Jag är 45 år gammal och har dragit ner på att ta emot besök i min lägenhet.
Vissa människor glömmer sig själva när de kommer på besök de beter sig som värdar, ger order och dröjer inte med att gå hem igen.
Förr i tiden var jag en riktig gästvänlig typ, men efter att jag passerat fyrtio började jag säga nej till inbjudningar. Varför skulle jag ha det? Det är bara jobbigt att ha folk som tror sig ha rätt att slå sig ner.
Min sista födelsedag firade jag på en restaurang i Göteborg. Det var toppen så gör jag det framöver. Låt mig berätta varför.
Att hålla fest hemma kostar pengar. En enkel middag för två kräver en hel del kronor, och om det är en julklappsparti blir notan ännu högre. Gästerna dyker upp med blygsamma presenter, för tiderna är tuffa, och sedan sitter de kvar ända till sent. Jag vill hellre slappa än att stå med en hög disk och ett oändligt städ.
Jag väntar på ingen i min lägenhet. Jag städar och lagar mat bara när jag känner för det. Förr kände jag mig trött och blåsig efter julbordet hemma. Nu, efter jul, har jag tid för ett bad och att gå och lägga mig tidigt.
Jag har mycket fritid och använder den på ett bra sätt. Mina vänner kan komma på en fika, men jag stressar inte över att ha kakor i mängder. Jag kan nu säga vad jag tycker utan att hålla tillbaka. När jag vill ha lugn pekar jag bara mot dörren. Det ser kanske inte prunkigt ut, men jag bekymrar mig inte min egen trivsel är det viktigaste.
Det märkligaste är att de som gillar att gå på andras håll platser aldrig bjuder in någon till sin egen. För dem är det enkelt att bjuda på en kopp kaffe utan att behöva stå i köket hela dagen.
Tar du emot gäster? Känner du dig som en gästvänlig människa?
Alva, min granne, brukar säga att man ska låta gästerna gå när de har gått, men ibland är det skönt att bara ha tystnad och en kopp starkt kaffe.
