du kunde tagit hand om din syster!
Min man exploderade och berättade allt om vårt förslag om gemensam renovering, att det skulle blivit billigare för båda ekonomiskt. Hon ville inte. Varför klagar de nu på oss?
Vi kom fram till att erbjuda henne att sälja sin del till oss. Hon ville ha ett pris som räckte för att köpa ett helt nyrenoverat hus var som helst i Dalarna. Vi vägrade.
Nu är stämningen spänd. Svärmor surnar till, och svägerskan, som nu alltså heter Ylva, är olidlig. Dyker sällan upp, men när hon väl gör det är det fester, stök, och saker går sönder på gården.
Nu reser vi ett stängsel rakt ner mellan våra gårdsplaner. Inga fler kompromisser, det här ville Ylva själv.
