Du, jag måste berätta något märkligt som jag gått och funderat på om Jonathan, min son. Han har ju bott ihop med den här tjejen, Märta, i snart ett år, men vet du, vi har faktiskt aldrig träffat hennes föräldrar visst känns det konstigt? Det är ju ändå rätt vanligt här i Sverige att åtminstone träffa varandras familjer nån gång. Så min nyfikenhet vann till slut och jag började luska lite.
Jag har alltid sagt till Jonathan att det viktigaste är att visa kvinnor respekt vare sig det handlar om hans mormor, mamma, fru eller dotter. Alltså, finns inget viktigare än att kunna vara ödmjuk och lyssna, särskilt i vår familj. Jag och Henrik har verkligen gett honom allt han behövt med uppfostran och utbildning, men vi har också låtit honom klara sig själv där det går. Fast när han inte riktigt hade råd att köpa eget så slog vi till och köpte en liten tvåa till honom här i Uppsala. Inte så att vi ropade ut det direkt, vi lät honom inte ens veta om köpet från början vi ville ju inte göra honom för bortskämd heller.
Men ska jag vara helt ärlig, så är hela den här situationen med Märta ganska svår att greppa. Det visade sig nämligen att hennes mamma, Karin, är bekant med en vän till mig. Snacka om litet land! Karin berättade saker om Märtas familj som skapade en olustig känsla i magen på mig. Hon sa att Märtas mamma kastade ut sin man när han började få det sämre på jobbet ekonomiskt, och det där var bara början. Efteråt började hon tydligen rodda runt med en gift men pengastinn karl. Och det märkliga är att Märtas mormor också levde ihop med en gift gubbe och de pushade dessutom Märta och hennes mamma till att följa med ut till hans sommarställe ute i landet där de fick jobba på gården.
Det slutade såklart med att Jonathan rätt snabbt utvecklade någon sorts märklig relation även till sin blivande svärmor du vet, blandad kompott av känslor och förväntningar. Men det som oroar mig mest är hur Märtas mamma och mormor verkar pressa Märta att ta avstånd från sin pappa. Tjejen bryr sig ju verkligen om honom det syns men allt tjat och deras attityder sätter käppar i hjulet för deras relation.
Och du, toppen på det där, är att Märta plötsligt bestämt sig för att hoppa av sina universitetsstudier. Hon har fått för sig att det är mannen i huset som ska fixa allt ekonomiskt. Visst, jag håller med om att mannen ska vara en trygghet för familjen vi har ju försökt rusta Jonathan för det men vem vet vad livet kastar på en? Tänk om de stöter på problem, då måste man ju kunna stötta varandra! Vad händer om allt blir kaos, vad har hon då att ta till? Förresten, jag skrev över lägenheten på mig själv igen, för säkerhets skull. Du vet vad man säger, man kan ju ha fött upp en liten bambi För, enligt svensk lag, behåller man ju sånt man hade innan giftermålet, men Märta verkar vara smart nog att kunna gå därifrån med det mesta Jonathan kanske bara står där kvar i sina strumpor.
Ja, herregud. Man vill ju bara att ens barn ska ha det bra, men det är inte alltid så enkelt att lita på att allt löser sig av sig själv när man ser hur andra människor beter sig.
