Bror till Mannen bad låna min lägenhet medan de renoverar jag tackade nej
Räck mig gärna sillensallad, bad Erik Andersson med ett brett leende och släppande på byxornas bälte. Mamma lagar ju så himmelskt, till skillnad från min syster Sigrid. Hon kan knappt koka köttbullar utan att ta en färdig påse.
Sigrid, Eriks fru, som satt mitt emot, kastade honom en brinnande blick men svarade bara med ett högljutt klirr av gaffeln mot tallriken. I svärmor Karin Nilssons lägenhet rådde den typiska söndagslunchen: prat, bestickens brus, tv:n i bakgrunden och en tjock doft av stekt kött.
Majken Nilsson, som satt bredvid sin man Mats Nilsson, försökte utan att nudda Mats med armbågen. Mats slet tyst med en brödbit och tuggade misstänksamt. Majken kände igen den där blick som betyder jag har gjort något dumt. Vanligtvis när han glömmer betala bredbandet eller råkar repa bilen.
Förresten, Mats, Majken, slängde Erik en enorm salladsportion framför sig och fortsatte utan att tugga. Vi har pratat med mamma och Sigrid och bestämt: vi måste göra en totalrenovering. Det går inte att bo i vår lilla trerumslägenhet längre rören läcker, elen gnisslar och tapeterna hänger kvar från de gamla ägarna. Byggteamet kommer in nästa måndag.
Bra gjort, nickade Majken artigt medan hon sipprade på äppelmust. Renovering är bra, fast det kostar en del. Grattis.
Precis! viftade Erik med gaffeln. Stora planer: riva väggar, gjuta golv. Med barn blir det inget att bo i. Staft, damm och cement, så vi bor hos er ett tag.
Majken kvävdes av äppelmustet och hostade. Mats klappade henne försiktigt på ryggen och tystnaden bröts bara av Eriks smaskande.
Ursäkta, hörde jag rätt? torkade Majken sina läppar med en servett och såg rakt på Erik. Hos oss? Vilken lägenhet menar du? I vår tvårumslägenhet där Mats och jag knuffas åt sidan ibland?
Inte i er, skötte Erik bort frågan som en fluga. Varför skulle vi trängas? Du har ju den gamla lägenheten på Myrdalsgatan. Den enrumslägenheten som står tom. Vi tänkte flytta in där i tre till fyra månader medan vi städar bort all byggdamm.
Majken lade servetten långsamt på bordet. Myrdalsgatanlägenheten var hennes egen, en helägd lägenhet som gått i arv från mormor. Hon hade i tre år lagt ner varje slantar hon hade på renoveringen själv: riva gamla tapeter, måla, slipa parkett. För en vecka sedan hade hon köpt en ny soffa, dragit ner gardiner och var redo att hyra ut den för att betala av billånet på 3200 kronor i månaden.
Erik, sa Majken med en iskall röst, Myrdalsgatanlägenheten är inte tom. Den är redo att hyrs ut. Jag har redan lagt upp en annons och visningar är bokade på tisdag.
Du får väl avbryta dem! hoppade Karin in i samtalet, serverande ytterligare kryddor. Släktingar ber om hjälp, inte främlingar. Är det pengar som saknas? Man får inte tjäna alla pengar själv, men en bror är en bror. Vart ska de med två barn, till tågstationen?
Till tågstationen? undrade Majken. Det finns hyresrum, både per natt och per månad. Fastighetsmarknaden är enorm.
Har du sett priserna?! skrek Sigrid, som hittills hållit tyst. På en källarlägenhet i förorten kräver de 4000 kronor! Och vi måste ändå köpa byggmaterial, betala bygglaget. Budgeten är bokförd till sista krona. Vi har inte råd att betala hyra när våra egna lägenheter står tomma!
Majken kastade en blick på Mats. Mats ryckte ihop sig, försökte bli osynlig.
Mats? ropade hon. Visste du om den här planen?
Mats rodnade djupt och svarade utan att möta hennes ögon:
Maj, de frågade Jag sa att vi skulle prata. Jag lovade ingenting! Men situationen är knepig. Barnen i skolan, förskolan, vårt område är bra. Kanske låter vi dem? Det är ju inte främlingar.
Inuti Majken började allt koka. Så de hade redan diskuterat hennes egendom bakom hennes rygg, lånat hennes pengar och satt henne med en tallrik sillensallad.
Så här är det, räckte Majken upp rak rygg. Lägenheten hyrs ut. Jag behöver pengarna för att betala billånet, 3200 kronor i månaden. Om du, Erik, vill hyra den till marknadspris gärna med släktdiscount så är det i ordning. Jag tänker inte gå i detalj med depositioner.
Erik slutade tugga och stirrade på henne med uppriktigt förargelse.
Ska du verkligen ta pengar från bror? Inga samvetskval? Vi renoverar! Vi behöver hjälp, inte dina hyresavgifter!
Jag måste betala lånet. Min bank bryr sig inte om er renovering.
Maj! skällde Karin med en slemlik klang mot kastrullen. Hur kan du vara så girig! Jag har behandlat dig som en dotter, och du? Materialist! Sigrid och jag har två barn, dina brorsbarn! De behöver ett hem! Men du värnar bara din lilla stuga. Vad händer med den? De kommer bo och flytta vidare.
Karin, min stuga, som du så fint uttryckte, har ny designerrenovering, ny vitvaror och en vit soffa. Jag vet hur dina barn beter sig. Förra nyårsafton, när vi firade hos er, slutade med en krossad tv och färgade tapeter i korridoren. Vem betalade? Ingen. De är ju bara barn. Jag släpper dem inte in i lägenheten som jag har lagt min själ och en miljon kronor i.
En miljon, säger du! hoppade Erik upp. Mats, hör du? Din fru sätter mössor och soffor högre än släktblod! Är du en man eller vad? Säg till henne!
Mats såg sorgset på sin fru.
Maj, kanske kanske går det bra. Sigrid kan hålla koll. Det är bara jobbigt att säga nej. Mamma blir ledsen.
Majken reste sig, tog sin väska och sa:
Jag vill inte ligga på taket, Mats. Att bestämma över min egendom är precis vad jag vill. Diskussionen är avslutad. Lägenheten är ingen välgörenhetsorganisation. Tack för lunchen, Karin. Det var väldigt gott, men aptiten är borta.
Hon gick ut ur lägenheten mitt i svärmorens skrik och svägerskas gnäll. Mats sprang efter en minut, när hon redan ringde hissen.
Maj, vänta! Det går inte så här! De blir arga!
Låt dem vara arga. Mats, kör bilen. Eller så får du bo här och diskutera hur jag är ett monster.
De körde tyst hem. Mats pustade, Majken var röd av ilska. På kvällen, när känslorna lagt sig lite, gjorde Mats ett nytt försök.
Jag förstår att du är orolig för renoveringen. Men vi kan skriva ett avtal. Om något går sönder köper vi ersättning.
Majken skrattade, men skrattet var bittert.
Mats, hör du dig själv? Vilket avtal? Din bror får inte ens snö på vintern. Han lånade mig fem tusen kronor för en födelsedag för två år sedan och har fortfarande inte betalat tillbaka. Glömde. Och nu renovering, maskiner. De kommer gräva upp lägenheten i en vecka och sen säga: Vi är ju släkt, pengarna finns inte, allt gick till cement. Jag blir utan lägenhet och utan pengar. Nej. Slutet.
Nästa vecka var som ett kallt krig. Karin ringde varje dag, grät, hotade med hjärtinfarkt, skämdes. Sigrid skrev elaka meddelanden om lättprissatta stockholmare, trots att hon själv bott i Stockholm i tio år. Erik ignorerade, tydligen i hopp om att Mats skulle trycka ner den envisa frun.
På tisdag visade Majken lägenheten för ett ungt ITpar. De älskade det ljusa rummet, snabbt internet och inga gammaldags mormorsmattor. De skrev på kontraktet, betalade deposition och första hyra. Majken suckade lättat. Nu hade hon ett starkt argument: Lägenheten är uthyrd, folk bor.
På onsdag kväll kom hon hem och fann två stora rutiga väskor i hallen och Mats och Erik i köket med en halvflaska brännvin på bordet.
Åh, ägaren av kopparberget har anlänt! sluddrade Erik, redan lite slokig. Vi firar ett nytt liv.
Majken såg på Mats. Han såg skyldig ut, men också bestämd spriten gav honom falsk mod.
Maj, vi pratade började han med sluddrande tunga. Erik förklarade hela saken. Byggteamet börjar bryta ner väggar imorgon. De har ingenstans att bo. Jag gav dem nycklarna.
Majken kände hur världen skakade.
Vilka nycklar? frågade hon lågt.
Till din lägenhet. De sparade ett par i min skåp. Så, Maj, bli inte arg. De kommer bara lämna saker, och bor hos svärmor i några dagar medan de ordnar allt. Jag sa att du löser med hyresgästerna. Avbryt avtalet, jag betalar skadestånd sen.
Majken såg på Erik, som flinade och slappnade i stolen. Han hade vunnit. Han hade böjt sin bror, struntat i hennes åsikt och nu satt han i hennes kök och firade triumfen.
Ge tillbaka nycklarna, sa Majken och räckte efter dem.
Ger jag inte, skrattade Erik. De är redan hos Sigrid. Hon åker dit för att tvätta golven, hänga gardiner. Allt är för vit, för rent. Barnen.
Vad?! Majken kände blodet koka. Sigrid är i min lägenhet?
Jo, hon packar. Vi har redan kört två lådor. Mats hjälpte till.
Majken vände sig mot Mats.
Du tog deras saker till min lägenhet? Trots att jag har hyrt ut den? Trots att hyresgästerna ska flytta in i morgon?
Mats försökte ta hennes hand, men hon ryckte bort den.
Du kan hitta nya hyresgäster, svarade han. Bror har familj!
Majken tog upp telefonen, händerna skakade men hon slog numret.
Hallå, polisen? Jag vill anmäla olagligt intrång. Ja, jag har äganderättspapper, nycklarna är stulet, adress
Erik hostade på brännvinet. Mats reste sig, välte stolen.
Vad håller du på med?! ropade han. Vilken polis? Det är ju bara Sigrid!
Jag bryr mig inte, sade Majken i luren, utan att släppa blicken på Mats. Jag kommer med en förvaringsväska. Flytta ut de som är här. Om Sigrid fortfarande är kvar när jag kommer med polis, anmäler jag nyckelstöld och inbrott. Och tro mig, Erik, jag kommer att göra det.
Hon lade på och såg på sina släktingar.
Ni har en halvtimme på er att ringa Sigrid och säga att hon ska packa ihop och gå. När jag anländer med polisen, om hon fortfarande är här, skriver jag en anmälan om inbrott och nyckelstöld. Och du, Mats
Hon tystnade, stirrade på mannen som hon haft fem år med. Han verkade nu en främling, patetisk och obehaglig.
Packa dina grejer. Du kan åka till mamma, till bror, till tågstationen det spelar ingen roll. Du bor inte längre i min lägenhet.
Maj, har du blivit galen?! skrek Erik, knutna nävar. Du förstör familjen för en betongplatta! Jag slår dig i ansiktet!
Försök bara, svarade Majken och steg fram. I samma ögonblick kände hon en så stark ilska att Erik ryckte bakåt. Jag kommer att stämma dig. Jag har duktiga jurister på jobbet. Jag kommer att förvandla ditt liv till ett helvete. Ring din fru. Snabbt!
Erik muttrade svordomar, grep telefonen.
Sigrid? Hör du, den här den här vita tjejen har ringt polisen. Kör hem. Vänta vid trappan. Jag vet hur hon blir galen!
Majken vände sig och gick mot ytterdörren. Hon kastade på sig en kappa. Mats sprang efter, greppade hennes ärm.
Maj, förlåt! Jag är dum, jag drack! Avbryt polisen, snälla! Skäm bort oss inte!
Du skäms bara själv, Mats. Du stal mina nycklar och gav dem till folk som inte bryr sig om mig. Du förrådde mig.
Hon slog dörren bakom sig.
När Majken körde till sin lägenhet på Myrdalsgatan stod en polisbil redan parkerad i gården. Vid trapphuset satt Sigrid på sina färgglada väskor, två barn sprang runt och trampade i rabatten. Hon skrek i telefon så att det hördes genom den stängda bilrutan:
Din fru är en djävul! Jag förbannar henneNär polisens sirener tonade bort, lutade Majken sig tillbaka i sin nya soffkudde, tog en klunk av sin friska lingondricka och tänkte att ingen kan rubba hennes lugn så länge hon har nyckeln i fickan.
