Min bror Viktor gifte sig för sex år sedan. Sedan dess har varken jag eller våra föräldrar inte satt vår fot över tröskeln till deras hem. Alla högtider, födelsedagar och familjeträffar äger alltid rum hos våra föräldrar i deras rymliga hus i utkanten av Göteborg. Mamma lagar berg av mat, dukar bordet och packar sedan Tupperware-lådor fulla med hemgjorda köttbullar och sallader åt Viktor och hans fru Elin att ta med sig.
När Viktor nyligen gift hade Elin födelsedag några månader senare. Mamma, full av iver, bestämde sig för att ordna en överraskning: Vi köpte en tårta, valde en fin present och tänkte att vi skulle hälsa på. Mamma ringde Elin för att meddela, men hon svarade kyligt att hon inte planerat någon fest. Mamma, ovillig att ge upp, envisades:
»Vi kommer bara på en kort stund, dricker en kopp te och äter en bit tårta! Du behöver inte förbereda något, Elin lilla!«
Till slut åkte vi ändå dit. Men istället för ett hjärtligt välkomnande möttes vi av en chock: Elin kom emot oss på gatan, mumlade något om en »ostädad lägenhet« och vägrade släppa in oss över tröskeln. Förvirrade räckte vi över tårtan och presenten direkt i trapphuset och åkte hem igen. Sedan dess har mamma hållit alla fester hos sig, och vi har försökt glömma den pinsamma händelsen.
Elin sa en gång rakt upp och ner till våra föräldrar:
»Ni har ju ett stort hus, det finns gott om plats för gäster! Vi bor i en etta, hur ska vi bjuda in alla?«
Jag fick bita mig i läppen för att inte börja skälla. Kan man inte åtminstone ta emot sina svärföräldrar och mannens syster i en liten lägenhet? Det är ju ingen folkmassa, bara tre personer! Men vi teg för att bevara friden.
Nu är Elin i femte månaden av sin graviditet. Det blir våra föräldrars första barnbarn, och mamma är naturligtvis utom sig av glädje. Hon ringer Viktor hela tiden, frågar hur Elin mår, om hon behöver hjälp. Men nyligen fick vi veta att Elin sa upp sig från jobbet redan i början av graviditeten. Mamma fick panik:
»Mår hon dåligt? Behöver hon min hjälp?«
Viktor lugnade henne: Elin mår bra, hon vill bara »sätta ned takten«. Vi var förvirrade. Viktor och Elin levde alltid stort: restaurangbesök, resor, dyra kläder. De har inte bolån lägenheten ärvd från Elins mormor så de spenderade allt på lyx. Men nu när Elin inte jobbar har deras inkomst sjunkit kraftigt, och deras vanliga liv står på spel. Viktor försökte få henne att förstå att de måste spara, men hon verkar inte villig att ge upp sin lyx.
Elin erkände för Viktor att hon sagt upp sig av rädsla att »få på sig något på jobbet«. Hennes försiktighet är förståelig, men deras budget är nu överbelastad, medan hon kräver samma livsstil. Och mitt i allt detta bjöd Viktor plötsligt in oss hem till sig på sin födelsedag! Vi och våra föräldrar var chockade. Pappa skämtade till och med:
»Ska vi äntligen få reda på om min svärdotter kan laga mat?«
Mamma gladde sig och såg fram emot en trevlig kväll. Jag ringde Elin för att reda ut detaljerna, men istället för ett normalt samtal fick jag ett hysteriskt utbrott. Elin snyftade i telefonen och förklarade att hon inte ville ha oss där:
»Jag måste städa lägenheten, laga mat! Jag är gravid, det är för ansträngande för mig!«
Jag försökte lugna henne:
»Elin, det behöver inte vara något avancerat. Koka potatis, gör en sallad, stek en kyckling så är det klart. Vi tar med tårtan. Det är bara en middag för fem. Vad är problemet?«
Jag erbjöd mig till och med att beställa mat för att spara henne mödan. Men Elin gnällde vidare om att hon ändå måste moppa golvet och städa. Jag tappade tålamodet:
»Elin, det är en etta! Är städning verkligen en så oöverstiglig uppgift? Moppar ni golvet bara när det kommer gäster?«
Till slut gav jag ett ultimatum:
»Om du verkligen inte vill träffa oss, så kommer vi inte. Vi gratulerar Viktor i telefon, och så är det.«
Jag berättade för mamma, och hon höll med mig. När vi förklarade situationen för Viktor exploderade han:
»Elin jobbar inte, hon sitter hemma hela dagen! Kan hon inte åtminstone laga middag och städa lite? Ni kommer, punkt slut! Vi har inte råd med hemleverans eller städerska, så hon får fanimej sköta det själv!«
Hans ord hängde i luften som ett åskmoln. Till slut grälade vi alla. Lustan att fira Viktors födelsedag var helt borta hos oss och våra föräldrar. Att stå ut med Elins sura min medan hon demonstrativt suckar och himlar med ögonen det är ingen fest. Vi vill inte känna oss som oönskade gäster i vår egen brors och sons hem.
Men samtidigt spränger det våra hjärtan att såra Viktor. Han ser så mycket fram emot den här dagen, vill äntligen ha familjen samlad! Hur kan vi bara strunta i att komma? Det är hans dag, och han kan inte rå för sin frus humör. Vi står inför ett val: svälja ilskan och gå med risk för att förstöra kvällen eller avböja och krossa hans hjärta. Situationen känns hopplös, och varje steg drar oss djupare in i den här familjekonflikten. Vad gör man när kärleken till brodern krockar med avsky
