Det var min mormor som tog hand om mig när jag växte upp. Jag är naturligtvis tacksam mot henne, men hennes kärlek var aldrig helt utan villkor.
Jag var bara fem år gammal när min älskade far bestämde sig för att han inte ville ha en familj längre. Han lämnade oss för en älskarinna, en kvinna som var yngre än min mor. Eftersom vi från början bodde i hans lägenhet, krävde han när skilsmässan var klar att mamma och jag omedelbart skulle flytta ut.
Vi hade ingen annanstans att ta vägen, så vi flyttade hem till min mormor, mammas mor. Min far var så “tapper” att han hittade på alla möjliga sätt för att slippa betala underhåll till mig. Kort och gott, mamma och jag stod där, utan en krona, och trängde ihop oss i mormors lilla lägenhet i Göteborg. Det var tuffa tider. Mormors pension räckte knappt, mamma tog alla möjliga arbeten och reste ofta bort, och jag fick ta ansvar hemma direkt efter skolan.
När jag blev äldre började jag ibland skolka från skolan för att jobba lite extra på olika byggen, så min egen skolgång blev lidande. Jag tyckte så synd om min mamma och mormor, som knappt fick ihop pengar till hyra och mat. Jag bestämde mig för att sluta skolan efter årskurs åtta och försörja mig själv. Men så dök min mormors storasyster upp i våra liv, gammelmormor Nina.
Gammelmormor Nina hade inga egna barn och hon ville så gärna att jag skulle bo hos henne i hennes gamla lägenhet i Vasastan i Stockholm. Hon lovade att hjälpa mig med skolan, att försörja mig och att jag skulle få ta del av hennes stillsamma liv. Mamma och mormor gick till slut med på det.
Så flyttade jag till Stockholm och in hos gammelmormor Nina. Mamma och mormor kom ibland och hälsade på oss. Livet blev genast mycket lättare. Nina fick ut en hygglig pension och jag kunde koncentrera mig på skolan utan att behöva arbeta. Hon lärde mig laga klassisk svensk husmanskost och till och med att laga mina egna kläder. Jag gick ut gymnasiet med fina betyg och kom in på juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala.
Gammelmormor Nina brukade ofta säga att hon skulle testamentera sin lägenhet till mig så fort jag tagit examen. Hon sa att hon älskade mig som sitt eget barnbarn, och nu var jag hennes familj. Men livet tog en vändning ingen av oss väntat sig. På tredje året av studierna lärde jag känna en kvinna vid namn Tyra.
Åh, hon var så vacker och klok! Jag blev förälskad och kärleken var besvarad. Jag visste snart att jag ville gifta mig med henne. När gammelmormor Nina fick veta detta blev hon rasande. Hon sade att Tyra bara var ute efter mitt arv, att det inte alls handlade om kärlek.
Hon sa rent ut att om jag inte gjorde slut, så skulle hon inte låta mig ärva lägenheten. Jag berättade allt för Tyra, min älskade. Hon föreslog att vi skulle gå skilda vägar om lägenheten nu var så viktig för mig, men samtidigt sa hon att hon kunde leva med mig även i en enkel studentkorridor, så stark var hennes kärlek.
Till slut valde jag kärleken. Jag tog risken och vi flyttade ihop, trots hotet om att gå miste om lägenheten. Gammelmormor Nina klippte all kontakt med mig, och jag stod där utan bostad men med kvinnan jag älskade.
Nu har det gått tio år sedan vårt bröllop. Vi har två barn, och vår kärlek har bara blivit starkare för varje år som gått. Det är med värme och övertygelse jag kan känna att mitt val var det rätta.
