Jag går! säger Edvin.
Vart? svarar hans fru, försjunken i en inköpslista.
Helt iväg!
Hur menar du, helt iväg? upprepar Alva. Vad händer med nyår?
Det är roligt att skämta om otrohet i skämt, men i verkligheten är det både äckligt och sorgligt.
Edvin lämnar familjen strax före nyår. Inte till en plats där flygplan eller tåg någonsin går, utan på riktigt, med sina dyra kängor och den lyxiga parfymen som Alva köpte åt honom.
Han har länge planerat att gå, packar sina saker och försöker förklara för Alva varför hon måste förstå och förlåta som i någon tvprogram. Och hon har i alla fall fått sitt eget Guds öde.
Julgranen är redan uppklämd. Alva sitter i soffan, funderar på festkläder, på bordet som ska dukas och skriver en lista med mat och dryck: de ska fira nyår med vänner.
Stämningen är på topp, precis som den brukar vara på nyårsafton ju mer förväntan, desto bättre firandet. Den femtioårige Alva Magnusson älskar den här högtiden, precis som alla andra svenskar.
Snön på gatorna blir mindre varje dag, vilket dämpar lite av den festliga atmosfären, men från november startar nyårsförsäljningarna.
Alva är en sparsam hemmafru, så alla gåvor är förberedda i förväg. Det sparar både pengar och tid, styrka och nerver. Allt är redan köpt och inslaget: örhängen till systrarna, presenter till barn, barnbarn och den kära maken.
Edvin får en fin ylletröja med renar, en dröm han haft länge. För Alva kostar den knappt en krona, men vad skulle hon inte göra för sin älskade?
Allt är packat och gömt, redo för rätt ögonblick. Vad ska han ge henne? Kanske ett ring? Nej, pengar är bättre för Edvin, som är 53, är smakvalen lite udda.
Sedan säger han plötsligt: Jag går!
Vart? frågar Alva, fortfarande med listan i handen.
Helt iväg!
Hur då? upprepar hon. Vad händer med nyår?
Vilket nyår, Alva? rynkar Edvin på pannan. När blir du klokare?
Han uttalar varje ord som om han vore bakfull: Jag går ifrån dig! Helt! Förstår du?
Jag har blivit kär i en annan och vi får barn! Är det tydligt nu?
Alva vill fråga: Och jag? Men det skulle låta lika olämpligt som att diskutera nyår på ett bröllop.
Det är tydligt att hon redan varit på den andra mannens sida, där deras gemensamma nyår skulle ha ägt rum.
Den nya kvinnan är betydligt yngre än Alva. Som man säger: Bättre men yngre.
Edvin berättar detta med glädje. Varför skulle han gå till en gammal skräck? Han är ju fortfarande en charmör.
Han skryter om att hans älskling snart ska ge honom en son; han och Alva har redan två vuxna döttrar. Äntligen blir han far!
Men vad ska han ärva? Hans tidigare inkomst är knappt lika stor som Alvas. De två lägenheterna tillhör Alva; i den tvårumslägenheten är han bara folkbokförd, en liten hyreslägenhet står tom.
Alva lägger inte till mer gift i grytan med smakligheter; hon låter sig själv drömma vidare.
Hon har inget tid för det, för hennes lyckliga värld rasar i ett ögonblick.
Vi möttes på en julfest! säger Edvin glatt.
Varför skulle jag bry mig? svarar Alva iskallt.
Varför? undrar han, som om han måste säga allt om sin kärlek.
För mig är det en sublim känsla, för dig är det bara smuts och förolämpning! ropar Alva.
Genom Edvins förvånade blick inser hon att han inte bara är omedveten, utan också inte vill dölja hur han skadar henne.
Hon funderar första gången: Har jag överskattat hans intellekt?
Edvin går in i ett nytt, lyckligt liv, medan Alvas värld blir som en stenhård dikt: hon är stel som en sten på Påskön. Inga gråt, inga skrik, inga tårar.
Edvin är borta, men Alva sitter kvar med sin oavslutade inköpslista. Allt känns meningslöst nu.
De har varit gifta i tjugotvå år; de tror att livet kan gå på autopilot.
Stark familj, stabil trygghet, vuxna barn det borde räcka för ett lyckligt liv. Men för någon räckte det inte; det var bara en illusion.
Alva stryker snabbt bort Prosecco från listan Edvin älskade det. Sedan slår hon sig ner på soffan, utan tankar, bara tomhet.
Tre timmar går som en minut. Har hon sovit? Rummet blir mörkt. Telefonen ringer hennes väninna Tove:
Vad ska vi ta med till Igor?
Edvin har gått! svarar Alva.
Verkligen? frågar Tove.
Hur kunde du veta? blir Alva förvånad.
Alla vet det! Tove svarar efter en kort paus. Hon och Igor har jobbat med Edvin.
Du visste och tystade? ropar Alva.
Ja! svarar Tove med en blick. Ni ska försonas, men vad ska jag göra då?
De är tysta ett ögonblick, sedan slår Alva av.
Toves ord var rätt. Alva vill inte fira nyår med vänner hon är ensam. Men hon kan inte sitta hemma ensam på helgdagarna; hon åker till sin gamla mor. Den första januari går hon till sin dotter, där hela släkten samlas.
Där berättar hon att pappan har gått till den unga kvinnan. Alla vet ändå, förrädare! Och nu har hon horn på sig.
Stämningen är som på grund. Alva lämnar gästerna tidigt och går hem till fots. Snön faller tyst. Staden är upplyst för nyår, men få människor finns kvar på gatorna. Hon vandrar genom snön och känner hur hjärtat lättar.
Låt dem vara lyckliga, så är de, tänker Alva. Jag ska inte låta detta förstöra mig.
Hon är inte den första och inte den sista; ingen dör av detta. Med horn blir livet kanske lite enklare.
Ett år har gått. Precis ett år sedan den tjugonionde december lämnade Edvin henne.
Julgranen är åter uppklämd. Alva skriver åter sin inköpslista; hon och Tove planerar att fira nyår som förr. Hon tänker presentera sin väninna för Viktor, som har friat till henne.
Vad vill ni? Att hon sitter ensam på dammig soffa?
Hon är en intressant, självständig kvinna. Viktor är en charmig, fri man, pensionär. Allt känns rätt.
Plötsligt hörs en knackning på dörren Edvin står där med en ryggsäck och ett paket.
Vad i hela friden tänker Alva. Har han verkligen tagit med sig ett barn?
Han ropar: Vad hade du gjort om jag inte var hemma?
Jag hade låst upp med min nyckel! svarar Edvin.
Om jag hade bytt lås?
Du byter inte, du är godhjärtad! säger han och frågar: Släpper du in mig?
Alva backar sig, men släpper in honom och barnet. De går in i sovrummet och Edvin lägger den sovande bebisen på sängen.
Hur gammal är han? frågar Alva utan känsla.
Fem månader! svarar Edvin.
Var är din unga kärlek? Har du frågat någon var hon är? undrar Alva, som inte planerat en främling i sitt hem.
Min älskling har redan gått vidare! mumlar Edvin.
Så högklassigt! svarar Alva. Varför är du här?
Vänta, jag klär av honom! börjar Edvin klä av den lilla.
Tar du mig inte? rycker Edvin på sig.
Alva inser att hon överskattat honom förr; hon är helt förvirrad.
Ett barn med? överraskar hon. Jag skulle inte släppa in dig, men med ditt barn kanske
Vänd om och gå! skriker hon. Jag klarar inte av det här ensam!
Edvin försöker förklara att han inte är någon djävul, bara en man som gjort ett misstag efter en fest. Alva menar att man inte kan skylla på övernaturliga krafter.
Så om jag inte går? frågar Edvin.
Stanna, så går jag! svarar Alva lättvindigt. De planerar ändå att fira nyår hos Tove, och Viktor har redan föreslagit att flytta ihop.
Efter nyår kommer jag tillbaka, så du inte är här! säger Alva. Jag säljer inte lägenheten och delar inte på nåt du har ingen rätt att bestämma här!
Edvin hade inte förväntat sig detta. Att han ensam skulle klara av barn och en kvinna var omöjligt.
Den älskade flickan försvann två dagar sedan, med ett meddelande: sök mig inte, jag är trött på er.
Han tar några semesterdagar, men de långa helgdagarna kommer ändå. Det blir inte en romantisk saga; Alva är godhjärtad och omtänksam. Hemma är det alltid mysigt, så han har kommit.
Gör dig bekväm, jag ska samla mig! säger Alva utan minsta tvekan.
Vart tar du vägen? frågar Edvin.
Vad har du för rätt? Jag sa ju att jag går! Hjälp mig med blöjor och mat, vad unga pappor gör! Jag har glömt allt!
Alva går ut ur rummet.
Kanske skämtar han? Det verkar inte så.
Om han inte skämtar, bör han kanske åka till sin mamma. Hon är 75, men pigg nog att hjälpa i början. Sen kan han hitta en barnvakt.
Alva är i badrummet när dörren slås igen: Edvin har gått. På sängen ligger en skrynklig pappersnäsduk har han gråtit? Alva ler för sig själv: bättre sent än aldrig.
Hon känner ingen medkänsla för den lilla bebisen. Vad spelar det för roll? I Brasilien finns många barn, i Sverige också.
Edvin bryr sig inte längre om henne, ett år sedan var hon hans.
Han har bara gått vidare, tror han är lycklig.
Hon går till affären och lovar att baka lasagne till nyårssupén. Viktor gillar lasagne, men hatar Prosecco. Edvin föredrar det.
Nu tänker Alva bara på Viktor.
Hon har redan en gåva redo: den ylletröjan med renar som Edvin missade förra året män i Sverige älskar det.
