Lena, hur kan du tänka så? Alla tjejer i vårt kvarter drömmer om att åka till Stockholm, plugga på universitetet där, och du
Svältande av sina svärföräldrars föreläsningar får Karin bara att dra på munnen och fnysa tyst. Hon vet att Lena är envis, att man inte kan vinna ett argument med henne. Och egentligen är det inte ens nödvändigt.
Karin, du får säga nåt åt henne! vädjar svärmodern, trött på att försöka övertyga dottern själv.
Vad skulle jag säga? Att hon måste släpa sig till en främmande stad mot sin vilja bara för att jag vill ha en glänsande examensbevis? Det är hennes liv, inte ditt eller mitt, att bestämma var hon studerar och om hon alls ska gå vidare.
Vad menar du med om hon alls ska gå vidare? Anna, får jag säga två ord?
Var och en har sin egen bild av vad det betyder att lyckas i livet. Vissa räknar sina barn som måttet på framgång, andra ser pengar som tecken på välstånd, och vissa ser bara till att livet blir meningsfullt utan materiella mål. Inget är fel så länge man inte tvingar sina idéer på andra och kräver att de anpassar sig.
Svärmodern BrittOlga har alltid varit besatt av hög utbildning. Hon vill att alla ska gå på ett ansett universitet inte någon halvdansk högskola. Med Karin har hon aldrig haft någon konfrontation, för den blivande svärdottern, 24årige Johan, som bor med sin pappa i Stockholm, har en examen från Uppsala universitet, helt på statligt stipendium. Inga klagomål, inga extra krav.
Karin märker BrittOlgas låsande fixering på papperet redan när de först möts, men utan en konkret anledning ser hon det mest som ett charmigt egenpåhitt.
Vissa sysar leker med mjukisdjur, andra vattnar sina tomater, men BrittOlga pratar helst om vikten av en akademisk examen.
Det förändras när Karins och Johans barn blir äldre. Äldsta dottern Sofia lyssnar på mormors prat och bara rycker på axlarna typiskt tonårsgrej, inget som stör. Stormen bryter loss när Sofia efter nionde klass hoppar på den regionala vårdinrättningsskolan, tar ett par extra kurser och, med examen i handen, går direkt in i skönhetsbranschen.
Det är då den första allvarliga bråket mellan Karin och BrittOlga uppstår.
Vad menar du med att du inte vill ha en examen? Ett diplom är ett bevis på kompetens och ger en bild av en persons intellekt.
Jaså? Och vad har din egen examen gjort för dig? Påminn mig, är du någon handelsinspektör?
Du märker tydligt ingen talang, du kan knappt välja rätt skor och du ropar alltid på mig.
Johan, min son, varför skriker hon åt mig? Vad har jag sagt?
Kan man i dag klara sig utan utbildning? Jag vill bara det bästa för min barnbarn, men hon följer sin egen vilja och förstör hennes framtid BrittOlga brister i tårar när hon inser att hon inte kan driva på så här.
Johan ställer upp på sin frus och dotters sida och förklarar allt ur sin synvinkel.
Sofia klarade knappt vårdskolan. Hon misslyckades med två ämnen tre gånger, som jag berättade för dig. Vad menar du med högre utbildning?
Varför plåga någon som tydligt inte hänger med i den långa processen? Hon klarar ingen statlig plats på ett bra universitet, och att tvinga henne till en dyr privat utbildning är omöjligt vår budget är inte oändlig.
Förresten, om ett år ska vi skicka Lena till gymnasiet och Börje till skolan. Varför skulle jag ta pengar från statskassan för ett prestigefullt universitet åt Sofia?
Och om Sofia själv ville, så är det en annan sak. Hon tog examen, festade med kompisarna i en vecka och började jobba på en salong, fixa bryn och läppar åt de äldre som vill se unga ut. Hon tjänar bra med detta, så du har fel, mamma. Tiden när en examen var lika med en livslång karriär har gått.
Antingen påverkade Johan Sofias mamma, eller så övertygade hans argument BrittOlga om att en akademisk examen vore för tungt för Sofia, men ämnet lämnas sedan ifred i familjen.
Det förändras först när Lena, nyutexaminerad från årskurs nio, bestämmer sig för att gå på distans och även på en högskola som ligger två kvarter från hemmet, inte den där Uppsala som hela Sverige talar om.
Vad spelar det för roll var jag studerar? Jag tänker inte erövra huvudstaden. Jag har varit där några gånger det räckte för att inse att jag inte vill bo där.
Vi bor i en medelstor stad i södra Sverige, här finns allt man behöver, och jag ser ingen mening i att flytta till storstaden och andas in mer avgaser.
Jag planerar att i framtiden jobba hemifrån och kanske flytta till en liten stad på landet så säger Lena öppet om sina framtidsplaner.
Det får BrittOlga att tappa fattningen helt.
Karin, du måste påverka henne. Om du inte slår ner på hennes slappa attityd blir vi utan någon smart människa i familjen.
Inte bara den äldre dottern är en plåsterkaka, utan Lena är också en plåsterkaka när hon ser på henne.
Innan Lena hinner samla sina argument för att säga vad hon tycker om mormor, hörs en röst från den äldre dottern.
Åh, så du har en åsikt om mig, mormor? Så jag är en plåsterkaka, va? Varför kallar du mig plåsterkaka varje gång du ska städa eller köpa mat?
Hur kan du stå ut med någon så plåsterkaka som jag? Och hur pinsamt är det för dig att ta pengar och grejer som jag ger dig?
Vilka grejer? undrar Karin.
Hon har aldrig blandat sig i Sofias ekonomi, så att hon nu får veta att hennes hjälp är överraskande.
Det är bara småsaker. Ibland köper jag en vattenkokare, ibland en mikrovågs. Det är inte mycket pengar, och hon har en pension att leva på.
Jag trodde aldrig att jag skulle hjälpa en mormor som inte tycker om mig, men en person som behandlar mig som en plåsterkaka. Jag hoppas åtminstone att det är en plåsterkaka och inte någon annan
Sofia, förstå mig rätt, utan hög utbildning är en människa
Din hög utbildning, mormor, får du hålla dig till att springa till affären och hämta mjölk, svarar Sofia skarpt.
Karin kräver då att BrittOlga omedelbart lämnar deras hus och aldrig återkommer.
Johan, som får höra vad hans mamma sagt, stödjer helt sin frus beslut och slutar också kontakten med sin egen mor.
Han säger att en sak är att någon är envis, men en annan är när den envisheten leder till att man förolämpar sina egna barnbarn.
BrittOlga försöker försona sig flera gånger med sonens familj, men ger så småningom upp.
Sofia och Lena tar inte längre samtal från mormor, och samma gäller Karin. Börje och Johan träffar henne ibland på neutral mark, men inga samtal om framtida studier för barnbarnet nämns.
Kanske lär hon sig av sina misstag och, efter att ha förlorat två barnbarn, kan hon bevara förhållandet med sonens tredje barn.
Tiden får utvisa.
