Det är verkligen så att man får ta hand om de gamla. Min äldre bror kom på besök från USA.
«Min storebror var här för en tid sedan. I över tio år har han bott med sin fru i Amerika och kommer sällan hem på besök. Detta var hans tredje anhalt på ett decennium. Mats anlände med paket: moderna kläder och diverse importvaror åt föräldrarna», säger David. När Mats for iväg för att söka lyckan i ett främmande land, hjälpte David till att sköta föräldrarna. Nu inser han att han hade kunnat göra saker annorlunda och ångrar att han först förstod detta i efterhand.
Den äldre brodern kom på besök och lyfte moderns humör på en gång. Hon glömde sina krämpor och skyndade att laga sötsaker åt sin son. Föräldrarna var glada över att deras son och svärdotter var på väg. När Mats och hans fru, Saga, bodde hos dem, sprang föräldrarna i cirklar utan att riktigt veta hur de skulle behaga eller mätta gästerna på bästa sätt. Pappan lekte med sina amerikanska barnbarn, och mamman bakade pannkakor och stekte kött åt svärdottern.
Så var stämningen av helgmys i hela två veckor. Saga satt från morgon till kväll i köket eller framför tv:n och sippade te. Hon föreslog aldrig att hon skulle hjälpa till eller bara städa efter sig. När de skulle åka, räckte fadern dem ett kuvert med några hundra kronor. Brorens skratt hördes: Vad ska jag göra med svenska kronor i USA? men han tog ändå emot pengarna.
När gästerna sedan gått, steg moderns blodtryck igen. Min fru tvingades brygga te och tillbringa hela kvällen med att se till hennes välmående. Pappan bad mig hugga lite ved, något han visade sig kunna med yxa igår inför besöket, men nu kunde han inte göra det själv. Jag såg hur Saga var splittrad mellan köket, min mor och städningen en riktig frustration.
Hur är livet med föräldrarna? Min fru och jag har varit gifta i nästan nio år och hela tiden har vi bott i mina föräldrars hus. De har dragit sig tillbaka från hushållet, så ansvaret för reparationer, städning och övriga sysslor har hamnat på oss.
Pappan och mamman har gått i pension och bestämt sig för att ta hand om sin hälsa: de slår inte på sig själva, går inte i onödan ut och handlar inte i affären. Alla hushållssysslor har överlämnats till mig och min fru. Tillsammans har vi renoverat alla rum, bytt fönster, tak och staket, och vi har själv betalat allt.
Mats kommer sällan på besök. När han gör det, förvandlas vi alla till nya personer: pigga, vakna och glada, utan någon smärta.
Vi bestämde oss för att bo kvar i mina föräldrars hem så att vi lättare kan hjälpa dem när det behövs. Idag inser jag att det jag gjorde var fel. Men vi har investerat så mycket pengar och energi i huset att det känns tungt att ge upp. Mina föräldrar ser inte vår dagliga insats; de hyllar Mats inför släkt och vänner, medan vi som fortfarande bor under deras tak kallas misslyckade. Jag vet inte vad jag ska göra i den här situationen.
