Pensionären berättade att hon inte sett sin son på över sex år – “När slutade din son prata med dig?” frågade jag min svenska granne… Mitt hjärta brast när hon berättade: Det har gått sex år sedan jag sist såg honom. Efter att han och hans fru flyttade ringde han ibland, men sedan försvann kontakten. En gång köpte jag en tårta på hans födelsedag och gick dit… Då öppnade min svärdotter och sade att jag inte var välkommen. Min son sa ingenting, bara tittade på mig som om jag gjort fel och vände sig bort – det var sista gången jag såg honom. Jag ringde honom en gång när jag bestämde mig för att sälja min trea och köpa något mindre. Självklart gav jag honom en slant. Han kom, skrev under pappren, tog pengarna och hörde aldrig av sig igen. “Är du inte väldigt ensam?” frågade jag. Hon svarade: Jag klarar mig. Jag har haft det svårt, men vant mig vid ensamheten. Jag drömde om att bli äldre omgiven av mina nära, men vissa är ämnade att vara ensamma. “Skaffa ett husdjur?” föreslog jag. Hon log sorgset och sade: Även katter lämnar ibland sina ägare, och hund kan jag inte ha – tänk om jag inte vaknar i morgon… Barn, svik aldrig era föräldrar! Ni är en del av dem, och när de försvinner, då försvinner även ni.

Hur länge har din son inte pratat med dig? frågade jag min granne. Och just då gick mitt hjärta i bitar.

Det är över sex år sedan jag såg honom sist. Efter att han och hans fru hade flyttat till Göteborg brukade han åtminstone ringa ibland i början, men till slut försvann samtalen. En gång köpte jag en prinsesstårta till hans födelsedag och åkte för att besöka honom Vid det här laget sänkte hon blicken och tårarna rann nerför kinderna.

Och vad hände då?

Min svärdotter öppnade dörren och sa att jag inte var välkommen i deras hem. Min son sa ingenting till henne, han bara tittade på mig som om jag gjort något fel, och vände bort blicken. Det var sista gången jag såg honom.

Han har aldrig ringt dig sen dess? Jag kunde inte tro vad jag hörde.

Jag ringde honom en gång när jag bestämt mig för att sälja min trea och köpa en mindre lägenhet. Naturligtvis gav jag honom lite pengar när köpet gick igenom. Han kom, skrev under pappren, tog pengarna och hörde aldrig av sig igen.

Känner du dig väldigt ensam eller har du vant dig vid det? frågade jag den gamla damen.

Jag klarar mig bra! När jag var ung blev jag ensam med min son. Min make lämnade oss för en annan kvinna. Jag fick uppfostra min son på egen hand, och han växte upp med bara min kärlek och omsorg omkring sig. Så småningom sa han att han ville flytta hemifrån och hyra en egen lägenhet. Först var jag stolt. Jag tänkte att min son blivit vuxen och redo att stå på egna ben.

Men det var inte det det handlade om, det var hans flickvän, som krävde att de skulle ha sitt eget ställe så ingen kunde störa deras nöjen. Snart var hon gravid.

Du berättar allt det här så lugnt. Blir du inte ledsen att din son övergav dig nu när du är gammal? frågade jag förvånat.

Jag har vant mig. Jag gillar faktiskt mitt nya hem. Jag har pengar, så det räcker till allt jag behöver. Varje morgon vaknar jag, sätter på kaffet, och går ut på balkongen med min kopp. Där sitter jag och ser hur Stockholm sakta vaknar till liv. När jag var ung drömde jag bara om att få sova ut, för jag jobbade dubbla pass. Jag drömde om att bli gammal och vara omgiven av nära och kära. Men kanske var det aldrig meningen för mig.

Varför skaffar du inte ett husdjur? Det är roligare att vara två.

Vet du, vännen, även katter lämnar ibland sina ägare, och jag kan inte skaffa hund, för jag vet ju inte om jag ens vaknar imorgon. Jag kan inte ta på mig ansvaret för någon jag inte kan skydda. Jag har redan gjort nog med misstag

Kvinnan försökte hålla huvudet högt, men snart kom gråten.

Barn, lämna aldrig era föräldrar ensamma! Ni är en del av dem, och när de försvinner följer en del av er själva med. Ta vara på tiden med dem medan ni kan för den går aldrig att få tillbaka.