Varför hänger vi här? Varför går vi in i någon annans hus?
Det är slut mellan oss, Astrid. Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har väntat länge, varit tålmodig. Jag behöver en son. Jag har redan ansökt om skilsmässa! Du har tre dagar på dig att packa. Ring när du åker. Jag bor hos mamma under tiden. Skynda dig, jag måste förbereda lägenheten för barnet och dess mor. Just det! Se inte så förvånad ut, min blivande fru väntar barn! Tre dagar, det är allt du har!
Astrid teg. Vad kunde hon säga?
Barn hade inte blivit av. Mikael hade redan väntat i fem långa år. Under den tiden hade de försökt tre gånger, utan framgång.
Läkarna, och Astrid hade besökt många, hävdade att hon var frisk. Så varför gick det inte?
Astrid hade alltid levt ett hälsosamt liv.
Den här gången mådde hon plötsligt illa på jobbet, de ringde efter ambulansen, men allt gick så fort
Dörren slamrade igen efter Mikael, och Astrid sjönk ner i soffan, utan krafter.
Hon hade varken lust eller ork att packa. Och vart skulle hon ta vägen med sina saker?
Under studietiden och fram till bröllopet hade hon bott hos sin moster. Mostern var borta nu, och hennes son hade sålt lägenheten. Åka tillbaka till byn och farmors stuga? Hitta en hyreslägenhet? Vad skulle hon göra med jobbet?
Frågorna var många, och de måste besvaras snabbt
Tidigt nästa morgon öppnades dörren, och svärmodern steg in.
Sover du inte? Bra. Jag är här för att se till att du inte tar med dig något som inte är ditt.
Din sons gamla underkläder behöver jag verkligen inte. Ska vi gå igenom mina också?
Så fräckt! Du var ju alltid så snäll förr, artig och tyst. Så här blev det. Jag sa till Micke redan efter första gången att du inte kunde få barn.
Kom du hit för att säga det? Sitt tyst och håll koll istället.
Varför tar du med porslinet?!
Det är mitt. Det var mosterns, en minnesgåva.
Nu blir det tomt här utan det!
Det bekymrar mig inte. Men ni får i alla fall ett barnbarn.
Ta bara det som är ditt!
Laptopen är min! Kaffebryggaren och mikrovågsugnen också, de fick jag av kollegerna. Min bil köpte jag innan bröllopet. Din son har sin egen.
Du har allt, men barn kan du inte skaffa!
Det är inte längre er sak. Med mig är allt som det ska, Gud måste ha haft en plan.
Du verkar inte ångra dig alls! Kanske gjorde du allt det här med flit?
Nu pratar ni dumheter. Jag orkar inte ens tänka på det.
Astrid såg sig om i lägenheten. Hennes saker var borta. Borste, smink, tofflor
Det kändes som om hon glömt något viktigt. Svärmodern störde hennes tankar.
Då kom hon ihåg den gamla statyetten av en katt var borta. Den hade en liten hemlighet, något ingen annan visste, inte ens hennes man. Inuti katten fanns ett set: örhängen och en ring. De var inte särskilt värdefulla, men de betydde mycket som minne av farmor. Micke hade alltid tyckt de var skräp. Hade han slängt dem? Allt oviktigt brukade han lägga på balkongen. Astrid öppnade dörren
Vad letar du efter där? Ta dina grejer och gå! hördes svärmoderns röst igen. Säg adjö till lägenheten? Gör det då. Så här får du det aldrig igen.
Till slut hittade hon katten. Allt var kvar. Nu kunde hon åka.
Här är nycklarna, adjö. Jag hoppas verkligen vi aldrig möts igen.
Astrid åkte till kontoret. Hon var fortfarande sjukskriven, men bad om ledighet.
Vi alla sympatiserar, men hur ska vi klara oss utan dig? Räcker tre veckor? Var snäll och håll kontakten. Utan din input kommer hälften av projekten att stanna.
Okej. Jag behöver distraktion. Tack.
Behöver du hjälp?
Nej.
Jag ser till att du får din semesterlön och bonus.
Tack, det behövs verkligen.
Astrid letade inte ens efter en ny lägenhet. Hon åkte hem, till byn. Naturligtvis väntade ingen där. Farmor hade gått bort för tre år sedan, och modern hade hon aldrig sett hon dog i barnsäng.
Och nu kunde Astrid själv inte få barn
En timme senare stod hon utanför huset. Äppelträdet. Tulpanerna.
Sist hon var här med Mikael var det höst, de grillade och hade det trevligt.
Astrid körde in på tomten, garagenyckeln låg i huset.
Hon öppnade dörren och gick in. Tystnad. Smutsiga koppar och tallrikar på bordet. Hade hon inte städat sist?
Nej, hon hade städat! Någon hade varit här!
Två muggar, tallrikar, juiceförpackningar, flaskor av Micks favoritvin. Det här var definitivt inte från hösten.
Så Micke hade varit här, men med vem?
Det spelade ingen roll nu, ingenting gjorde det
Nyckeln till huset hade bara Astrid, så han måste ha gjort en kopia. Dags att byta lås.
Ett nytt liv, städning, sedan ett varmt bad.
Astrid ville skölja bort allt det gamla.
När hon skulle gå hördes knackningar på dörren, sedan på fönstret.
Vem är det?
Är allt bra där inne?
Ja svarade hon förvånat.
Förlåt.
Astrid gick ut. En främling stod utanför.
Ursäkta, jag skrämde dig väl. Jag är din granne. Jag har sett att du varit borta och att det röker ur skorstenen. Tänkte bara kolla så allt var väl.
Tack, allt är bra.
Är du släkt med Mikael? Han var här nyligen med sin fru Är du hans syster?
Nej, jag är hans före detta fru. Snart före detta, papperen är på gång.
Är stugan din?
Min.
Jag är din tillfälliga granne. Bor här av familjeskäl. En kompis lät mig bo här. Skilsmässan är också på gång, imorgon är jag fri. Förlåt om jag störde. Om du behöver hjälp, säg till. Jag heter Erik.
Jag heter Astrid. Vänta, kan du byta ett lås?
Ja. Säg mig när, så ordnar jag det.
Så snart som möjligt. Jag köper ett imorgon.
Låt mig kolla och köpa, ifall du tar fel sort. Jag måste in till stan ändå.
Okej.
Två veckor gick. En vecka kvar av semestern, och det var dags att återvända till stan. Astrid hade vant sig och hade ingen lust att leta boende. Mikael ringde eller skrev inte. Bara ett meddelande om skilsmässodatum. Det var lika bra. Hon ville inte se
