Barnen kom på besök och kallade mig en dålig husmor.
Natten före min födelsedag svävade jag omkring i mitt lilla kök och började förbereda maten till kalaset. Jag vände mig till min man, som stod i dörröppningen och tittade ut i trädgården, och bad honom skala rotfrukter och hacka salladen i små bitar medan jag stekte köttet och blandade andra rätter i skålar som då och då försvann och dök upp igen. Jag trodde jag hade ordnat en underbar, smakrik festmåltid som skulle mätta hela min stora familj. På själva födelsedagen gick min man och jag hand i hand till det lilla konditoriet vid torget och köpte en jättestor, drömlik prinsesstårta som vi var säkra på att barnbarnen skulle älska.
Först kom min son tillsammans med sin fru och deras busiga son, sedan min äldsta dotter med sina två små troll och till sist min mellandotter med maken och deras barnaskara. Alla slog sig ner kring bordet, där silverbesticken dinglade som bjällror i vinden och kopparna blinkade till som speglar. Alla verkade njuta, det räckte till alla. Barnbarnen var så proppmätta att de smetade sylt med kladdiga händer över tapeten, och vuxna lyckades självklart spilla saft på linneduken med blåklintsmotiv. Under tiden vi drack kaffe och åt tårta lutade sig min äldsta dotter fram och sa:
Du hade väldigt lite på bordet Vi har ätit oss mätta och sen då?
Hennes ord surrade omkring mig som getingar en sensommardag. Även om alla andra skrattade åt hennes skämt kände jag mig träffad. Visst brukar jag alltid försöka packa med något åt barnen, men det är svårt att laga mat med små kastruller och en gammal ugn när man har så många i familjen. Och jag vill inte lägga hela min pension på ett enda kalas.
Oroa dig inte, min kära, viskade min man till mig i köket medan vi plockade fram tårtan, allt var så gott att de inte fick nog. Du kan ge dem recepten istället nästa gång, så får de laga maten själv när de har tid. Och egentligen, nästa gång kan de väl ta med sig någonting själva. De är så många och vi bara två.
Och så flöt kaffedoften genom rummet, och hela kvällen svävade över oss som en konstig dröm, där allting var som det skulle, men ändå lite snett, lite lustigt och fullt av kärlek.
