Onödigt att säga, det här är helt mitt fel! snyftar min pojkväns syster. Jag kunde aldrig tänka mig att något sådant skulle hända! Och nu har jag ingen aning om hur jag ska gå vidare. Jag vet inte ens hur jag ska kunna hantera allt utan att tappa ansiktet.
Min pojkväns syster gifte sig för några år sedan.
Efter vigseln bestämdes det att nygifta skulle bo hos sin makes mamma. Hennes svärföräldrar har en stor trerumslägenhet i Göteborg och bara en son.
Jag behåller ett rum, resten är ert! sa svärmor. Vi är alla vuxna människor här, så klart att vi ska klara oss bra tillsammans.
Om det inte funkar är det bara att flytta ut! sa maken sedan till sin fru. Det är inget fel på att prova bo ihop med min mamma ett tag. Funkar det inte, så finns det alltid hyresrätter att söka…
Och precis så blev det. Det visade sig att det gemensamma boendet blev en riktig prövning. Både svärdotter och svärmor försökte verkligen, men det blev allt svårare för varje dag. Små irritationer växte och gräl blev vanligare och hetsigare.
Du sa själv att vi skulle flytta om det inte gick! utbrast frun i tårar.
Men har vi det verkligen så illa? log svärmodern nedlåtande. Det är bara småsaker, inget att packa väskan för.
Exakt ett år efter bröllopet blev frun gravid och födde en frisk pojke.
Barnbarnets födelse sammanföll med att svärmor slutade på sitt gamla jobb och inte lyckades hitta något nytt ingen ville anställa en kvinna nära pensionen. Svärdottern och svärmodern blev fast tillsammans i lägenheten dag ut och dag in, eftersom båda saknade ett ställe att ta vägen. Detta slet hårt på stämningen hemma.
Maken bara ryckte på axlarna och lyssnade på deras klagomål, eftersom han då var ensam om att ha inkomsten.
Vi kan inte bara lämna mamma nu när hon inte har några pengar. Jag kan heller inte hjälpa både henne och hyra en egen lägenhet. När hon får ett jobb, då kan vi flytta!
Men hans frus tålamod tog till slut slut. Hon packade sina och sonens saker och flyttade hem till sin egen mamma i Malmö. Innan hon gick sa hon till sin man att hon aldrig tänkte sätta sin fot hos hans mamma igen. Om hennes familj verkligen betydde något för honom, fick han hitta en lösning.
Kvinnan var övertygad om att hennes make skulle uppskatta deras familj och genast försöka få tillbaka henne. Men där hade hon helt fel.
Det har nu gått över tre månader sedan kvinnan flyttade hem till sin mamma, och mannen har inte ens försökt få henne tillbaka. Han bor kvar med sin mamma och har kontakt med frun och barnet genom videosamtal efter jobbet och hälsar på dem under helgerna i svärmors villa.
Mannen får omsorg och uppmärksamhet från två kvinnor samtidigt, dessutom slipper han ta hand om sonen som hans arga fru lämnade kvar, och behöver inte oroa sig för någonting annat. Maken är en vinnare! Och svärmor verkar inte heller ha förlorat något direkt hon lever sitt liv på som vanligt.
Men den unga kvinnan är inte det minsta lycklig med situationen. Hon älskar verkligen sin make, även om hon vet att han beter sig illa.
Vad trodde du skulle hända när du gick? frågar maken, Du kan alltid komma tillbaka om du vill.
Antagligen har kvinnan ingen tanke på att lämna sin mamma eller hyra en egen lägenhet. Som föräldraledig är det så klart svårt att få ekonomin att gå ihop särskilt i dagens läge när hyrorna i Stockholm ligger långt över 13 000 kronor i månaden.
Är det verkligen här familjen tar slut?
Vad tror du, finns det ens den minsta chans för henne att komma tillbaka till svärmor och ändå behålla sin värdighet?








