Mormor Britta har haft ansvaret för Alva sedan hennes föräldrar försvann. Alvas far övergav hennes mor när hon var gravid, och hon fick aldrig veta mer om honom. Modern dog när Alva bara var ett år gammal, och kort därefter fick de veta att hon hade en aggressiv cancer som slukade henne lika snabbt som ett ljus i mörkret.
Alvas uppfostran har därför vilat på mormor Britta, hennes mammas mamma. När Britta var ung förlorade hon sin man och har sedan dess ägnat hela sitt liv åt dottern och barnbarnet. Redan från första dagen byggde de två en djup andlig kontakt; Britta kunde läsa av vad Alva önskade utan att hon behövde säga ett ord, och de förstod varandra utan samtal.
Alla i grannskapet från de äldre grannarna till lärarna på skolan har stor respekt för mormor Britta. Hon sprider aldrig rykten, och när någon behöver ett råd vänder de sig till henne. Alva känner sig lycklig över att ha en så kärleksfull mormor.
Själva Alvas eget liv är däremot rörigt. Skolan, universitetet, jobbet och hela tiden någonstans på språng gör att hon knappt hinner tänka på kärlek. Det har funnits pojkar, men ingen har känts rätt. Mormor Britta påminner henne ofta: Du är så vacker, Alva, men var är den hederlige mannen du förtjänar? Alva skrattar åt det men vet innerst inne att hon snart bör tänka på att bilda familj, för hon har redan passerat trettio.
En morgon vaknar mormor Britta plötsligt och är borta. Hennes hjärta har slutat under sömnen. Alva kan inte ta in det; hon går vidare till jobbet och till affären, men allt sker på autopilot. Hemma väntar bara hennes katt Misse. En ensamhet som känns oändlig tar över.
På en pendeltågsresa läser Alva en bok. Mittemot sätter sig en man i fyrtioårsåldern, välklädd och med ett vänligt ansikte. Hans blick dröjer på henne och, märkligt nog, får Alva att le.
De börjar prata om litteratur, ett ämne som Alva kan diskutera i timmar. Det känns som i den där svenska filmen Stockholm tror inte på tårar, tänker hon. När det blir dags att gå hem vill hon inte lämna tåget. Mannen presenterar sig som Erik och föreslår att de fortsätter samtalet på ett närliggande café. Alva tackar glatt.
Från den stunden snurrar deras förhållande i en virvlande rusning. De ringer och sms:ar varje dag, men träffas bara ibland. Erik är ofta upptagen på jobbet och undviker att prata om sitt förflutna, sin familj eller sina arbetsuppgifter. Det stör Alva inte; för första gången i sitt liv känns hon lycklig med en man.
En helg bjuder Erik in Alva till en fin restaurang och låter henne ana att det är en speciell dag. Alva tror att han planerar ett frieri. Hon svävar på sjunde himlen och föreställer sig ett liv med man, barn och familj, precis som alla andra. Sorgligt att mormor Britta inte får se detta, tänker hon.
På kvällen ligger Alva på soffan och funderar på vad hon ska ha på sig. Hon föredrar att shoppa kläder online, så hon bläddrar i en app och väljer en klänning innan sömnen tar över.
Plötsligt ser hon mormor Britta gå in i rummet i sin favoritklänning, sitta på soffan och smeka Alvas huvud. Alva blir förvånad och glad. Hur kan du vara här när du är borta? frågar hon. Britta svarar: Jag har alltid varit här, Alva, och ser allt. Jag varnar dig gå inte in med den här mannen, han är farlig. Lyssna på din mormor. Och så försvinner hon i luft.
Alva vaknar förvirrad, sitter upp och inser att hon just sett sin mormor, men hon är borta. Hon tror att det bara var en dröm och fortsätter leta efter klänningen, men en oro gnager i hennes hjärta. Varför skulle Britta säga att Erik var farlig när hon aldrig haft någon kontakt med honom? Alva somnar om utan svar.
Dagen D närmar sig. Hon har fortfarande inte valt en klänning, allt känns som om det faller ur händerna, och mormors ord ekar i hennes huvud. Alva har aldrig trott på profetiska drömmar, men nu känns det som om Britta, med deras andliga länk, verkligen ser allt från andra sidan.
Lördagen kommer och Alva går till restaurangen i en enkel klänning. Hon känner sig inte i humör, och Erik märker det direkt. Är något fel, älskling? frågar han. Nej, inget, svarar hon, och Erik försöker lätta upp stämningen med skämt. I slutet av middagen, precis som i en film, knäböjer Erik och räcker fram en ask med en ring.
Alva får yrsel, ett surr i öronen och plötsligt ser hon mormor Britta stå vid ett fönster och stirra ut. Alva tolkar det som ett tecken. Hon säger: Ursäkta, Erik, jag kan inte. Varför?, ropar Erik. Jag litade på min mormor, svarar hon och springer ur restaurangen.
Erik jagar efter henne, ögonen fyllas av raseri. Han rycker i henne, skriker: Du vill inte gifta dig med mig? Sitt där med din katt Misse, du är bara en värdelös fågel! och stormar iväg.
Alva står chockad. Hennes kära, intelligenta, väluppfostrade Erik har plötsligt visat sitt mörka jag.
Nästa dag går hon till sin gamla klasskamrat Andreas, som arbetar på Brottsoffensiven. Andreas är känd för att hjälpa gamla bekanta. Alva ber honom att kolla upp Erik i deras databas och skickar en bild och information.
Dagen därpå ringer Andreas: Alva, jag har dåliga nyheter. Erik är en bedragare. Han lurar ensamstående kvinnor, gifter sig, låter dem ta lån för hans påhittade företag och sedan vräker han dem från deras egna lägenheter. Han har redan flera dömda domar. Alva svarar: Hur kunde mormor Britta veta det? Andreas svarar: Det är märkligt, men din mormor såg det hela från andra sidan.
Alva går till affären, köper mat till sig och Misse, och återvänder hem med ett lugnt steg, med vetskapen om att hon inte är ensam mormor Britta är alltid någonstans i närheten.
Man säger att själarna hos våra kära fortsätter att vaka över oss, blir våra skyddsänglar och skyddar oss från olycka. Det vore fint att tro att så är fallet.
