Så här hände det när Viktor hittade en kvinna som inte krävde något av honom. Men han gillade det inte alls.
“Du förstår, jag har försökt hitta en kvinna på dejtingappar många gånger, men det tar för mycket tid och energi Man måste skriva till dem, försöka vara intressant, slita fingrarna på tangentbordet, lyssna på deras tråkiga kvinnoproblem Om det bara fanns ett sätt att slippa allt det skulle jag vara evigt tacksam!” sa Viktor. “Kan man inte göra så att hon väljer mig själv, utan att jag behöver prata, memorera skämt ur ‘Moore Magazine’ eller ens vara särskilt smart?”
“Absolut!” ryckte varelsen av grå, frätande rök på axlarna. “Du kan få precis vad du vill idag. Det var ju därför du kallade på mig.”
“Bra. Och en sak till jag tänker inte lägga en enda krona på henne. Inte en spänn. Inga fikastunder, ingen hembakad kladdkaka på min nota, ingen garanti om att det ens lönar sig. Jag vill inte behöva ta på mig en skjorta, dra in magen eller försöka imponera Hon ska bara ta med mig hem direkt. Går det?”
Den grå varelsen fick fram något som liknade en block och penna. Den skrev noggrant, som en artig servitör, och nickade sedan.
“Som sagt, vad som helst. Något mer?”
“Jo hon får inte begära något materiellt, så klart. Du vet hur svenska tjejer är alltid ska de ha nya iPhones, diamanter, pälsar Jag har själv aldrig gett bort något, men polarna berättar. Bara villkorslös kärlek, inte en uns av girighet, som hos grekiskorna eller thailändskorna. Det är ju fantastiskt, utomlands kan kvinnor jobba medan männen sitter hemma, och ingen säger ett ord. Men här får man direkt skäll ‘han sitter i soffan och latar sig’. Sånt vill jag slippa.”
“Det ordnar sig!” ryckte varelsen på axlarna igen. “Men Viktor, du är lite för blygsam, som om du inte kallat fram en demon utan gått till en matchmaker. Såna kvinnor finns redan utan magi, men du har unika möjligheter. Varför inte utnyttja dem?”
“Okej då. Hon måste vara huslig!” började Viktor räkna på fingrarna. “Sköta hushållet, laga god mat, städa, och absolut inte begära att jag ska hjälpa till punkt ett. Hon får aldrig gnälla, alltid komma med omtanke, vara glad när hon ser mig punkt två. Och hon får inte vilja ha barn punkt tre. Alla vet ju att kvinnor vill ha barn. Jag vill inte ha några. Då var det allt.”
“Lite tamt, va” Den grå röken skakade på huvudet och såg på Viktor. “Jag borde inte säga nåt, men vill du inte välja utseende också? Såna kvinnor som du beskrev finns redan, många män gör så. Fast då blir de oftast inte särskilt snygga och lite äldre. Du vill väl ha en söt studenta istället?”
“Ja, precis, en studenta!” Viktor hoppade nästan av glädje för att han nästan glömt det viktigaste. Lång, vacker, smal, med len hud som en persika. Men samtidigt snäll, omtänksam, med ett stort hjärta. Nutidens tjejer är ju så ytliga, du vet
“Självklart vet jag!” sa varelsen. Och för ett ögonblick tyckte Viktor att den log elakt. Fast hur kan rök ens le? Men det spelade ingen roll nu. Snart skulle han träffa Den Ratta. Eller rättare sagt, hon skulle hitta honom, ta med honom hem, och
Viktor blundade saligt. Men när han öppnade ögonen igen låg han plötsligt i snön på en främmande sopbacke. Bredvid honom låg en korvskinn och en fiskrest. Sidan gjorde fruktansvärt ont. Allt runt omkring verkade jättestort och konstigt. Men det enda som fortfarande lät vackert var ett flickfnitter som ekade över gården.
“Alva, titta vilken söt katt! Stackars liten, hundarna har säget bitit honom! Jag tar med honom hem! Jag ska ta hand om honom, klappa honom, mata honom!”
“Du har för stort hjärta, Linnéa!” svarade en annan röst, hårdare och obehaglig. “Så fort du ser ett djur måste du ta hem det. Är det verkligen värt besväret? Tänk om han börjar yla på våren? Om han vill ha kattungar”
“Han gör inte det, jag tar honom till veterinären. Kom hit, lilla vän”
Flickans händer lyfte upp katten och höll honom hårt intill sig. Viktor försökte skrika, men allt som kom ut var ett svagt jamande
