Den gamla damen sa att hon inte hade sett sin son på över sex år.
Hur länge har din son inte pratat med dig? frågade jag min granne, och just då kändes det som om mitt hjärta brast.
Det är sex år sedan sist, svarade hon. Efter att han och hans hustru flyttade härifrån ringde han ibland i början, men till slut försvann all kontakt. En gång köpte jag en prinsesstårta till hans födelsedag, åkte hem till dem och… Ja, där tystnade hon, böjde ner huvudet och tårarna började rinna.
Och vad hände då?
Min svärdotter öppnade dörren och sa att jag inte var välkommen där. Min son sa inget alls, han bara tittade på mig som om jag gjort något fel, och så vände han bort blicken. Det var sista gången jag såg honom.
Han har aldrig ringt dig efter det? Jag kunde knappt tro vad jag hörde.
Jag ringde en gång när jag hade bestämt mig för att sälja trean och flytta till en mindre lägenhet. Självklart fick han lite pengar då. Han kom för att signera pappren, tog pengarna, och efter det hörde han aldrig av sig igen.
Är du mycket ensam, eller har du vant dig vid ensamheten? frågade jag den gamla damen.
Det är ingen fara. När jag var ung blev jag ensam med min son, för min man lämnade oss för en annan kvinna. Jag uppfostrade min son på egen hand. Han växte upp med kärlek och omtanke. Så småningom berättade han att han ville hyra egen lägenhet. Jag blev så glad, för jag tänkte att han blivit vuxen och ville stå på egna ben.
Men det handlade om hans flickvän, förstås. Det var hon som ville att de skulle ha eget, så ingen skulle komma och störa dem. Till slut väntade de barn tillsammans.
Du berättar det här så lugnt. Är du inte ledsen att din son lämnat dig på gamla dagar? Jag kunde inte dölja min förvåning.
Jag har vant mig. Mitt nya hem är ljust och fint. Jag har pengar, tillräckligt för mina behov. Varje morgon vaknar jag, sätter på kaffe och går ut på balkongen. Jag tycker om att blicka ut över staden som sakta vaknar till liv. När jag var ung drömde jag bara om att få sova ut, för jag jobbade ofta dubbla pass. Jag drömde om att åldras omgiven av nära och kära, men jag antar att det aldrig var menat för mig.
Har du inte funderat på ett husdjur? Det blir lite roligare att vara två.
Vet du, hjärtat, till och med katter kan lämna sina människor. Och jag klarar inte av att ha hund tänk om jag inte vaknar nästa morgon? Jag kan inte ta ansvar för någon jag inte kan skydda. Jag har redan gjort så många dumheter i mitt liv, det får räcka nu…
Kvinnan kämpade för att hålla tårarna tillbaka, men till slut orkade hon inte mer; tårarna kom till slut.
Barn, lämna aldrig era föräldrar. Ni är en del av dem, och när de försvinner, försvinner en del av er också.
