En morgon på en kylig vårdag i Stockholm möttes min tidigare fru och min nya flickvän av en slump. Hur slutade det mötet?
Karin och jag gjorde slut för några månader sedan, och jag har flyttat in i en liten hyreslägenhet på Södermalm. Trots separationen har vi behållit ett vänligt förhållningssätt. För drygt en månad sedan kom Karin till min nya bostad tidigt på morgonen för att hämta en fil från vår gemensamma laptop.
Jag var inte ensam den morgonen; jag hade bjudit in Sigrun, en charmig ung kvinna som är betydligt yngre än Karin. Vi hade börjat träffas redan innan skilsmässan blev färdig.
När Karin steg in i lägenheten kom Sigrun ut från badrummet, klädd i endast en handduk som knappt täckte hennes smala figur. Hon gick förbi Karin och hörde automatiskt:
Hej, Karin.
Hej, Sigrun.
Båda stannade upp ett ögonblick, och Sigrun rodnade innan hon sade:
Jag tror inte jag får den där poängen nu.
De två började skratta högt, medan jag stod som en förvirrad idiot och såg på dem. Nästa dag fick Sigrun ändå betyget, helt utan ansträngning.
Nu sitter jag och oroar mig för att de två kanske blir goda vänner. Tror ni att jag bör oroa mig, eller blir allt väl i slutändan?
Det är lätt att låta oväntade möten bli till källa till rädsla, men sann vänskap bygger på respekt och ärlighet. Om vi låter ärlighet styra våra handlingar, blir även de mest pinsamma situationerna en påminnelse om att livet blir enklare när vi är öppna mot varandra.
