Alva, kan du verkligen göra så? Alla tjejer i vårt kvarter drömmer om att flytta till Stockholm, plugga på universitetet där, och du
Mormors föreläsningar till min medelnogna dotter fick mig bara att dra på ögonbrynen och le tyst. Jag visste att Alva var envis och man kunde inte vinna ett argument med henne men skulle man ens försöka?
Klara, säg åt henne något! vädjade mormor, uppgiven över att behöva övertala min dotter på egen hand.
Vad skulle jag säga? Att hon måste tvingas bort från vår lilla ort bara för att jag vill att hon får ett prestigefyllt examensbevis? Det är hennes liv, inte ditt eller mitt, att bestämma var hon studerar och om hon alls ska studera.
Vad menar du med om hon alls ska studera? frågade jag, och bad henne korta ner sina två meningar.
Var och en har sin egen bild av vad det betyder att komma till rätta i livet. Vissa mäter framgång i antal barn, andra i pengar, och vissa ser bara meningen i att föda barn gärna flera. Det är inget fel i att ha olika idéer om lycka, så länge man inte påtvingar dem på andra och kräver att de anpassar sig efter ens ideal. Men när någon faktiskt börja göra det, blir situationen riktigt knepig.
Mormor Viktoria Olofsson var besatt av högre utbildning. Hon ville att hennes barnbarn skulle gå på ett erkänt universitet, inte på någon halvdådig högskola. Jag hade ingen konflikt med henne, för min blivande svärdotter, som redan hade studerat på Stockholms universitet med stipendium, var redan klar med sina studier innan hon gifte sig med min son. Det fanns inga krav eller klagomål från hennes sida, men mormors fixering på ett papper med universitetstitel hade jag märkt redan vid vårt första möte. Eftersom det aldrig lett till en riktig konfrontation, ansåg jag hennes envishet mest som en charmig egenhet.
Någon syr mjukisdjur, någon håller på i trädgården och vattnar gurkor, men några älskar att prata om vikten av en universitetsutbildning. Allt förändrades när mina döttrar växte upp. Äldsta, Klara, rullade bara med ögonen åt mormors prat, men såg det som bara tonårspojkningar. Stormen började när hon efter nionde klass gick in på den regionala sjuksköterskeutbildningen, slutförde några extra kurser och sedan, med sitt examensbevis i handen, började jobba i skönhetsbranschen.
Det var då den första riktiga bråket mellan mig och mormor uppstod.
Vad betyder det att du inte vill ha en utbildning? Ett papper är alltid bra att ha, det visar kompetens och intellektuell förmåga.
Ja? Så vad har ditt papper gjort för dig? Påminn mig, vad är du utbildad till, lagerarbetare?
Du ser inte dina egna talanger, du kan inte ens välja rätt skor, och du ringer mig hela tiden.
Pär, min son, vad börjar hon skrika på mig för? Vad sade jag?
Kan man i dag klara sig utan utbildning? Jag vill bara mitt bästa för mitt barnbarn, men hon bara följer den, och förstör därmed sin framtid brast mormor ut i tårar när hon insåg att hon inte kunde slå igenom med hot.
Min son tog tydligt parti för sin fru och dotter, men såg på saken ur sin egen synvinkel.
Klara klarade knappt sjuksköterskeprogrammet. Hon fick ta om två ämnen tre gånger, som jag berättat för dig. Så vad menar hon med högre utbildning?
Varför tortera någon som inte klarar den långa vägen? Hon kommer inte få en plats på ett bra universitet med statligt stöd, och att betala för en dyr utbildning är inget jag har råd med budgeten är inte oändlig.
Förresten, om ett år ska vi skicka Alva till en skola, och Börje till grundskolan. Varför skulle jag ta pengar från någon för ett onödigt prestige, och sedan ge dem till Klara för en högskoleutbildning?
Och om det vore hennes eget val så var det ingen idé. Hon kom hem med examen, firade med sina vänner en vecka, och började jobba i en salong där hon formade ögonbryn och läppar åt damer som ville se fina ut. Hon tjänar bra, så du har fel, mamma. Tiden då en utbildning måste vara universitetsnivå är förbi.
Antingen påverkade min son hennes resonemang, eller så övertygade hans argument mormor om att en universitetsutbildning skulle vara för tungt för Klara, men ämnet blev sedan aldrig mer uppbrutet i familjen.
Det var tills Alva, när hon gått ut gymnasiet, bestämde sig för att studera på distans och dessutom gå på ett universitet som låg två steg från vårt hus det närmaste som kunde jämföras med Stockholms universitet.
Vad spelar det för roll var jag studerar? Jag tänker inte erövra huvudstaden, jag har varit där några gånger det räckte för att inse att jag inte vill bo där.
Vi bor i en mindre stad i länet, allt vi behöver finns här, och det finns ingen lockelse att fly till storstaden med dess avgaser.
Jag funderar på att i framtiden arbeta på distans och kanske flytta till en liten by, sa Alva öppet om sina framtidsplaner.
Det fick mormor att tappa fattningen.
Klara, du måste påverka henne. Om du låter detta gå, blir det ingen smart människa kvar i familjen.
Förutom att den äldre dottern är som en kork, så rycker även Alva sig undan.
Innan Alva hann samla ihop sina ord för att säga vad hon tycker om mormor, hördes en röst från den äldre systern.
Så det är så du ser på mig, mormor? Jag är som en kork, alltså? Varför kallar du mig en kork varje gång du ska göra någon städning eller handla mat?
Hur klarar du av att umgås med mig, en så korkig person? Och hur förnedrande måste det vara för dig att ta emot pengar och saker som jag ger dig?
Vilka saker? överraskades jag.
Jag rör mig inte i hennes ekonomi, så det var en överraskning att hon nu hjälpte mig med sådana små grejer. Ibland köper jag en vattenkokare, ibland en mikrovågsugn. Det är inte mycket, men hon har en pension och det blir inte så dyrt.
Jag hade inte förväntat mig att den jag hjälper kanske inte tycker om mig, men ändå ger mig saker som en kork.
Klara, förstå mig rätt, utan hög utbildning är man
Din högutbildning, mormor, du får väl gå och handla mat till mig, skar Klara till.
Jag krävde då att mormor genast skulle lämna vårt hus och aldrig återvända.
Patrik, som hörde vad hans mamma sagt, stod helt bakom min frus beslut och bröt all kontakt med sin egen mor. Han sade att ett fanatiskt fokus är en sak, men att förolämpa sina egna barnbarn är en annan.
Mormor försökte försona sig flera gånger, men så småningom gav hon upp. Klara och Alva svarar inte på hennes samtal, och jag gör det inte heller. Patrik och jag träffar henne ibland på neutral mark, men vi har ännu inte pratat om någon framtida utbildning för vårt barnbarn.
Kanske lär hon sig av sina misstag och, efter att ha förlorat två barnbarn, kan hon fortfarande ha en bra relation med vårt enda barn.
Tiden får utvisa.
