Alva du är ju med henne också! ropade Alva. Stefan, har du någon skam kvar?
Det räknas ju inte! svarade Stefan under täcket. Med min ex kan man väl!
Egentligen är det förbjudet, påpekade Alva.
Älskling, jag älskar dig, mumlade Stefan, men det här är bara en gammal vana
Vilken vana du har, svarade Alva, fortfarande lite chockad.
Får jag få på mig nåt? hördes en röst bakom hans rygg.
Och dessutom tog du min favoritsilkespyjamas! detaljerna började landa som en snöboll på Alva.
Vilken fin pyjamas, sa Karin. Jag köper en likadan!
Den får du behålla, muttrade Alva, den är värst att ha i mitt liv!
Så, kan jag få på mig kläder? upprepade Karin frågan. Jag är inte blyg för Stefan, men du
Och du kan väl inte ha någon annan? skrek Alva.
Låt oss hålla rösten nere! skakade Karin på huvudet. Vad menar du med annan när vi varit gifta i nästan tjugo år?
Stefan kämpade sig ur täcket, drog på sig underkläderna och grep tag i Alvas armbåge för att dra henne ur sovrummet.
Kom, vi får prata!
Jag går inte någonstans förrän hon har lämnat min lägenhet! korsade Alva armarna. Spring iväg, dam, innan jag hinner visa någon respekt för din ålder!
Tjej, kör inte så hårt! Jag är bara tolv år äldre än dig! flämtade Karin.
Vänta bara så får du bli min mormor! svarade Alva. Skaka av dig! Behöver du en käpp eller en käpp? Om du drar åt dig för långsamt får du kryckor på akutmottagningen! Och hoppas du inte får en barnvagn!
Stefan! skrek Karin. Lämna din fru i fred!
Alva! svarade Stefan med ett brett leende och drog Alva ur rummet.
Bättre att du får den här gamla damen att försvinna, morrade Alva. Sen tar vi ett snack! Jag lovar!
Scenen är som tagen ur en lågbudgetkomedi. Alva ser på Stefan som kämpar med att gömma sin före detta för sin ilsna blick. Stefan försöker med sina magra axlar skydda den tidigare frun från Alvas rasande. Ex-frun trasslar sig i täcket och försöker få på sig kläder.
När Karin till slut slutade charma publiken tvingades Alva knyta nävarna så hårt att hon nästan kramade ihop sig. Dörren smällde och Alva väste:
Städa upp efter henne, jag väntar i köket!
Ja, ja! På en sekund! svarade Stefan som en snabbplockare och rusade mot sovrummet för att byta om.
Och där! kom ett rop från köket.
Självklart, självklart, flämtade Stefan.
När han kom in i köket möttes han av Alva i tårar, mjukt gråtande vid fönstret.
Alva, sa han ömt.
Hur kunde du? frågade hon genom tårarna. Hur kunde du vara med henne? Jag skulle förstå om det var med någon annan! Det gör ont och är förolämpande, särskilt med henne! Och efter allt som hänt mellan er, hur kunde du förlåta henne?
Jag menade inget svarade Stefan med ett snett leende. Hon ringde, sa att sonen hade problem
Det är ingen ursäkt för att dra in henne i vårt hem! skrek Alva. Efter vad hon gjort med dig skulle jag inte ens träffa henne!
Men sonen
Du har ju själv berättat om henne! Hon lånade pengar på dig! Hur kunde du
***
Alva hade aldrig föredragit män som var mycket äldre. Män i hennes egen ålder lockade inte. Men fem eller sex år äldre var precis lagom. Stefan var femton år äldre och det slog an i hjärtat.
Det fanns inga män i Alvas krets som matchade Stefans ålder. På jobbet träffade hon många män, men de var bara kollegor. Här handlade det om något djupare än bara ett jobb.
Det hela var ren tillfällighet. Alva körde hem efter en lång dag på kontoret i Stockholm. Plötsligt slocknade instrumentpanelen, ratten kändes som trä och bilen rullade vidare av egen kraft.
En kort panik följde, men tack och lov var vägen en sidogata med lite trafik. Alva lyckades köra åt sidan, satte på handbromsen och steg ur bilen.
Som vilken bilälskare som helst förstod hon att det var olja, spolarvätska och kylvätska som saknades. För större problem behövde hon bara en verkstad.
I affekt öppnade hon motorhuven och stirrade förvirrad på motorn.
Vad är fel? frågade hon sig själv. Vi var hos verkstaden igår! Varför säger den inget?
Bilen svarade inte, men en förbipasserande man skrattade och stannade.
Talar den?
Den är tyst, som vanligt! svarade Alva automatiskt.
Får jag titta? erbjöd mannen och gled åt sidan.
Hon gick med på det. Vad annat kunde hon göra? Att vägra låta någon titta på bilen vore som att stå på sig själv. Mannen kollade och sa:
Är du van att gå till samma verkstad hela tiden? frågade han.
Ja, bara tre hundra meter från mitt hus. Mycket bekvämt! Om något händer, kör jag in och hämtar den igen på morgonen.
Verkstaden har helt fel, svarade mannen med ett flin. De har inte sänkt batterikablarna. Om de hade gjort det hade du fått en bra faktura! Har du verktyg?
Något i bagaget, svarade Alva osäkert.
När kablarna satt på plats startade bilen.
Jag vet inte hur jag ska tacka dig, sa Alva.
Det är bara en grej, viftade mannen bort.
Varför ser du så ledsen ut? undrade Alva.
Jag är nu utan häst, suckade han djupt.
Då får du köra mig hem! föreslog Alva. Annars blir jag så stressad när bilen står stilla! Jag kan alltid beställa en taxi.
Alva bjöd honom på middag. Hon hade lagat lite mat och ville ha sällskap, särskilt eftersom hon bodde ensam.
Under middagen frågade hon:
Är det verkligen din bil som gick sönder?
Ja, men bara när min före detta fru körde. Vid skilsmässan tog hon min dotter!
Alva fick höra Stefans sorgsna historia. Han hade varit gift med Karin i nästan tjugo år. De hade haft både bra och dåliga dagar, fött ett barn, planerat för framtiden och drömt om barnbarn.
Men Karin började klaga på att något saknades. Hon ville ha uppmärksamhet, förståelse, känslor
Jag köpte blommor, presenterade gåvor, berättade Stefan. Jag gjorde det redan tidigare. Jag vet inte vad som har hänt.
Till slut kastade hon honom på soffan, ignorerade honom och ansökte om skilsmässa när hon hittade en annan man.
Alva nickade förstående. Hon hade sett sådana situationer förr. Hon kommenterade inte mer, men Stefan fortsatte.
Vi var tvungen att dela upp egendomen. Nästan tjugo år av gemensamt hushåll! Och sedan
Deras lilla lägenhet, en trea, hade en gång givits till Karin av släktingar. Den hade varit i så dåligt skick att de fick riva betong och renovera från grunden. Under renoveringen bodde Stefan i sin premarriage lägenhet.
Renoveringen gick snabbt, för Stefan var en riktig händig karl.
Jag fixade allt själv!
När de flyttade ut hyrde de den gamla lägenheten för lite extra pengar. Stefan planerade att tjäna på den.
Han tog ett stort lån för att renovera en lägenhet åt sin son. Karin hade tidigare tagit ett lån för att köpa bilen. När hon lämnade in skilsmässoansökan delades bilen till hennes fördel, men Stefans lån för renoveringen delades inte.
Sonens lägenhet blev hans gåva efter lånet och renoveringen. Men domstolen gav honom varken bilen eller en del av lägenheten. Så han stod kvar med ett lån på två miljoner kronor för renoveringen.
Alva föreslog:
Sonen kan väl låta honom bo i lägenheten igen, så han inte blir hemlös.
Ha! Tre gånger! Karin sa till sonen att han inte skulle släppa in mig! Och han tänkte inte ge tillbaka lägenheten!
Nu var de alla i skuld, två miljoner på Stefans rygg och ingen bostad. Alva bodde hos vänner och funderade på att ansöka om konkurs eller flytta till en billigare hyresrätt. Lånet tog 70% av hennes lön. I ett äktenskap hade de kanske kunnat betala det, men nu
Alva hade en inre medkänsla för kvinnor som blivit orättvist behandlade. Hon lät Stefan sova i en annan rum för natten. På morgonen lagade han frukost och disade efter sig, även spisen.
Efter två månader blev han hennes make. Alva blev förvånad över hur intressant Stefan var. De pratade om nyheter, litteratur, film och musik, och i sängen höll han sig i nivå med hennes jämnåriga.
Hon hjälpte honom betala lånet på två månader. Hon var entreprenör och när hon mötte Stefan var hon på väg att expandera. Hon bestämde sig för att vänta lite.
Åtminstone hjälpte jag min man!
Stefans tacksamhet var gränslös. Alva ångrade inte att gifta sig med en äldre man. Pengarna kunde komma, men känslan av omsorg, trygghet och kärlek var ovärderlig.
Men en dag hittade hon främmande kvinnokläder på en galge i hallen. När hon såg bilderna på den före detta frun på nätet blev hon ledsn till tårar.
Hon höll tårarna tillbaka inför Stefans tidigare fru och tänkte
Alva, var inte så ledsen sa Stefan. Det har varit tjugo år, både bra och dåligt. Det har bara rullat ihop sig.
Förrädare! skrek Alva. Du har förrådt mig och dig själv! Du kastade henne i soporna och förlät henne! Du tänkte inte på mig! När vi gifte oss hade du bara skulder! Jag gav dig allt!
Jag förstår, men förstå mig också! pep Stefan, kliade sig i huvudet. Vi var trötta på äktenskapet, vi behövde en paus.
Han hade rätt i egendomen, och Alva hade gjort sitt rätta. Hon tackade honom för att ha betalat lånet. Hon var tacksam för hans insats i familjen med Karin.
Men säg inget mer mumlade Alva förvånad.
Alva, förlåt, men jag återvänder till henne. Vi har delat livet i så många år, men med dig är det annorlunda
Alva sänkte blicken mot golvet, studerade linoleumet en stund.
Nycklarna till lägenheten, bilen och kortet på bordet! röt hon. Och lämna min lägenhet omedelbart!
Vad menar du? ställde Stefan förvånat frågan.
Inget! svarade Alva. Som en dålig gäst, gå som en dålig gäst! Försvinn!
Stefan pustade upp, men han lämnade ändå med en fördel. Alva hade betalat lånet och tackade honom för det. Det var för familjens bästa hans och Karins. Nu kunde han kanske köpa en sommarstuga.
