Men alltså, tänk hur livet kan vända. Det kunde lika gärna ha gått på ett helt annat sätt. Grannen brukar alltid skaka på huvudet och undra hur vi kunnat ha sån tur. Barnen hjälper till, barnbarnen kommer och hälsar på mest hela tiden.
Som idag mellanbarnbarnet Viktor skulle komma förbi. Morfar brukar plugga matte med honom. Och så övar de pull-ups tillsammans på stången ute på gården bakom huset.
Anna-Lis och Per-Gunnar har precis hunnit fylla sjuttio, lite över bara, så de är ju fortfarande ungdomliga! Och så har de tre fina barnbarn.
Igårkväll bakade Anna-Lis småkakor ihop med de två barnbarnsflickorna, lilla Maja och stora Svea. Det skulle bli gott till teet, och perfekt att bjuda Viktor på när han kom.
Annie, vi måste skaffa en jordglob, avbröt Per-Gunnar hennes tankar. Viktor och Maja har svårt att fatta kartan. En stor glob hade varit bra!
Och en basketboll behöver vi också. Vi såg när några grabbar spelade basket ute på gården och Viktor är så peppad på att testa själv.
Det ringde på dörren. Viktor hade gått hem från skolan:
Hej, mormor! Hej, morfar! Jag köpte med era favorit-frallor med vallmofrön på vägen hit.
Han hängde av sig, tvättade händerna direkt precis som mormor lärt honom.
Hur har du haft det i skolan då? Några fina betyg? frågade Per-Gunnar.
Morfar, jag fick två C i matten Du kan väl hjälpa mig reda ut det? Jag har tappar tråden, morfar, fattar inget nu!
Men du, vi gick ju igenom allting sist? Äsch, vi sätter oss sen så klurar vi ut det ihop.
Per, låt pojken äta först, ni kan räkna sen, sade Anna-Lis bestämt.
Ja men då slår jag till på en portion köttsoppa med klimp också, sa Per-Gunnar och blinkade åt Viktor.
Efter maten gick Viktor och morfar till köksbordet och började plugga. Anna-Lis såg efter dem, med hjärtat varmt i bröstet.
Snart är det dags för stugsäsongen igen. Så underbart att komma ut till landet, luften luktar så gott där ute! De yngre barnbarnen, Maja och Viktor, sover ofta över på landet. Stora Svea brukar komma över helgerna med mamma och pappa. Hon är redan sjutton, börjar bli vuxen nu.
Svea pluggar till undersköterska och har just nu praktik på sjukhuset. Hon trivs, och vill plugga vidare drömmer om att bli läkare och hjälpa andra. En riktig kämpe, och så omtänksam. Det kommer att gå galant för henne.
Anna-Lis gick fram till byrån och tog upp en ram med ett foto i.
Åh, min lilla pojk, Jonas om du ändå kunde se hur vi har det nu! Förlåt oss om vi gjorde fel, pappa och jag, kanske missade vi nåt, vi hjälpte dig aldrig ur det där. Inte för att jag gråter nu. Men jag hoppas och tror att du ser oss, och att du är glad över hur livet blev ändå. Livet är så brokigt, både glädje och sorg. Du hann inte vara med om mycket, Jonas min. Men nu är det som det är. Det går ju inte att ändra.
Annie, hör du inte? Julia och Max har kommit. Och Maja är med!
Mormor!, ropade lilla Maja och slängde sig om halsen på Anna-Lis med sina varma små armar.
Titta på mig, mormor, sa Maja och vände Anna-Lis huvud mot sig. Ser du frisyren? Den är precis som din! Jag vill vara som dig, mormor! Jag tycker så mycket om dig, mormor! Maja gav mormor en stor kram, och Anna-Lis blev alldeles rörd.
Nu får du släppa mormor lite, skrattade Julia och Max. Du hade ju nåt du ville ge till mormor?
Just det! Mormor, vänta! Maja hasade sig ner och plockade fram ett papper ur mammas väska. Kolla, det här ritade jag på förskolan. Här är du, här är morfar, här är mamma och pappa, här är Svea, Viktor och jag! Jag ritade alla, till dig och morfar! Visst är vi en stor familj? Gillar du den?
Den är helt underbar! Alla är så lika! Per, kom och titta vad barnbarnet har gjort. Jag sätter den här teckningen i ram och ställer fram. Det är vår stora familj!
Jaha Anna-Lis, vi måste dra nu. Viktor, har du packat väskan? Anna-Lis, Per-Gunnar, ni måste komma till oss på middag imorgon! Barnen har förberett en liten show. Tack för idag, vi ses imorgon!
Dörren stängdes. Anna-Lis och Per-Gunnar slog sig ner med en kopp te.
Visst är det fint, Per, att vi har en så stor familj.
Det är det verkligen, Annie.
Minns du när Jonas tog hem Julia till oss första gången? Jag var så glad, tänkte att kanske ordnar det sig nu för honom. Ett helt år var allt bra, jag var så tacksam men sen blev det som förr igen. Hans gamla gäng, alla de där tjejerna
Det räcker nu, Anna, du behöver inte gråta, sa Per-Gunnar och höll om henne.
Sen lämnade Julia honom. Och Jonas ja, det där slagsmålet och så försvann han ifrån oss.
Men Annie, kom nu du måste vila lite tårarna.
Ja, Per Men du förstår, idag när Maja gav mig sin teckning, så tänkte jag, vilka lyckost vi är ändå som hittade Julia när hon var gravid och Jonas redan hade gått bort. Och att hon mötte Max så vi fick fler barnbarn än Svea, att Viktor och Maja kommit till oss. De är verkligen våra, på riktigt, det känns i hela hjärtat.
Och vet du vad, hur mycket vi än fått gå igenom, så tror jag att vi är världens lyckligaste mormor och morfar!
Vår stora familj, det är dom som är allra närmast för oss.
Där kärlek och omtanke finns, där finns det ingen sorg.
