Häromdagen var jag hemma hos min svärdotter, och en kvinna var där för att ta hand om hemmet och städningen.
Jag har alltid sagt till min son att hans blivande frus ekonomi inte spelar någon roll för oss, så han kunde lugnt gifta sig med Linnea, trots att hon aldrig haft några pengar och varit ganska bortskämd av livet.
När de gifte sig flyttade barnen in i huset som vi köpte åt dem. Jag och min man renoverade huset själva, och nu försöker vi hjälpa till ekonomiskt och brukar även komma med mat till dem. Min svärdotter mår bra, hon har fött mitt barnbarn och jobbar därför inte just nu, och min son har ett ganska vanligt jobb och tjänar inte särskilt mycket.
Ni kan tänka er hur jag kände när jag kom in i huset där mina barn och mitt barnbarn bor, och där stod en främmande kvinna och städade. Min svärdotter hade alltså anlitat en hemhjälp, men själv gör hon inget. Hur har hon råd med det? Har hon inget samvete?
Jag sa till den främmande kvinnan att gå därifrån det är ju trots allt mitt hus! Och hon städar med pengar som vi ger. Hur skulle min son och hans fru annars ha råd med sådana tjänster? Jag bestämde mig för att vänta på min svärdotter, eftersom hon var ute med mitt barnbarn. När de kom hem tvekade jag inte att ta upp saken, och min svärdotter svarade:
Mamma, under min föräldraledighet har jag börjat jobba som influencer, så jag tjänar faktiskt ganska bra och behöver verkligen den här hjälpen för att hinna med allt jobb!
Och vad är egentligen en influencer? Är det ett riktigt arbete? Kan man verkligen leva på det? Jag vill inte att främlingar är hemma hos mig och städar.
Har du så mycket pengar kan du lika gärna betala mig så kommer jag och städar, då behöver ingen främmande person vara här, sa jag.
Min svärdotter mumlade bara något och gick för att mata min sonson. Jag väntade tills min son kom hem, för att berätta om vad som hänt, och han sa:
Mamma, jag visste om att Linnea hade hemhjälp. Hon jobbar faktiskt väldigt hårt, och jag vill kunna ta hand om vår son efter jobbet, så jag tycker inte det är något problem.
Jag förstår verkligen inte dagens ungdom, hur har de råd med sånt här? Jag gick genast till min man och berättade, och vet du vad han sa?
Du ska inte lägga dig i ungdomarnas liv! De är vuxna och får bestämma själva!
Jag kan inte minnas när jag var så arg senast. Jag vet att jag gör och säger rätt! Vad tycker ni andra?
