“Din son är så tråkig inget bra kommer att komma av honom!”
Elin stelnade till i dörröppningen och höll på att tappa tårtan hon höll i. Hennes mor stirrade på henne med missnöje, som om Elin gjort något fel.
“Mamma, vad menar du?” Elin ställde ner tårtan på bordet. “Vad har Loke med saken att göra?”
“Jo, han går ju i sjunde klass och är fortfarande i en vanlig skola!” röt modern. “Inga specialiserade program, inga fördjupade kurser. Hur ska han komma in på ett bra universitet? Hur ska han någonsin lyckas?”
Elin bet ihop. Samtalet följde det vanliga mönstret, och en het känsla av orättvisa brände i bröstet.
“Mamma, Loke har bra betyg. Han har högsta betyg i de flesta ämnen. Han har privatlektioner i matematik och vill bli programmerare, precis som Pelle.”
“Just det!” Modern slog ut med händerna. “Programmering! Sitta framför en dator som din Pelle. Ett vanligt jobb, en vanlig lön. Och du? Lärare! Privatlärare! Får knappt några pengar. Kan ni ens ge er son ordentlig mat?”
Elin knöt nävarna. Moderns ord träffade på de ömmaste punkterna. Visst, hon och Pelle var inte rika de fick räkna kronorna. Men Loke växte upp lycklig.
“Vi har det bra. Och Loke är lycklig.”
“Lycklig!” Modern fnös och gick fram till fönstret. “Men Olofs son, där har vi något. Alvin går i en skola med fördjupad engelska. Fattar du? Engelska sedan första klass! Han pratar redan flytande. Olof och Lena gör allt för sitt barn, de sparar inte på pengarna.”
Elin lyssnade tyst. Hennes bror hade alltid varit favoriten. Han startade ett litet företag, köpte en större lägenhet, och hans fru Lena stannade hemma med deras son. Och varje gång passade modern på att jämföra dem med varandra.
“Alvin är så begåvad!” fortsatte modern varmare. “Av honom blir det verkligen något. Olof säger att de planerar att skicka honom på språkkurser utomlands. Vid tretton år! Det är vad jag kallar framtidstänk. Inte som er vanliga skola.”
Elin gick närmare. Hennes mors axlar var spända, ansiktet strängt.
“Mamma, jag förstår att du vill se dina barnbarn lyckas. Men Loke är inte sämre än Alvin. De har bara olika vägar.”
“Olika vägar!” Modern vände sig häftigt om. “En väg leder uppåt, till framgång. Den andra till misär och grå vardag. Vill du verkligen att din son ska leva i fattigdom?”
Något inom Elin drog ihop sig.
“Mamma, vi är inte fattiga. Vi lever inom våra möjligheter. Och Loke kommer att bli en god människa intelligent, snäll och hårt arbetande.”
“Hårt arbetande!” Modern fnös. “Det räcker inte i den här världen, Elin. Man behöver kontakter, pengar, en prestigefylld utbildning. Vad har Loke? En vanlig skola och en mamma som är lärare och knappt får ihop det.”
Elin vände sig bort. Framför henne stod tårtan, dekorerad med bär, som hon bak
