Jag hittade en anledning att fria. En berättelse
Tack för ert stöd, för gillamarkeringar, ert engagemang och kommentarer till mina berättelser, för prenumerationer och ETT STORT TACK till alla som har swishat mig och mina fem katter.
Dela gärna berättelser du gillar på sociala medier det gläder också författaren!
Ville din dotter ha en rashund? frågade en granne en dag en kvinna.
Ja, hon ville det, men vi har inte råd, vi är ju själva, svarade kvinnan. Men grannen bara log brett: Jag ger bort en gratis, kom med!
Som ödet ville, hade dottern Linnea redan kommit hem från skolan och hörde det där. Hennes önskan var som fastvuxen,
Mamma, vi åker! Den är ju gratis, mamma! Jag lovar att gå ut med den och bara få A i skolan, snälla mamma!
Men alltså, Anton, vad är det för fasoner? Du hetsar upp flickan och så får jag reda ut allt sen, muttrade Marina Andersson.
Du, Marina, du borde titta lite på mig innan du blir arg. Jag är en bra karl, redig och arbetsam. Klarar mig på alla plan, men lite ensam är jag ju!
Äsch, Anton, vad ska jag titta på dig för? Jag känner ju dig! Jag är sju år äldre än dig, jag tog studenten medan du gick i mellanstadiet, kom igen nu, blev Marina ännu mer irriterad.
Men nu har vi ju jämnat ut oss, titta, du är ju bara lite högre än mina axlar och inte starkare än mig heller! sa Anton och la armen mjukt om Marina.
Titta, Linnea, ser du hur mycket längre och starkare jag är än din mamma?
Men smartare är du inte, pillar på mig framför dottern, muttrade Marina och drog sig undan.
Det är just det! Du är så smart, det är det som fattas mig, sa Anton med ett snett leende.
Nu räcker det, ska vi åka och hämta hunden eller inte? frågade Linnea med gråt i rösten.
Just det! Var annars hittar du en sån här utan att betala en krona? Söt är den också. Och ska jag berätta vad den varit med om? Kom så ska jag visa! sa Anton mystiskt, och Linnea grep tag i sin mammas arm.
Men mammaaa, du lovade juuu!
Av Marinas blick förstod Anton att hon var vilsen, så han blev ivrig:
Ska jag starta bilen? Det är nära, ni kommer inte ångra er!
Marina kastade en sned blick på grannen, suckade och sa till dottern:
Okej då, de säger det är en liten hund, men du får passa dig så du inte får underkänt sen!
Linnea ställde tusen frågor hela vägen: Är hunden glad? Vad heter den? Farbror Anton, är vi snart framme?
Men till sist kom de fram till ett gammalt flerfamiljshus.
Det här var min mammas lägenhet, hon gick bort för några år sedan. Jag hyrde ut den men det blev en dålig historia. Förlåt att det är stökigt där, jag hann inte städa. Upptäckte allt igår när jag skulle hämta hyran…
I lägenheten var det faktiskt fruktansvärt stökigt och smutsigt.
Bland påsar med utspilld havregryn, tomma kakburkar och buckliga konservburkar satt en grå katt med gula ögon tillsammans med en rufsig liten hund, tätt intill varandra.
Skitiga och tovor överallt, men, som det skulle visa sig, gav de inte upp trots den öde framtid deras förra ägare bäddat åt dem.
Titta på dem, började Anton lite nervöst men i munter ton, Jag hade inte varit förbi hyresgästerna på en månad, så kom jag för pengarna och fick se det här!
Grannarna berättade att två unga tjejer, som hyrde av honom, hade flyttat ut i smyg ett par veckor tidigare utan att betala det sista.
Katten och hunden hade de bara lämnat kvar.
Så de stackarna blev instängda, utan att veta om någon någonsin skulle släppa ut dem.
Utan mat och vatten, ensamma i lägenheten.
Hur klarade de sig? frågade Linnea chockad.
Spåren av deras kamp syntes överallt. Hungriga hade hunden och katten letat igenom allt och ätit det som fanns kakorna och godiset försvann direkt, sen gnagde de på makaroner och mumsade i sig torra havregryn. De lyckades till och med få upp burkar med köttfärssås och kondenserad mjölk som fanns kvar i skafferiet. De åt allt de fann!
Man skulle ha sett hur de fixade det där!
Men viktigast av allt vattnet.
Katten hade på något vis lyckats öppna kranen i badrummet eller om det var av misstag och lyckan var att den inte stod på mycket, annars hade de översvämmat alla grannarna. Fast då hade de ju blivit räddade fortare…
Anton visste vad han gjorde Linnea rusade genast för att trösta både hunden och katten, och börja mata dem med mat Anton tagit med.
Till och med Marina, som var tuff, fick tårar i ögonen av medkänsla…
Jag visste det, Marina, du har ett gott hjärta, sa Anton tyst medan Linnea klappade djuren som redan fått god mat i magen. Ska vi ta med oss båda hem? Och Marina… vill du gifta dig med mig? Jag har ju aldrig träffat nån som du, det är därför jag är själv. Vi skulle få det så fint ihop, du ska inte tveka. Jag har bil, två lägenheter, Linnea kommer kunna bo i en, när hon blir vuxen. Den andra hyr vi ut men till bättre folk än de där. Vad säger du? Vi kan till och med få egna barn, och redan har vi hund och katt, precis som det bör vara i ett svenskt hem, kom igen nu, Marina!
Säg ja, mamma! skrek Linnea som inte riktigt förstod vad farbror Anton pratade om.
Anton skrattade högt.
Titta, alla säger ja! Bestäm dig du med!
Men vad är det här, Anton, skojar du eller? Nu blev Marina plötsligt generad.
För visst var grannen snygg och snäll, som tog hand om djuren. Och egentligen hade hon aldrig trott att någon skulle fria till henne. Men när Anton la armen om henne igen började hennes hjärta slå lite snabbare av glädje.
Låt mig tänka, om du menar allvar, du charmör! rodnade Marina.
Tänk på saken, vi är inte så märkvärdiga. Jag tar katten så länge, ni får hunden. Så kommer jag och Misse tillbaka imorgon för ett svar. Så får du, Ruff, se till att det blir ordning därhemma, sa Anton till hunden, som nöjt skällde till…
Anton övertygade Marina att gifta sig med honom.
En månad senare firade hela trappuppgången deras bröllop.
De lagade maten hos Marina och dukade upp hos Anton han hade mer plats i sin gamla ungkarlslya.
Misse och Ruff vek aldrig från sina nya ägare. Djur känner av snälla människor, vet vilka de ska hålla sig till.
Ett år senare fick Marina och Anton tvillingar, Saga och Alvar.
Misse och Ruff är nu barnvakter alltid med barnen. I en stor familj finns jobb åt alla.
Och det finaste av allt i en stor och sammansvetsad familj finns det också mycket lycka!
Glädje för barnen, och för djuren.
Särskilt när det finns både katt och hund!
