20251214
Kära dagbok,
Ingen av våra mormödrar kan hämta lille Erik från förskolan. Jag får betala enorma summor i barnvaktstaxa, flera tusen kronor i månaden. Jag kokar över av ilska! Idag grälade jag igen med min mamma, och jag vill inte ens ringa min svärmor.
Vi har tur i den meningen att vi har två mormödrar min och min makes. Men tur är ett milt ord, för de är inga mormödrar i praktiken. Båda bor bara ett hundra meter från förskolan, men vägrar bestämt att gå och hämta barnet. Jag skulle själv göra det, men mitt arbetspass slutar först klockan 18. Min man, Erik, kan inte heller alltid hjälpa till eftersom han jobbar skift på en pappersbruk. Därför måste vi anlita en barnvakt, vilket trycker hårt på familjebudgeten och det trots att vi har mormödrar!
Min mamma, Karin, slutar jobbet klockan 16 och går förbi förskolan varje dag på vägen hem. Hon har precis gått igenom en skilsmässa från min styvfar och vill fokusera på sitt eget liv; hon säger att hon måste varva ner med ansiktsmasker och yoga efter jobbet. På helgerna är hon alltid ute på någon aktivitet bio, konstmuseum, fika med vänner. Hon tar bara med sin son (min bror) på helgerna och menar att vår lille Erik stör hennes meditation när han springer omkring i lägenheten. Karin ger mig gärna råd om uppfostran, men vägrar bestämt att hjälpa till i praktiken.
Min svärmor, Britta, är en annan historia. Hon har aldrig jobbat utanför hemmet och har fyra barn med mindre än tre års åldersspridning. Jag är hennes äldsta son. Trots att hon skulle verka perfekt för att rycka in, säger hon att hon redan har fullt upp med hushållet: laga mat, tvätta, städa och hålla hela familjen mätt. Hennes yngre söner, en 18årig och en 21årig, är redan självständiga. En gång tog Britta vår son från förskolan, men blev så upprörd att hon hävdade att hon inte hade tid för nåt annat. Senare sade hon åt mig att jag själv måste ta hand om barnet och att vi inte längre kan räkna med hennes hjälp.
Kostnaden för barnvakten dränerar vår ekonomi. Jag är rasande över hyckleriet varje jul sitter de två mormödrarna med Erik och pratar om hur mycket de älskar honom och vem som köpt vilken present. Men vi behöver inte deras gåvor, vi behöver deras faktiska hjälp.
Idag var jag tvungen att ropa på min mamma och vädja om att hon skulle hämta Erik, för vi har inga pengar kvar för barnvakten. Vi kan inte förvänta oss någon ekonomisk eller praktisk hjälp från våra föräldrar. Min svärmor vill inte bidra monetärt heller; hon säger att hennes män äter ute och hela lönen går till mat.
Jag vet inte hur vi ska ta oss ur den här knipan. All vår inkomst går till mat, kläder och hushållsvaror, och vi måste ändå betala barnvakten. Jag måste hitta ett sätt att nå våra mormödrar så att de faktiskt hjälper.
Läxa för dagen: Man kan inte låta sig lita på andras löften utan att själv ta ansvar för sin familj. Om jag vill att någon ska ställa upp, måste jag först visa att jag är beredd att gå den extra milen själv.
