Sten går nervöst runt i rummet, öppnar och stänger dörrarna i garderoben utan någon idé.
Tror du att jag bara sitter och ser på när du flörtar med alla? Du har träffat fel tjej! skriker Eira och slänger sin handväska på soffan. Vi ska skiljas och dela upp allt! Samla ihop slantarna och dra. Det här är min lägenhet.
Lägenheten kanske är din, men allt i den är mitt. Jag har köpt allt.
Spring iväg! rycker Eira till, rycker bort håret från pannan. Bort härifrån, jag vill inte se dig igen!
Eira och Sten gifte sig för ett år sedan, men de kan knappt stå ut med varandra.
De möttes på en solig dag på en trottoar i centrala Stockholm, stirrade på varandra, gick förbi och vände sig båda om samtidigt. De skrattade, stannade till och började prata.
Sten följde med henne hem i mörkret. På morgonen möts de igen och skiljer sig sedan åt. Allt var underbart fram till gårdagen, då Eira blir avundsjuk på en gammal skolklasskamrat som de oväntat stöter på i Gallerian.
Eira ser nästan inte den där tjejen med de pumpade läpparna förrän hon inser att det är hennes gamla skolkompis.
Har du ändrat dig? tar hon tag i ärmen på Maja. Eller känner du inte igen mig? Jag såg dig på avstånd, du har inte förändrats alls, fortfarande lika grå…
Maja? Förlåt, jag kände inte igen dig svarar Eira förvirrad, rädd att såra. Hon tror att Majas mamma ser ut som henne. Maja har kopierat hennes frisyr och ser ut femton år äldre än sin egen mamma.
Ska vi ta en fika? Snacka lite föreslår Maja. Jag är helt slut, jag har springit hela morgonen, köpt massa. Min pappa fyller år, jag har en lista men kan inte hitta hälften av den.
Varför inte sitta ner, svarar Sten glatt. Jag skulle gärna ha något att äta.
Eira protestar inte heller. Hon har inte sågs med Maja sedan avslutningsfesten för nästan tio år sedan och vill veta mer om gamla klasskompisar som flugit åt olika håll.
Sten beställer en köttbiff med grönsaker, tjejerna tar varsin glass.
Minns du Valter? frågar Maja Eira och kastar en blick mot Sten. Denis, som sprang efter mig.
Självklart minns jag honom. Eller menar du att du vaktade honom i omklädningsrummet?
Ja! Du vet ingenting. Han hängde med mig i två år. Nu bor han i Göteborg, har släkt där, har fått ett bra jobb. Vem hade trott att han var så duktig?
Jag såg foton i gruppen. Jag trodde han bara reste på utflykter. Vad heter Jonna Vinter? Jag ser inget om henne.
Jag vet inte, det är krångligt. Hon fick barn och han försvann. Alla killar har bara använt henne. Minns du Vova Pålsson? Han bjöd mig alltid på sista dansen på avslutningsfesten? fortsätter Maja och tittar på Sten. Gift, skilt. Hon lägger hjärtan på sina bilder. Inte min grej. Och din Gunnar? Gift, blev jordbrukare!
Varför tror du att han är min?
För du har ju aldrig jagat honom? skrattar Maja åt Sten.
Sten äter sin biff utan att höra deras prat, men Eira börjar bli upprörd.
Jag har ju inte jagat Gunnar, du blandar ihop saker, tar hon fram en spegel och läppstift ur väskan, sminkar läpparna. Sten, är du klar? Det är hög tid nu.
De reser sig, säger adjö. Maja är dock inte sugen på att gå.
Åker ni med bil? Kan du ta med mig? Jag har inte så långt hemifrån, ogillar att släpa väskor på tunnelbanan.
Hon sätter sig på framsätet bredvid Sten, placerar väskorna i knäet och kammar sitt hår lite flörtigt.
Jag trodde ni hade en fin bil, men den ser ganska sliten ut. Får ni inget bra lån? Jag skulle ha hjälpt min man att köpa något bättre.
Så, frun? vänder Sten sig mot Eira och skrattar. Vad smarta folk säger. Jag ville spara, du vill ha dyrt, vi brister.
Nej, nej, vi måste ha en pålitlig bil, fortsätter Maja och formar sina läppar som en liten knut. Att köra längre utanför stan är riskabelt. Min bror i Europa har en fin bil. Mmm Det är inget att jämföra med. Vill du ha nummer, så ger jag dig, han kan fixa något ordentligt åt er.
En affärskvinna märker man direkt, skrattar Eira. Hjälper du din bror i affärerna? Okej, ge mig numret, kan nog komma till nytta en dag.
Eira sitter bakom Maja, försöker hålla sig lugn och låtsas vara glad, men blir allt mer irriterad.
När de nästan är hemma brister hon ut:
Är jag den onda och du den goda? Du köpte inte bilen till pojken? Sparade på pengarna? Så du får gå till den där tjocka tjejen! Adjö!
Vad i hela friden? förvånas Sten. Du fattar inga skämt och är svartsjuk, tydligen.
Vem? Kom igen, så intressant. Tror du att jag inte sett er flörta? Om jag inte hade suttit i bilen nu hade du redan gjort det! Hon förolämpar mig, och du går med på det.
Sluta nu. Jag är trött på bråk utan grund.
Trött på mig? Är det så? Jag hade räknat med att du skulle be om förlåtelse, men jag såg inte att det skulle gå så här. Jag tänker inte backa.
Skilsmässa, alltså skilsmässa. Sten stannar i mitten av rummet, ser sig omkring. Vi delar upp allt som brukar hända vid en skilsmässa.
Jag har alltid vetat att du är snål.
Om jag kräver rättvisa, betyder det att jag är snål? Jag är ingen dumskalle som ger allt till en kärring. Jag tar möblerna, du får lägenheten.
Så är det inte. Vi köpte möblerna tillsammans. Dela på hälften. Jag får garderoben, du får byrån, jag får soffan, du får bordet, jag
Vänta! Ditt på hälften låter lustigt. Soffan tar jag med mig. Jag köpte den själv, på mina egna pengar.
Jag ser ingen mening med att förhandla med dig. Soffan får jag inte ge dig. Jag ringer föräldrarna.
Ja, tungt vapen i sikte. Jag ringer också.
Föräldrarna kommer snabbt.
Först försöker de medla, men inser att paret är för bittra och börjar räkna upp vad som ska gå till vem:
Ni har ju gett oss ett litet boende, men vi betalade bröllopet. Vi har lagt till pengar till möbler, bilen, renoveringen. Dessutom är Stens lön tio gånger högre än din, Eira. Han har försörjt dig i ett år, köpt kläder, skor. Så om man är ärlig, är det du som ska lämna allt till oss.
Svärfadern sitter tyst, drar en handduk över svetten på pannan. Han blir röd, sedan blek, och vågar inte säga något.
Svärmodern flämtar av förargelse. Hon tar ett djupt andetag för att säga vad hon tycker, men svärfadern lägger handen på hennes axel:
Så här måste vi gå till jurist. Vi tar saken i domstol. Ingen tid att förlora på gräl.
Han reser sig och går mot dörren, signalerar att samtalet är slut.
Eira, är du med oss? frågar modern.
Nej, svarar Eira i en stridsrop, jag ska vakta lägenheten så ingen smyger iväg något.
Domstolen, alltså domstolen, ropar svärmodern. Vi samlar alla kvitton, bankutdrag. Allt måste återlämnas. Du, Sten, håll koll på att inget försvinner. Nu, Göran, samla pappren.
Jaha muttrar Eira när de är ensamma. Du, mamma, du är verkligen
Vad säger du om hon har rätt? svarar svärfadern.
Herregud, vad har jag gjort! Många kvitton kan ni ha, men lägenheten är min och ni får inget. Soffan ger jag er inte, den är min! Ta vad ni vill, men den får ni inte ha.
Vi valde soffan tillsammans. Den är lika din som min. Men min lön är ju högre, så vi köpte den med den. Sluta låtsas, Eira, du blir bara arg.
Jag är arg? Är jag verkligen? Han flirtar med vem som helst och jag blir bara sedd som en biperson. Jag har jobbat åt dig i ett år! Kock, städerska, tvättare, diskare! Och du låter mig inte sova i sängen!
Det betalar man också för? Bra! skrattar Sten.
Tror du du har hittat en gratis slav? Jag köpte allt, jag är väl en välgörare!
Men sant är att jag köpte. Mina föräldrar har alltid hjälpt mig ekonomiskt. Mamma har rätt. Soffan är min, jag går inte utan den. Garderob, matta, dator, din väska köpte jag också.
Jag köpte också dina handskar, tröjor, underkläder! Ta av dig!
Han snubblar mitt i rummet, höjer ögonbrynen och går mot henne med ett slugt leende:
Håll i dig! Jag tar av
Soffan är väldigt bekväm, studsande
På morgonen vaknar hon av hans hånfulla blick.
Vad skrattar du åt?
Jag tänker på att jag inte vill släppa en så här bra soffa.
Åh, soffan!
Med vem annars?
Svärja att du aldrig mer ska flörta med någon tjocktandad! kräver Eira, greppar Sten om öronen och stirrar i hans ögon.
Jag svär, ingen tjocktandad mer, skrattar han. Jag är redo att göra vad som helst för soffan.
