**10 oktober**
Idag hände något som fick mig att ifrågasätta allt. Jag, Elin Strömberg, gömde en inspelningsenhet hos min svärmor för att höra vad hon egentligen säger om mig.
Jag och Markus har varit gifta i två år. Vi älskar varandra, men spänningen mellan oss har växt på grund av mitt förhållande till hans mamma, Ingrid Bergman.
Jag försöker alltid vara snäll och hjälpsam, särskilt mot min nya familj. Men trots alla ansträngningar känner jag hur kylan strålar från Ingrid. Hon kritiserar aldrig öppet, men hennes blickar, tonfall och små kommentarer får mig att känna mig som en inkräktare. Varje besök hos henne slutar med att jag går hem förtvivlad.
»Markus, jag är säker på att din mamma ogillar mig», viskade jag en kväll med darrande röst.
Han suckade och lade ifrån sig boken han läste: »Elin, inte igen. Hon är bara reserverad. Du vet hur svårt det var för henne att uppfostra mig ensam efter att pappa dog.»
»Jag förstår, men varför känns det som att hon talar illa om mig bakom ryggen?»
»Det är din inbillning, älskling»
»Nej! Minns du när hon pratade med din mormor? Hon sa att jag var klumpig och att hon inte tyckte om mig!»
Markus försökte avleda samtalet, men jag kunde inte släppa det. Efter ännu en spänd middag bestämde jag mig för att ta reda på sanningen.
Nästa gång jag besökte Ingrid tog jag med mig en inspelningsenhet, gömd i min väska. Jag lade den bland handdukarna i köketden var egentligen tänkt för föreläsningar på universitetet. Vi lagade middag som vanligt, och hon misstänkte ingenting.
Dagen därpå hämtade jag enheten och spelade upp den för Markus samma kväll. Först hördes bara vardagliga ljud: vatten som rann, bestick som skramlade. Sedan Ingrids skarpa röst i telefonen:
»Jag fattar inte vad Markus ser i henne! Hon kan inte ens laga en ordentlig köttbulls!» röt hon. »Och hennes familj? Deras te smakar som diskvatten! Hennes mamma är lika slarvig som hon.»
Fler hårda ord om mitt utseende och uppförande följde. När inspelningen slutade såg jag på Markus med tårar i ögonen. »Ser du nu att jag hade rätt?»
Han teg, generad. Han visste att hans mamma hade fel, men han avskydde mitt sätt att ta reda på sanningen. »Hon har alltid varit rak Kanske sa hon det i affekt.»
»Rak?!» skrek jag. »Kallar du det här ärlighet? Om du inte står upp för mig kommer jag att ifrågasätta vårt äktenskap!»
Jag stormade ut i gråt.
Senare ringde Markus till sin mamma. »Du måste be Elin om förlåtelse.»
»Spionerade hon på mig?!» vrålade Ingrid. »Jag anmäler henne! Och till universitetet så de sparkar ut henne!»
»Sluta!» avbröt Markus. »Hörde du vad du sa?»
»Ja! Och hon är inte välkommen här igen! Och du, din förrädare, stödjer henne!»
Hon slog på och vägrade öppna när Markus försökte prata med henne.
Efter det besökte han henne sällan, valde frid i vårt hem istället. Ingrid spred skvaller i grannskapet och förbjöd mig att sätta min fot i hennes hus. Men Markus lyssnade inte längre.
