Felicia gömde en inspelningsapparat i sin svärmors hus för att lyssna på hennes samtal
Felicia hade smugit med en liten inspelningsapparat in i svärmors kök och gömt den bland handdukarna. Det var nog lite extremt, men hon kunde inte längre stå ut med den där iskalla stämningen.
Peder och Felicia hade varit gifta i två år. De älskade varandra djupt, men spänningarna växte på grund av Felicias relation till svärmor Birgitta.
Felicia var snäll och omtänksam hon försökte alltid vara till lags, särskilt för sin nya familj. Men trots alla ansträngningar kände hon hur kylan och distansen från Birgitta strålade mot henne.
Svärmor kritiserade aldrig öppet, men genomträngande blickar, syrliga tonfall och små kommentarer fick Felicia att känna sig som en inkräktare. Varje besök hos Birgitta slutade med att Felicia gick därifrån med en knut i magen.
“Peder, jag är säker på att din mamma inte gillar mig,” sa hon en kväll med darrande röst.
Peder suckade och lade ifrån sig boken han läste: “Åh Felicia, inte det här igen Hon är bara lite reserverad. Du vet hur svårt det var för henne att uppfostra mig ensam efter att pappa gick bort.”
“Jag förstår det, men varför känner jag ändå att hon hackar på mig bakom min rygg?”
“Det är bara du som inbillar dig, älskling.”
“Nej! Minns du när jag hörde henne prata med din farmor? Hon sa att jag var klumpig och att jag inte var god nog!”
“Du vet inte säkert att det var dig de pratade om. Låt oss prata om något annat. Ska vi gå på bio imorgon?”
Men Felicia kunde inte släppa det. Hon visste att Birgitta såg ned på hennes familj, även om hon aldrig sa det rakt ut.
Efter ännu en spänd middag bestämde hon sig för att få svar på en gång.
Nästa gång de besökte Birgitta, hade hon smugit med sig en inspelningsapparat en sån hon egentligen köpt för att spela in föreläsningar på universitetet. Diskret gömde hon den bland handdukarna i köket medan hon “hjälpte till” som vanligt. Någon misstanke väcktes inte.
Dagen efter återvände hon under förevändning att hon glömt något och plockade tillbaka apparaten. Med skakande händer spelade hon upp inspelningen för Peder samma kväll:
“Hör på det här,” sa hon och höll fram den lilla enheten.
“Vad är det? En dictaphone?” frågade Peder förvirrat.
“Lyssna.”
Först kom vardagliga ljud rinnande vatten, bestick, småprat. Sedan hördes Birgittas skarpa röst i telefonen:
“Jag förstår verkligen inte vad Peder ser i henne! Hon kan ju inte ens laga en ordentlig köttbullsgryta!” klagade hon. “Och hennes familj? Deras te smakar ju tvättvatten! Hennes mamma är lika slarvig som dottern”
Därefter följde mer kritik om Felicias utseende, sätt och bakgrund. När inspelningen var slut tittade Felicia på Peder med vattenfyllda ögon:
“Ser du nu att jag hade rätt?”
Peder teg generat. Han visste att hans mor hade fel, men han gillade inte hur Felicia gått tillväga. “Hon har alltid varit rak Kanske sa hon det i affekt?”
“Rak?!” utbrast Felicia. “Kallar du det här rakhet? Att hånMen Peder böjde sig fram och tog hennes händer, och med ett halvt leende sa han: “Okej, nu ska vi fundera på en plan för att få mamma att äta upp varenda ord kanske till och med med en sked sylt.”
