Ett Minnesvärt Födelsedagsfirande: Parets Oförglömliga Middag
Malin och hennes man åkte hem från restaurangen där de firat hans födelsedag. Det hade varit en underbar kväll. Många närvarade: släkt, arbetskamrater. För Malin var det första gången hon träffade flera av dem, men om Erik hade bestämt sig för att bjuda dem, så var det viktigt.
Malin var inte den som ifrågasatte sin mans beslut, hon ogillade bråk och konflikter. För henne var det enklare att hålla med Erik än att försöka bevisa att hon hade rätt.
“Malin, har du nycklarna till lägenheten? Kan du ta fram dem?”
Hon öppnade väskan och började leta. Plötsligt kände hon en skarp smärta och drog snabbt tillbaka handen, så att väskan föll till marken.
“Varför skrek du?”
“Jag stack mig på något.”
“Det är så mycket skräp i din väska, jag förvånas inte.”
Malin bråkade inte, plockade upp väskan och tog försiktigt fram nycklarna. Inne i lägenheten glömde hon snabbt händelsen. Benen värkte av trötthet; hon ville bara duscha och krypa ner i sängen. När hon vaknade nästa morgon kände hon en intensiv smärta i handen fingret var rött och svullet. Då kom hon ihåg kvällen innan och grävde i väskan. När hon plockade bort sak för sak hittade hon en stor, rostig nål längst ner.
“Vad är det här?”
Hon förstod inte hur den hamnat där. Hon tog den mystiska föremålet och slängde den i soporna. Sedan hämtade hon förbandslådan och skötte om såret. Efter att ha förbundit fingret gick hon till jobbet. Men redan vid lunch märkte hon att hon hade feber.
Hon ringde Erik:
“Erik, jag vet inte vad jag ska göra! Jag tror jag fått en infektion. Jag har feber, huvudvärk, och allt gör ont. Tänk dig, jag hittade en rostig nål i väskan det var den jag stack mig på.”
“Du borde nog gå till läkaren. Vi kan inte riskera stelkramp eller något allvarligt.”
“Erik, överdriv inte. Jag rengjorde såret, det ordnar sig.”
Men tiden gick, och Malin blev bara sämre. Hon orkade knappt stanna kvar på jobbet innan hon beställde taxi hem. Hon visste att hon inte skulle klara kollektivtrafiken. Hemma sjönk hon ner i soffan och somnade.
Hon drömde om mormor Agnes, som dött när Malin var liten. Hon visste inte hur, men hon kände igen henne. Trots att mormorns utseende kunde skrämma många, kände Malin att hon var där för att hjälpa.
Mormor ledde Malin över en äng, visade henne örter hon skulle plocka och förklarade att hon behövde göra ett te för att rena kroppen. Hon sa att någon önskade henne illa. Men för att bekämpa det måste hon överleva. Tiden rann ut.
Malin vaknade kallsvettig. Hon trodde hon sovit timmar, men klockan visade bara några minuter. Dörren öppnades Erik var hemma. Malin hasade upp från soffan och gick ut i hallen. När han såg henne, ryckte han till:
“Vad har hänt med dig? Titta i spegeln!”
Malin gick fram till spegeln. Igår såg hon en vacker, leende ung kvinna. Nu kände hon knappt igen sig själv: rufsigt hår, mörka ringar under ögonen, blek hy och en tom blick.
“Vad är det som händer?”
Då kom Malin ihåg drömmen och berättade för Erik:
“Jag drömde om mormor. Hon sa vad jag måste göra…”
“Malin, klä på dig, vi åker till sjukhuset.”
“Jag åker ingenstans. Mormor sa att läkarna inte kan hjälpa.”
Ett riktigt gräl bröt ut. Erik kallade henne galen, trodde hon var vilsen efter en dröm om en okänd gammal kvinna. För första gången bråkade de ordentligt. Erik försökte till och med dra i henne.
“Om du inte åker frivilligt, tar jag dig med våld.”
Men Malin stretade emot, tappade balansen, föll och slog sig. Erik blev argare, tog hennes väska, smällde dörren och gick. Allt Malin orkade göra var att skicka ett sms till chefen och säga att hon blivit sjuk och behövde stanna hemma några dagar.
Erik kom tillbaka vid midnatt och bad om ursäkt. Malin svarade bara:
“Ta med mig till byn där mormor bodde.”
Nästa morgon såg Malin mer ut som en gångande död än en frisk ung kvinna. Erik bad:
“Malin, var inte dum, vi åker till sjukhuset. Jag vill inte förlora dig.”
Men de åkte till byn. Malin mindes bara namnet hon hade inte varit där sedan hennes föräldrar sålt mormors hus. Hon sov hela resan. När de närmade sig byn vaknade hon och pekade:
“Kör ditåt.”
Med svårighet klev hon ur bilen och sjönk ner i gräset av utmattning. Men hon visste att hon var på rätt plats samma äng som i drömmen. Hon hittade örterna mormor visat och de åkte hem. Erik gjorde i ordning teet enligt Malins anvisningar. Hon drack små klunkar och kände sig lite bättre för varje gång.
Hon hann knappt till badrummet innan hon såg att hennes urin var svart. Men det skrämde henne inte tvärtom upprepade hon mormorns ord:
“Det onda lämnar mig…”
Den natten drömde Malin igen om mormor, som nu log. Sedan sa hon:
“Du blev förbannad genom den rostiga nålen. Teet ger dig styrka, men det räcker inte länge. Vi måste hitta vem som gjorde det och skicka tillbaka ondskan. Jag vet inte vem det är jag kan inte se. Men det har något med din man att göra. Om du inte slängt nålen kunde jag sagt mer. Men…”
“Gör så här. Köp ett paket nålar och säg denna besvärjelse över den största: ‘Nattens andar, en gång levande! Hör mig, nattens spöken, förutsan sanningen. Omringa mig! Visa mig, hjälp mig, hitta min fiende…’ Lägg denna nål i din mans väska. Den som förbannat dig kommer att sticka sig, och då vet vi namnet och kan skicka tillbaka ondskan.”
Med dessa ord försvann mormor som dimma. Malin vaknade, fortfarande sjuk, men säker på att hon skulle bli bättre. Mormor skulle hjälpa henne.
Erik stannade hemma den dagen för att ta hand om Malin. Han blev förvånad när hon sa att hon skulle till affären och envisades med att gå ensam:
“Malin, var inte dum, du kan knappt stå. Vi går tillsammans.”
“Erik, gör soppa åt mig jag är så hungrig efter den här sjukdomen.”
Malin gjorde allt som mormor sagt. På kvällen låg den besvärjda nålen i Eriks väska. Innan han somnade frågade han:
