Vad menar du? Vi har varit gifta i tio år! Vilken älskarinna? Du räcker mer än väl för mig!
Elin kunde inte kontrollera sina känslor. Hon kände det i hela sin kropp, som om hennes man var otrogen. Osäkerheten gnagde inom henne. En dag vågade hon till och med fråga honom rakt på sak.
Hon ville veta sanningen, men hans svar var bara:
Vad menar du? Vi har varit gifta i tio år! Vilken älskarinna? Du räcker mer än väl för mig!
Han verkade uppriktig, men ändå gnagde en obehaglig känsla inom henne. Hans leende var öppet, hans ord ärliga, men något kändes fel.
Elin var inte den som lät ödet styra sitt liv. Hon var fast besluten att ta reda på sanningen, men hur?
Efter att ha läst råd på internet bestämde hon sig för att först kolla hans telefon, men hittade inget misstänkt. Bara några småpratiga meddelanden med några gamla klasskamrater, inget som väckte hennes oro.
Han hade aldrig ens satt ett lösenord på telefonen. Enligt honom hade han inget att dölja. Inga hemliga konversationer eller borttagna meddelanden. En ängel i människohamn.
Ibland försökte Elin övertala sig själv om att hon överreagerade, men varje gång han blev sen från jobbet kände hon samma onda aning.
Hennes väninna sa alltid:
Det är bara din fantasi! Anders älskar dig och skulle aldrig se sig om efter en annan! Du förstör allt med dina misstankar!
Men Elin lyssnade inte. Hennes hjärta viskade något annat, och hon vägrade att dela sin man med någon annan.
En gång tog hon till och med mod till sig och kontrollerade honom. Hon sprang till hans kontor för att se om han verkligen jobbade eller om han höll på med något annat. När han fick syn på henne blev han rasande. Hon gjorde honom till åtlöje framför kollegorna, sa han. Det tog lång tid att be om ursäkt, men Anders var snart förlåtande.
Till synes var allt perfekt i deras liv. Ett vackert hem. Två barn som växte upp. Allt borde vara frid och fröjd, men Elin kunde inte sluta leta efter problem.
Som man frågar får man svar, men än så länge hade hon inte hittat något.
I grund och botten var Elin orolig, som många kvinnor i trettioårsåldern som inte vill bli ensamma med två barn.
Hon verkade lugn utåt, men inombords kokade hon.
Det fanns inga tecken på Anders otrohet. Ingen läppstift på hans skjorta, ingen främmande parfym, inte ens en förändring i hans stil eller vanor. Men hon kände ändå att något var fel.
Om inte en slump hade inträffat hade Elin kanske aldrig fått veta sanningen. Var den verklig eller inbillad? Det fick tiden utvisa.
När deras yngsta son började första klass bestämde sig Elin för att lära sig köra bil. Hon gick på trafikskola på kvällarna efter jobbet. Efter tre månader klarade hon provet och fick sitt körkort.
Anders var så stolt att han köpte en bil till henne. En liten en, men ändå en riktig bil.
Elin var själv smal och kort, så den passade henne perfekt, och den var lätt att parkera.
Anders erkände inte det, men han köpte bilen främst för att hon inte skulle vilja köra hans Volvo. Han tyckte hon behövde mer erfarenhet först, sa han åtminstone.
Och så en helgmorgon vaknade Elin tidigare än vanligt och bestämde sig för att göra något trevligt för familjen baka en paj med kyckling och aubergine. De älskade den. Hon också. Men hon hade inget mjöl hemma.
Ute var det kallt, snön låg tjock, men hon hade lärt sig att köra på vintern. Hon bestämde sig för att rusa till affären. Hon gick ut till bilen, men den startade inte. Hon återvände hem, alla sov fortfarande.
Hon ville inte gå genom kylan, så hon beslöt sig för att ta Anders bil utan att fråga. Det var bara några kilometer, han skulle inte ens märka det.
Hon tog hans bilnycklar och gick ut igen. Medan bilen värmdes upp tänkte hon torka av rutorna. Hon letade i handskfacket efter papper, men hennes hand snuddade vid något som föll ner på golvet.
Hon plockade upp det. En telefon. Men vems?
Hon kände inte igen den. Det var inte hans. Hennes fingertoppar rörde vid skärmen, och den tändes.
Det första hon såg var ett meddelande från någon som heter Lovisa.
Älskling, jag saknar dig så mycket! Kom till mig snabbt! Jag väntar på dig!
Elin blinkade av chock. Det fanns inget lösenord, så hon började läsa konversationen. Bilen värmdes upp, men hon var försjunken i meddelandena.
Samtalet var långt. Nästan som ett helt liv.
Hon upptäckte att Anders slutade klockan fem, men kom hem vid sju. Elin hade aldrig tänkt på att kontrollera hans arbetstider.
Nästan varje dag gick han först till sin älskade Lovisa i en timme innan han åkte hem, som om inget hade hänt. Och de ord han skrev till henne hade Elin aldrig hört från honom.
På bilden var Lovisa en äldre kvinna. Fyrtio år minst. Varför skulle han vilja ha henne?
Elin blev ursinnig.
Hon var på väg att lämna bilen när hon såg Anders komma ut från porten.
Hon hade lämnat en lapp hemma om att hon åkt till affären. Han måste ha sett sin chans att skicka ännu ett meddelande till sin älskade Lovisa.
Först nu började Elin minnas hur ofta han gick ner till bilen på kvällarna. Han glömde alltid något plånbok, nycklar, vad som helst. Nästan varje natt gick han ut, men kom tillbaka snabbt, så hon hade inte tänkt mer på det.
Anders fick syn på henne i hans bil och gick rakt mot henne.
Vem sa att du fick köra den? Vi kom inte överens om det!
När Elin såg honom blev hon ännu argare.
Hon spände fast sig, lade i backen och trampade hårt på gasen. Bilen vräkte in i staketet bakom. En lättnad sköljde över Elin.
Hon klev ur bilen och stirrade på sin chockade man.
Gå till henne då! Låt oss se om hon vill ha dig när du inte har något hem eller någon bil! Försvinn! Jag vill inte se dig igen!
Som bekräftelse på sina ord kastade hon nycklarna till hans Volvo in i en hög snö och gick hem.
Pojkarna var vakna nu. De förstod inte riktigt vad som hände. Några minuter senare försökte Anders komma in, men Elin låste dörren och släppte inte in honom.
Gå till henne! Glöm att du någonsin hade en väg hit! skrek hon genom huset.
Anders fick gå. I tofflor, morgonrock och en jacka vandrade han till sin älskade Lovisa. Han trodde hon skulle ta emot honom, men nej.
När Lovisa ö
